Advokaten 1
dera över. Om Försäkringskassan nöjde sig med att
med läkarens bedömning som grund avgöra sjukersättningens storlek skulle kassan kunna effektivisera sitt jobb. Hur många utbetalningar har kassan per år och hur många vägrade utbetalningar? Hur många tjänstemän krävs för den arbetsinsatsen? Det är relativt enkelt att med de frågorna mäta effektiviteten. Ska kassan i stället bedöma den sjukes kvarvarande arbetsförmåga kommer den att dra på sig mycket högre kostnader. Varje kassamedarbetare blir ju då arbetsförmedlare och ska ta ställning till vilka alternativa jobb som ska erbjudas den som är sjuk, och det kommer att kräva omfattande utbildning inom arbetsmarknadsområdet för kassans medarbetare, och ständiga sammanträden där de får lära sig vilka krav som ställs på skilda yrkesutövare. Dessutom krävs många och långa samtal med den sjuke som med kassans hjälp ska omplaceras. Så småningom kommer Försäkringskassans folk att börja kvacka som läkare, eftersom de hela tiden förutsättes överpröva de riktiga läkarnas medicinska diagnoser. När så Försäkringskassan blivit mångdubbelt dyrare än nu finns inget annat att spara på än på ersättningarna till dem som verkligen är sjuka. Då firar byråkratin sin slutliga triumf över förnuftet. hur ska man FörkLara den utveckling som jag pekat på? Att det inte bara är Försäkringskassan som genomgått den minskar inte min irritation. Det verkar emellanåt som om de välutbildade obegåvningarna tagit över. Outbildade korkskallar får aldrig någon makt, värre är det med de välutbildade dumbommarna, de som lärt sig marknadens alla termer men inte förstått hur marknaden fungerar. Och det är kanske en oreflekterad och okunnig tillämpning av marknadstänkande som är förklaringen. När offentligheten, stat, landsting och kommuner definieras som affärsrörelser och avkrävs vinster på sin verksamhet kommer de att följa marknadens lagar, både den som säger dels att all affärsverksamhets innersta strävan är expansion, och den som tillåter varje sådan verksamhet att ha sina hemligheter. Det blir inte längre de enskilda medborgarnas intressen som bevakas av myndigheter och institutioner, utan deras aktieägares, skattebetalarnas, som är det i särklass största kollektivet av alla. Ska SOS Alarm för att kunna lämna högre avkastning än åtta procent anställa egna pyromaner? I marknadssamhället blir myndigheter och politiska styrAdvokaten Nr 6 • 2011 ”Det verkar emellanåt som om de välutbildade obegåvningarna tagit över. Outbildade korkskallar får aldrig någon makt, värre är det med de välutbildade dumbommarna, de som lärt sig marknadens alla termer men inte förstått hur marknaden fungerar. organ medborgarnas motparter i stället för att vara deras företrädare. Ytterst hotar detta själva rättssamhället. ytterLigare en eFFekt av att samhället ses som butik är att snabbhet kommer att prioriteras på bekostnad av eftertanke och omsorg. Politiker som leker marknad vill visa att de är handlingskraftiga, och det torde vara förklaringen till alla snabba, men hafsiga beslut. Inte kan väl Jan Björklund och hans medarbetare ha haft för avsikt att genom att avkräva utländska studenter höga avgifter för studier vid svenska universitet och högskolor praktiskt taget tömma institutionerna på de studenterna? Tänkte ingen på det värde som valfriheten tillmäts, när man införde regeln att yrkesgymnasier inte ger behörighet för högskolestudier – nämligen att man på många håll bara har en tredjedel så många sökande till dem som förut? mot denna Bakgrund är jag glad att jag under mina år som minister, 1982–91, lärde mig att uppskatta departementets jurister, inte bara för deras kunnighet utan lika högt för deras tjurskallighet när de hindrade mig att lägga propositioner som inte var färdigtänkta. Jag har därefter med viss kraft hävdat att varje departement borde ha en mycket skicklig jurist med en enda uppgift – att söka hindra varje proposition från att läggas. De beställsamma kan man klara sig utan. Bengt Göransson tidigare utbildningsminister och demokratiutredare 17