Advokaten 1
Debatt Öppet brev till Styrelsen för Sveriges U n
der våren 2011 har det riktakts kritik vid flera tillfällen från flera advokater mot Advokatsamfundets generalsekreterare, Anne Ramberg, för hennes uttalanden om ”drevet” i massmedia mot kungen. Bakgrunden har varit uppgifter om att kungen befunnit sig i komprometterande miljöer, såsom stripteaseklubbar, vid olika tillfällen. Ramberg har debatterat i Aktuellt, skrivit ledare i tidskriften Advokaten, publicerat sig på DN Debatt, uttalat sig till TT, i Sveriges Radio och i ett morgonprogram i Sveriges Television. Hennes tes har varit att påståendena om kungens förehavanden är lögnaktiga eftersom kungen avvisat dem som osanna och de dessutom härrör från en kriminellt belastad person. Ramberg har avvisat kritiken med hänvisning till att hennes agerande är ett konsekvent fullföljande av hennes princip att påtala när media uppenbart missbrukar sin makt. I en skrivelse till styrelsen inför mötet den 9 juni påtalade 15 advokater ”för egen räkning och för andra advokater” att många advokater upprörts över generalsekreterarens uttalanden och att förtroendet för advokatsamfundet skadats. I skrivelsen uppmanades styrelsen att vid mötet diskutera generalsekreterarens roll och fortsatta uppdrag. I en pressrelease på Advokatsamfundets hemsida meddelades att en enig styrelse inte funnit anledning att uttala någon kritik mot generalsekreteraren och att hon åtnjuter styrelsens fulla förtroende. Efter samråd med några av undertecknarna av skrivelsen till styrelsen skrev jag, Claes Borgström, 2011-06-10 följande till Sveriges advokatsamfund: ”Styrelsens beslut 2011-06-09 med anledning av den kritik som riktats mot Generalsekreteraren är publicerad på Advokatsamfundets hemsida. Det är angeläget att advokatsamfundets ledamöter får ta del av den kritik som framfördes i skrivelsen 2011-06-08 till Samfundets styrelse. Vi anser att det är en anständighetsfråga att också skrivelsen publiceras på hemsidan i nära anslutning till styrelsebeslutet. Vi förväntar oss att så sker utan dröjsmål.” Generalsekreteraren svarade att mitt önskemål inte skulle tillgodoses. Hon skrev vidare att det skulle ha varit rakryggat om jag och andra hade infunnit oss vid fullmäktigemötet den 10 juni och där framfört vår kritik. Kommentaren är svårförståelig eftersom syftet med begäran om publicering av skrivelsen på hemsidan var just att alla Sveriges advokater skulle få information om kritiken och inte endast de som deltog i fullmäktigemötet. Med anledning av vad som förekommit, ovan redovisat ofullständigt och i korthet eftersom saken är känd för styrelsen, vore vi tacksamma för svar på några frågor som vi vet att många kollegor också ställer sig. l Anser styrelsen att det är lämpligt att Advokatsamfundets generalsekreterare använder vår hemsida och vår tidskrift till att driva sina egna intressen och argumentera i egen sak och att utnyttja dessa fora för att häckla enskilda ledamöter som är hennes meningsmotståndare? (Ramberg har bland annat uttalat att vi, de 15 undertecknarna, inte skulle vara rakryggade, insinuerat att vi är fega, att vi borde känna till innebörden av oskyldighetspresumtionen, att vi skulle ha uppfattningen att media ska ha inflytande över tillsättandet av generalsekreterare m.m.) l Anser styrelsen att det finns något som helst utrymme för generalsekreteraren att ge uttryck för sin personliga uppfattning på ett sätt som inte ger intryck av att det hon säger är förankrat bland Sveriges advokater? ( Jämför Jusektidningen nr 4/11 där en artikel under rubriken Porträttet har följande ingress: ”Uppdraget att göra Advokatsamfundet tydligt och synligt har Anne Ramberg lyckats så bra med att hon numera personifierar hela kåren.”) l I ovannämnda pressrelease efter Ny delgivningslag kom 1 april 2011 En kommentar till lagen som skapar större möjligheter att använda elektronisk kommunikation och lägger ett större ansvar på parterna att bevaka handlingar som domstolar och andra myndigheter skickar i på gående mål och ärenden. Norstedts Juridik – främst för de främsta. Fler titlar hittar du på nj.se 38 Advokaten Nr 6 • 2011