Advokaten 1
Ledare Generalsekreteraren ANNE RAMBERG Ta strid
för de demokratiska grundvärderingarna det har varit en dramatisk sommar. Friden har störts inte bara av mediala skandaler utan framförallt av stor sorg. Som vi alla vet drabbades Norge av en närmast ofattbar tragedi, svår att ta till sig både intellektuellt och känslomässigt. Med beundran har vi kunnat följa det norska folkets och dess statsministers värdiga och kraftfulla handlande. Händelsen har manifesterat en okuvlig sammanhållning hos det norska folket. Och den nationella tragedin har visat på betydelsen av ett starkt ledarskap med en statsminister som visat prov på omdöme, empati och god rättskänsla även när hatet mot förövaren lätt kunnat ta över. Omedelbart efter dåden förkunnade Jens Stoltenberg det nödvändiga i att värna det öppna samhället. Han upprepade detta gång på gång. Inte någon gång kunde man höra honom ropa på hämnd eller strängare lagstiftning. Tvärtom. Det norska folket förstår betydelsen av ett öppet demokratiskt samhälle. De har i relativt modern tid varit med om hur en annan landsman förrått de värden som det norska samhället vilar på. Den gången hette han Vidkun Quisling. Sommarens Quisling heter Anders Behring Breivik. Han försökte spränga bort en central funktion i den demokratiska rättsstaten, nämligen regeringskansliet. Därefter begav han sig till den ö där unga socialdemokrater hade sommarläger och sköt ihjäl 68 unga människor. Han har som huvudsakligt skäl uppgivit att han ogillar det mångkulturella samhället och ser socialdemokraterna som förrädare. Han hävdar att han varit ensam vid planeringen av och utförandet av dåden. Men, denne ensamme förövare agerar i ett samhälle där det finns stort utrymme för att inte bara tycka, utan också för att ge uttryck åt starkt främlingsfientliga tankar där våld utgör lösningen på det föregivna problemet. den omständigheten att FLera tidningsredaktioner i Norge och även Sverige kände sig nödsakade att stänga kom4 mentatorsfälten antyder att det finns tillräckligt många som ansluter sig till de teser som Breivik förfäktar. Intressant och sorgligt är att många efter det norska attentatet utgick från att fråga var om ett muslimskt terrorattentat. Den typen av antaganden visar hur farligt det är att, utan närmare information, skylla illdåd på en viss grupp. Förvisso har vi sett en hel rad terrorhandlingar begångna av gärningsmän från den muslimska världen. Men ogärningsmän kan lika gärna komma från andra grupper. Una-bombaren, Timothy McVeigh, John Ausonius och den misstänkta skytten i Malmö utgör företrädare till Breivik sprungna ur en kristen kulturkrets. Det är viktigt att vi erinrar oss detta och att vi inte automatiskt skuldbelägger vissa grupper. Händelserna i Norge bör lända till eftertanke. den norska tragedin grundas ytterst i föreställningen om att ”dem där främmanden ärom” också är mindre tillförlitliga och mer brottsbenägna. På fördomar således. Det förtjänar då påpekas att idag ca 214 miljoner människor beräknas leva utanför sina hemländer, varav ungefär hälften är kvinnor. De senaste femtio åren har denna siffra fördubblats. Många länder är samtidigt ursprungsländer, mottagarländer och transitländer. Stora förflyttningar äger rum mellan utvecklingsländer och cirka 40 procent av den totala migrantpopulationen har flyttat till ett grannland i den region varifrån man kommer. Ungefär sextio procent av alla migranter det vill säga 130 miljoner människor lever i utvecklade länder. Av dessa bor cirka 33 procent i Europa. Sverige har en god tradition att ta emot jämförelsevis många invandrare, huvudsakligen bestående av flyktingar, från hela världen. Ungefär tjugo procent av vår befolkning består därför idag av personer som antingen själva kommer från ett annat land eller som har en förälder som gör det. Vi lever i ett mångkulturellt samhälle. Det kräver att vi inte accepterar miljöer där Advokaten Nr 6 • 2011