Advokaten 1
Nyheter Åklagarna dokumenterar inte tvångsmedelsa
nvändning tydligt Det är vanligt att det inte framgår tydligt av förundersökningsprotokollet att hemliga tvångsmedel har använts i brottsutredningen. Det visar Säkerhets- och integritetsskyddsnämndens granskning. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden har granskat hur 20 § förundersökningskungörelsen (1947:948) tillämpas. I bestämmelsen föreskrivs att beslut om uppgifter som rör användning av tvångsmedel ska antecknas i förundersökningsprotokollet. Enligt nämnden innebär bestämmelsen en skyldighet att tydligt anteckna i förundersökningsprotokollet vilka tvångsmedel som har använts. Det är inte tillräckligt att det indirekt framgår av det material som tas in i protokollet. I sin undersökning har Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden granskat 65 ärenden från 38 olika åklagarkammare, där tillstånd till hemliga tvångsmedel meddelades under år 2011, och där åtal har väckts. VID GRANSKNINGEN framgick det i många fall att tvångsmedel hade använts först när nämnden gick igenom förhörsprotokoll, sammation som är av intresse för den misstänktes försvar. Det är därför centralt ur ett rättssäkerhetsperspektiv att den misstänkte och hans eller hennes försvarare på ett enkelt sätt kan utläsa av protokollet om hemliga tvångsmedel har använts”, skriver nämnden. Därför uppmanar nämnden i ett uttalande Åklagarmyndigheten att ta fram enhetliga rutiner för hur det tydligare ska framgå av förundersökningsprotokollet att hemliga tvångsmedel har förekommit. Riksåklagare Anders Perklev säger att arbetet med att skapa tydligare rutiner redan pågår: – I vår rätts-pm om hemliga I många brottsutredningar är det bara i sidomaterialet man kan se att teleavlyssning och andra hemliga tvångsmedel har använts. talslistor i bilagor, tjänsteanteckningar och utskrifter av samtal. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden framhåller att ett viktigt syfte med bestämmelsen i förundersökningskungörelsen är att den misstänkte och försvararen enkelt ska kunna utläsa av förundersökningsprotokollet om hemliga tvångsmedel har förekommit, oavsett om informationen endast finns i sidomaterialet. Det är inte rimligt att de ska behöva läsa igenom hela utredningen för att få informationen. ”Hemliga tvångsmedel innebär ett intrång i den personliga integriteten och kan generera infortvångsmedel finns redan en anvisning om att det ska anges i förundersökningsprotokollet om hemliga tvångsmedel har använts. Mycket talar för att anvisningarna behöver förtydligas. Det kommer att ske inom ramen för två projekt som redan pågår vid Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum i Malmö, där våra rätts-pm om hemliga tvångsmedel och om partsinsyn utvärderas och utvidgas. MA Säkerhets- och integritetsskyddsnämndens uttalande den 18 juni 2013, dnr 80-2012 Arbetsgrupp ska se över restriktioner och häktningstider Riksåklagaren tillsätter grupp med representanter för bland annat advokatkåren. Riksåklagaren har beslutat att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att se över om dels användningen av restriktioner för häktade personer kan minskas, dels oproportionerligt långa häktningstider kan undvikas. Gruppen ska redovisa hur olika tänkbara föränd8 ringar kan tänkas påverka möjligheterna att klara upp brott. Ett vanligt skäl till att misstänkta personer häktas i Sverige är att man bedömer att det finns risk för att den misstänkte ska förstöra bevis eller på annat sätt försvåra brottsutredningen. Vid dessa tillfällen kan åklagaren med domstolens tillstånd besluta att den häktade får begränsade möjligheter till kontakt med omvärlden, till exempel att inte läsa tidningar eller ta emot besök – så kallade restriktioner. Både häktning och restriktioner vid häktning innebär som regel en stor påfrestning för den misstänkte och ska givetvis inte användas i större utsträckning än vad som kan motiveras utifrån syftet med åtgärden. Sverige har vid flera tillfällen kritiserats av internationella kommittéer från ett människorättsperspektiv för användningen av häktning och restriktioner. ARBETSGRUPPEN SKA redovisa sitt uppdrag senast den 31 januari 2014. För att få ett brett perspektiv på frågan kommer, förutom åklagare, också representanter för advokatkåren, kriminalvården och polisen att ingå i gruppen. Advokaten Nr 6 • 2013 FOTO TOM KNUTSON