GLAS 1
Noga med detaljerna. Dörrhandtag, karmar och elut
tag, allt som inte gick att rädda nytillverkades i 50-talsstil. En gång fanns en balkong. Redan på 60-talet byggdes balkongen in och rummet tros ha använts för blomförsäljning. fastig heten studerats. Inte mycket har bevarats, men det mesta har kunnat ersättas med tidstypiska material. Bebyggelseantikvarien Jenny Torle från Acanthus i Göteborg har varit inblandad från början. Hon berättar hur renoveringen började exteriört genom en restauration av betongfundamentet som kiosken vilar på. — Armeringen i betongen hade börjat rosta sönder och vi fick anlita stenkonservatorer för att reparera grundplattan. Därefter bytte vi ut alla väggarna steg för steg, berättar hon. Stiltrogen renovering i detalj Jenny Torle har nagelfarit ritningar och gamla fotografier för att få till varenda pytteliten detalj. Taket har fått en ny plåt och de speciella gjutjärnsventilerna som fanns där från början har renoverats. Inne i huset har dörrar och handtag kunnat bevaras, men på utsidan var det mesta av materialet förstört. Istället tillverkades nya ytterdörrar efter originalutseendet. Till och med strömbrytare och eluttag fick en tidstypisk touch. — Allt som har gått att bevara har restaurerats, men de delar som var i för dåligt skick fick ersättas med nya. säger Jenny Torle. Eftersom den största delen av Lyktan är av glas, fick Ryds Glas i Göteborg ett delikat uppdrag. Rutorna i kiosken bestod av ett saligt lapptäcke av olika glas som bytts ut genom åren. Inget av glasen höll dagens standard, varken vad det gällde energi eller personsäkerhet. Till råga på allt hade alla glasen olika mått, vilket gjorde att varje ruta måste måttas och beställas var för sig. — Snickaren platsbyggde alla ramar så att vi skulle kunna följa de gamla linjerna på huskroppen. Därefter fick vi montera i flera omgångar allteftersom ramarna blev klara, säger verksamhetschefen Oscar Köhler. Nu har Lyktan försetts med rejäla tvåglasfönster med energi och argon, utrustade med solskydd och nedfallsskydd. Ändå ser fasadglasen lika spröda och klara ut som de som tidigare satt i huset i över 50 år. De upplevs varken som tjockare eller grönare än de gamla, vilket annars brukar vara vanligt, menar Oscar Köhler. Hemligheten har varit att försöka behålla transparensen, så att rutorna inte avviker från den ursprungliga glasfasaden. Vi tog fram ett prov på glasuppbyggnaden i samråd med Osby glas, som beställaren fick godkänna innan leverans, säger han. SKYLTEN ÅTERUPPRÄTTAD Den gamla neonskylten på taket fanns inte heller kvar, den kunde bara ses på gamla ritningar och fotografier. Ändå tyckte bebyggelseantikvarien att den var betydelsefull i sammanhanget och letade 26 GLAS 1.2021 En port till ”Greggan”. Inspirationen hämtades från Italien. Lyktan skulle fungera som en stadsport till Gregorianska gatan bakom den. / TEMA / Hållbarhet efter ett substitut. Teknikföretaget Nordkonsult fick i uppdrag att hitta en lösning. — Det är ju inte äkta neon, det använder man ju inte så mycket längre. Men typsnittet är detsamma och den nya skylten har motsvarande ljus och funktion som den som satt där från början, säger Jenny Torle. Val av verksamhet återstår Nu är Lyktan-kiosken färdig och lyser upp vintermörkret över Kortedala. Fortfarande saknas dock hyresgäster. Vad det kultförklarade, lilla huset ska användas till är ännu oklart. Bengt Meissner på Bostadsbolaget, som nu har gjort sitt när det gäller Lyktan, hoppas att lokalen ska öppnas för allmänheten. — Det skulle vara roligt om det blev en ateljé av något slag. Där konstnärer också kan ställa ut sina alster så att folk kan komma och titta, funderar han. När glasmästaren Oscar Köhler och bebyggelseantikvarien Jenny Torle får samma fråga är de också överens. Precis som Bengt Meissner tycker de att det är viktigt att alla får glädje av den nyrenoverade byggnaden. Helst skulle de se att Lyktan blev ett kafé eller en kiosk igen. — Tyvärr är det inte möjligt. Eftersom det är en kulturbyggnad har vi inte kunnat tillgänglighetsanpassa huset efter dagens krav. Det betyder att den inte kan användas till vad som helst, säger Bengt Meissner. /