GLAS 1
Planglas Konstglas Förpackningsglas Skumglas Mine
ralull Enda sättet att undvika nedgradering är att separera de olika produkterna och återvinna dem cirkulärt. ”Deponi av glas måste förbjudas!” I Växjö deponeras glaset och ramarna eldas upp. Dyrt bli av med glaset Väl hemma i Sverige kände vi att det var dags att kartlägga förutsättningarna på marken. Enligt fransmännen kommer det 30 000 ton planglas per år ur svenska renoveringar och rivningar, och ingen vet riktigt vart det tar vägen. I juni gav vi oss ut på en roadtrip i Sverige. Stockholm var det självklara målet. Med oss hade vi Konrad Brylinski, ”cullet manager” (skärvansvarig) på Saint-Gobains floatverk i Polen. Det var en läkarkonferens i staden samtidigt som vi var där, så vi bodde lite här och där i dyra små rum. Först besökte vi N.P. Ringströms Glasmästeri och Fasadglas Bäcklin AB för att se hur de gör på glasmästerisidan. Både företagen betalar ganska stora pengar för att bli av med sitt glas. Men de kunde inte tänka sig att ha en lösning direkt med Polen, de skulle vilja göra det via sin leverantör av återvinningstjänster, Ragn-Sells. Brandglas vid Ikea-renovering Nästa dag träffade vi Skanska och Ikea för att få en överblick hos byggherrar. Skanska hade ett flertal projekt på gång och Hans Wahlström visade ett stort intresse. Men de projekten hade skjutits upp gång på gång av Arkitektupprorets gerillakrig mot Stockholms byggherrar. Anders Bokström på Ikea Kungens Kurva var lika intress - erad och hade en renovering av sitt kära varuhus på gång. Här hade vi ett pilot projekt att ta tag i. Projektet fick dock Konrad att rysa: De nio kvadratmeter stora Pyran-glasen som satt vid en utrymningstrappa såg inte mycket ut för världen. Men skulle de puttas in i hans floatvanna skulle den behöva tömmas på 2 000 ton smält glasmassa innan väggarna skrubbas. Ikea Kungens Kurva. Cirkulär användning av planglas Lovande experiment i Växjö På kvällen körde vi genom hällregn till Växjö. Där övernattade vi innan vi avslutade resan med ett besök på återvinningsstationen i Växjö. Här driver man ett projekt där man separerar glas och ram i gamla träfönster. Glaset deponeras och ramarna eldas upp. Konrad tyckte att det med vissa justeringar borde gå att få det här glaset återvunnet. Anders hade tidigare tagit med sig skärv därifrån och smält ner till glasklumpar som han fortfarande glatt visar upp för alla som han möter. Nästa resa gick också till Stockholm. Jag skolkade från eftermiddagen av Glasdagen i slutet av januari 2020 och gav mig tillsammans med Anders ut till Ragn-Sells i Sollentuna för att träffa Camilla Sonnentheil. Camilla är affärsutvecklingschef och ny lagstiftning på avfallsområdet öppnar ständigt nya affärsmöjligheter. Hon ställde sig positiv till att delta i en pilot och vi kände att den saknade pusselbiten kom på plats. Projektet gick nu in i en ny fas med att ta tag i pilotprojektet på riktigt. Det blev en del förseningar men framåt sommaren började det dyka upp glas i containers ute vid Kungens Kurva. Anders Widing hade varit där och inventerat och tejpat stora kryss på brandglasen. Men de låg blandade med övrigt glas i första laddningen. Deponi. Nästa container hade ett väldigt ostyrigt utseende och cirka 1 000 kilo av de 9 000 kilo glas vi hoppats på gick att använda. Ridå? Demontörer behöver utbildas Nej, vi har kämpat vidare. Det var ju bra att se hur mycket som kan gå snett. Erfarenheten är att ett demontage av glas måste planeras lika bra som ett glasmontage, demontörerna behöver utbildning. Undantaget är vanliga standardfönster. De innehåller i regel bara floatglas eller belagt floatglas. Och så runt midsommar lyckades jag ro en affär i hamn för renoveringen av SAS-huset i Frösundavik, ett Scandifront-jobb. När jag berättade om den kommande glasleveransen för min fru över en GLAS 1.2021 37