GLAS 1
/ LEDAREN / Hållbar utveckling en svårberäknad ek
vation med olika måttstockar och skiftande perspektiv Fram till kanske för 150 år sedan var det bara naturkatastrofer, sjukdomar och krig som kunde orsaka just katastrofer på vår planet. I och för sig väl så fruktansvärda, som när den gigantiska asteroiden för drygt 66 miljoner år sedan kraschade mot jorden och utplånade alla (då levande) dinosaurier, ja faktiskt 76 procent av alla arter. Sedan har vulkanutbrott, jordbävningar, tyfoner, digerdöden och ett och annat världskrig med homo sapiens inblandade för att nämna några katastrofer som har härjat och förstört. Just nu är det framför allt vi människor som orsakar de svåraste problemen. Samtidigt går solen upp varje dag. Och ner varje kväll. Jorden snurrar runt sin egen axel, och runt vår stjärna i ett litet system i Vintergatan, en av alla miljarder roterande galaxer som hittills registrerats. Tidsbegreppet liksom storleken och antalet i det ändlösa universumet svindlar, samtidigt som vardagen här på jorden pågår i ett ständig nu; För en del ganska behagligt, medan andra har det tufft. För livsbetingelserna i en hållbar miljö ser det just nu prekärt ut. Det är såklart inte självklart vilken måttstock som ska gälla när vi diskuterar och försöker komma fram till gemensamma strategier för hur vi vill skapa en framtid för oss själva och för kommande generationer på denna egentligen fantastiskt rika planet, där så många djur och växter borde kunna ha en angenäm tillvaro både kroppsligen och själsligen. Vi har alla behov som ska tillgodoses. Förutom grundförutsättningarna, en biosfär med syre, vatten och diverse ämnen som kan bidra till föda och näring, så handlar det kanske om kärlek, hälsa och lycka, eller makt, rikedom och prestige, eller …? Ja, vad kommer sig av vad egentligen? I takt med att vi människor på bara drygt ett sekel nästan femdubblats i antal har också ett antal problematiska processer skenat. Det mest uppenbara för tillfället är ju coronapandemin, som likt flera andra virussjukdomar skördar offer och återkommer i nya 4 GLAS 1.2021 skepnader årligen. Den pågående, covid-19, är den värsta sedan Spanska sjukan för 100 år sedan. Men även uttaget av jordens naturresurser har nått en kritisk punkt. Vi kan alla följa de stora nationernas kapplöpning till Mars och inte bara handlar det om ära och berömmelse. Det handlar också om att rymden i framtiden blir en viktig källa för råmaterial. Men den allra mest problematiska, och samtidigt svårövergripande både i omfattning och hastighet, är klimatförändringen. På pluskontot ska vi inte glömma enorma vetenskapliga och tekniska framsteg, eller effektiva möjligheter för att sprida kunskap och behålla demokrati. Dock. Oavsett om vi fokuserar på koldioxidutsläpp från fossila bränslen med accelererande uppvärmning av atmosfären, skövling av regnskogar, utvinning av mineraler som förstör som ödelägger stora områden, luft och vattentäkter, eller sjukdomar orsakade av miljö försämring … listan är egentligen väldigt lång, så låt oss bara konstatera att gör vi inget nu så blir det heller inget sedan, då mätt med måttstocken flera generationer framåt. Nu är det också så att många har insett att det är hög tid att göra något. Inte för inte har klimatet varit det dominerande ledordet till en rad nyord i Saol – klimataktivist, klimatnödläge, klimatdiktatur, Gretaeffekten och så vidare. Barnböcker som ”Heja Jorden” beskriver miljö- och klimatforskning och kanske inspirerar det fler unga miljöaktivister. För frågan om våra livsbetingelser handlar mindre om oss som lever nu än om dem som kommer sedan. Och vi borde väl förvalta vårt världsarv så att det bidrar till en tillvaro i trygghet, kärlek och lycka för våra barn och barnbarn …?! Mikael Ödesjö, Chefredaktör