GLAS 1
Atriumgården med elever från åk 6: Adam Ali, Eiri
n Aykut, Emilia Karlström, Yahue Mohamed, Aman Ahmady och Rukan Bulduk. yngre barnen har sitt eldorado på entréplanet. Deras kreativitet får utlopp i rum som är lätt rundade och klädda med en whiteboardtapet, perfekt för bildvisning och att rita, måla och – ”kladda” på. I vilken mån har eleverna själva påverkat och deltagit i beslutsprocessen? — Idealet är förstås någon sorts dialog, men för barn är detta komplexa frågor. Därför blir det vi arkitekter som tillsammans med pedagoger tolkar barnens behov och med avstamp i barnperspektivet kommer fram till en lösning. Ingen ska behöva vara rädd Till skillnad från Landamäreskolan med 450 lågstadieelever har Svartedalsskolan 750 mellan- och högstadielever. Och i det låg en utmaning. — Svartedalsskolan är en stor skola på 12 500 kvadratmeter, med barn från 10 till 16 år med olika krav och behov. Vi insåg att vi måste skilja på eleverna, hålla isär de yngre från de äldre. Lösningen blev trappor och gradänger, som slussar de äldre barnen upp till det stora atriumet medan lågstadiebarnen stannar kvar på entréplanet. Grundtanken har varit att ingen elev ska behöva vara rädd för en annan elev. Även om rädslan är obefogad kan sjuåringen som krockar med två trettonåringar i en trappa känna obehag. — Att man känner sig trygg i sin skola är oerhört viktigt och det har vi arbetat med genom att också undvika alla vrår och prång. De två stora gradängerna vid entrén löper i tre plan och tanken är att det ska vara möjligt att undervisa här, men också att eleverna ska kunna koppla in sin ipad eller mobil vid de små borden i trappan. Känslan är teatersalong och en fläkt av den stora världen. 50 GLAS 1.2021 ” ATT MAN KÄNNER SIG TRYGG I SIN SKOLA ÄR OERHÖRT VIKTIGT OCH DET HAR VI ARBETAT MED GENOM ATT UNDVIKA ALLA VRÅR OCH PRÅNG. Stora glaspartier och öppna ytor ger transparens och trygghet. / TEMA / Arkitektur för barn