GLAS 1
Nicole 15 år om att bygga med glas: ” NÄR JAG TIT
TAR PÅ ETT FÖNSTER TÄNKER JAG PÅ LJUSET OCH ATT DET ÄR SOM EN FILM. JAG ÄLSKAR ATT DET ÄR ETT ANNAT LJUS NÄR JAG VAKNAR PÅ MORGONEN ÄN NÄR JAG GÅR OCH LÄGGER MIG PÅ KVÄLLEN. UTAN GLAS HADE JAG INTE KUNNAT TÄNKA LIKA MYCKET, IBLAND SITTER JAG BARA I MIN FÅTÖLJ VID FÖNSTRET OCH TITTAR UT. NÄR JAG BLIR VUXEN VILL JAG HA STORA FÖNSTER SÅ ATT JAG KAN FORTSÄTTA FANTISERA. Öppen och ljus skolgård. ska de vuxna se barnens situation utifrån deras verklighet och erkänna, respektera och skydda varje barn som rättighetsbärare med individuell personlighet, egna behov och intressen samt en personlig integritet. Barnets rätt att bli hört och få sina åsikter beaktade måste tillgodoses systematiskt i alla processer och barnets egenmakt och deltagande vara centralt i alla ärenden och beslut som rör barnet. Men hur denna rätt ska omsättas i praktiken råder det enligt Boverkets rapport ”Barnkonventionen i fysisk planering och stadsutveckling” osäkerhet om. Såväl kommuner som länsstyrelser efterfrågar vägledning och lärande exempel om hur bland annat barnperspektivet ska kunna hållas genom hela planeringskedjan för att få en god helhet. Barns perspektiv inget nytt Barnkonventionen må vara en ny lag i Sverige men det innebär inte att barnrättsperspektivet är nytt inom svenskt samhällsbyggande. I slutet av 1800-talet började stadsplaneringen ta hänsyn till barnens behov och ytor för lek avsattes i stadsparker och grönområden, ett av de första exemplen är Vasaparken i Stockholm från 1897. På 1930-talet byggdes bostäder för barnrika och mindre bemedlade arbetarfamiljer för att minska trångboddheten och på 1960-talet satsades det på separata gång- och cykelvägar för att barnen skulle kunna ta sig fram själva utan att riskera att hamna i den farliga trafiBarnens rättigheter ska också tillgodoses i arkitekturen ken. Mellan åren 1968–1975 byggdes barnomsorgen ut och förskolorna fick stora gårdar med natur och variation. Miljonprogrammet gestaltades med mycket luft mellan husen och stora friytor för naturkänsla. Normplaneringen gällde fram till 1987 då plan- och bygglagen (PBL) trädde i kraft. Sedan dess är det kommunernas ansvar att bevaka friytor som ett allmänt intresse. Barns delaktighet viktigt för demokratin Stadsplanering och byggande är en demokratisk process där barns och ungas perspektiv är viktiga. Olika förutsättningar i uppväxten och den påverkan det har på barnens framtid utgörs till stor del av utemiljön och de offentliga platserna. Särskilt barn som lever i trångboddhet drabbas av städernas förtätning med mindre ytor för rörelse och tilltagande brist på och dagsljus, i synnerhet under vinterhalvåret där kombinationen höga hus och smala gator försvårar ljustillförseln. Boverkets idéskrift ”Rätt tätt” från 2016 pekar på ökad ohälsa till följd av en mer stillasittande och stressad livsstil och betonar också vikten av tillräckligt med sol- och dagsljus för en fungerande dygnsrytm och ett effektivt immunförsvar. Den fysiska stadsplaneringen har direkt inverkan på uppväxtvillkoren, genom att ge dem som ska använda de offentliga rummen möjlighet att vara med och påverka utformningen skapas inte bara trygga miljöer där de faktiskt vill vara, det skapas också engageGLAS 1.2021 55