GLAS 1
” … även i Trollhättan Briljantgatan ligger i ett
område med skamfilat rykte. Detsamma gäller Kronogården i Trollhättan, ett utsatt område med hög arbetslöshet och kriminalitet. Även här är Lisa involverad. — Själva torget ger ett ensligt och slutet intryck, entréerna till de olika fastigheterna är vända bort från torget och det finns inget som lockar till någon aktivitet. Men trots tristessen samlas och hänger de unga ändå där för de har starka relationer till varandra. 30 procent av barnen är under 18 år och av övriga som rör sig i området är antalet unga vuxna stort. MIN ROLL ÄR ATT MED HJÄLP AV INVÅNARNA IDENTIFIERA DE FYSISKA RAMARNA OCH FÖRUTSÄTTNINGARNA FÖR LIVSMILJÖN. taller med ett pulserande ljus. Konstnären Peter Ojstersek lade tillsammans med Kajsa Sperling ner mycket tid på att skapa en inbjudande och intresseväckande gestaltning. Ljussättningen skulle sedan ge ett ytterligare plus, upplevelsen av skönhet. Ljuset och konsten gjorde att platsen sågs med nya ögon. Efter renoveringen valde människor att gå genom tunneln, ibland långsamt för att titta och känna på kristallerna. Tunneln kändes trygg och tjänade nu sitt syfte. — Med rätt lampor och belysning ser man plötsligt nya värden på sin väg, att den här busken och den här bergväggen ju är något vackert! — Många lever trångbott och utemiljön blir då extra viktig, men den är inte formad för att ge fritiden mening och stimulans till ett aktivt liv. Min roll är att med hjälp av invånarna identifiera de fysiska ramarna och förutsättningarna för livsmiljön. Jag ser ett stort engagemang hos dessa unga. De har reflekterat. Och de är bra på att sätta sig in i andras perspektiv. Rullskridskor och rullator Det senare gäller små som stora barn, fortsätter Lisa. Den lille femåringen har synpunkter inte bara på sin egen lekyta utan påminner också om behovet av en plats där farmor kan sitta. I barnets värld ryms både rullskridskor och rullator. Att omvandla nya arenor från önskningar till fysisk verklighet är en lång väg och en process som Lisa Wistrand menar måste ta tid, men att den skulle kunna se annorlunda ut. Hon talar om att tänka ”långsiktigt temporärt”, att utveckla den fysiska miljön och testa den hos användarna under processen för att hitta rätt. — Det är väldigt ovanligt att en produkt inte testas flera gånger innan den kommer ut på marknaden. Min önskan är att vi arkitekter också kunde laborera och göra om. Precis som inom produktdesign borde arkitekturen vara temporär, så vi kunde testa och skapa något som är riktigt långsiktigt hållbart. / 60 GLAS 1.2021 / TEMA / Arkitektur för barn