GLAS 1
Ola Text: Kerstin Wallin Foto: Sören Håkanlind Kl
imatkämpen Ola Stjärnborg föddes i Sala i Västmanland. Familjen beskriver han som ”kanske inte akademisk, men konstnärligt inriktad”. Mamman var bildlärare och pappan uppslukad av en rad olika konstformer, bland annat skulptur. Summa summarum var familjen inskriven i ett nätverk där konst och alternativt tänkande spelade stor roll. Hemmet var öppet. En gränslös miljö och i den växte Ola upp. — Det fanns en ateljé och det fanns alltid material att leka och arbeta med. Det var lätt att börja. Inga hinder. Började skapa i wellpapp Olas kreativitet tog sig många uttryck i olika material och när han blev student hade skapandet blivit ett måste. Men, han saknade pengar att köpa material för. Fattig student som han var. Det var då han kom att tänka på wellpapp. — Helst skulle det ju vara gratis. Och det är ju wellpapp, plus att den är stark och lätt samtidigt. Dessutom ger den så många möjligheter. En sådan blev att i wellpapp ”skulptera” antikens stegrande häst med ryttaren och hans svingande svärd. O Ola Stjärnborg är Skanskas man när det gäller inköp av stora glas fasadprojekt. Alla parametrar och risker ska han vända och vrida på – återbruk, hållbarhet, logistik, transporter, avtal och ansvar. Hjärtebarnet är cirkulära fasader, där glaset med sin komplexitet är den stora utmaningen för att kunna sluta kretsloppet. har gått från wellpapp till glas och vill nu sluta kretsloppet med cirkulära fasader — Stegrande hästar i brons, utan stöd, har generellt varit en utmaning genom konsthistorien. I Stockholms stadshus finns till exempel en Sankt Göran och man ser tydligt att skulptören behövt ge stöd åt ryttaren eftersom han blir så framtung. Men med wellpapp kunde hästen stegra sig utan stöd. Annan väg än konstens Olas skapelse i wellpapp blev en en och en halv meter hög skulptur, som resulterade i att han blev antagen till Vårsalongen 2005 på Liljevalchs. Men därmed var det ändå inte självklart att Ola Stjärnborg skulle välja den konstnärliga banan. Han berättar om ambivalensen mellan konsten och naturvetenskapen. Efter mycken vånda valde han emellertid den förstnämnda och sökte in på Nyckelviksskolan på Lidingö, en utbildning inom konst, konsthantverk, arkitektur och design. Och om hans lärare (till hans förvåning) inte hade påmint honom om att ”det finns en annan väg än konstens” hade han fortsatt på den inslagna vägen. Värdefull småskalighet Nu blev det istället en helomvändning. Han hoppade på en femårig utbildning på lantbruksuniversitetet, skulle bli jägmästare. — Jag började på Garpenberg, ett internat där de flesta kom från en lantlig överklass. Jag var väldigt skeptisk i början, men småskaligheten hade ett värde. Miljön var sådan att man kunde knacka på och prata. Och samtalsämnena kunde bli många. Jägmästarutbildningen är bred. På schemat stod skogsbruk, teknik och ekonomi, men med ett annat perspektiv, ett hundraårigt. Det senare har Ola idag nytta av när han ska få folket i byggbranschen att ligga längre än långt fram i sina handlingsplaner. Den globala uppvärmningen väntar inte. GLAS 1.2021 65