GLAS 1
/ FAKTA / Ola Stjärnborg Ålder: 45 år. Yrke: Kate
goriinköpare fasader på Skanska. Familj: Sambo och tre söner, 17, 14 och 3 år. Bostad: 120 m2 bostadsrätt i Johanneshov. Intressen: Eget skapande och andras – skulptur, teckning och scenografi. Tillbringar mycket tid i skogen, gärna med familjen. Sitter gärna en stund varje kväll med en god bok. Naturen är viktig för Ola. Budbilschaffis på GSAB Efter Garpenberg fick Ola ett tvåårigt vikariat som jägmästare. — Jag var odlingsledare och skulle leda andra som redan visste vad de gjorde. Att det var en utmaning råder ingen tvekan om och gissningsvis behövdes en motpol. Valet var lätt för konstens värld hade han aldrig lämnat, så det blev kurser i framförallt formgivning och när vikariatet var slut var det dags för nästa helomvändning. — Som på ett bananskal, igen. Jag tog jobb som budbilschaufför på GSAB (Glasbranschens Service AB). Och där fanns en person som jag har mycket tacka för, Bernt Fellman. En fantastisk människa, lite av en uppfinnare, som gav mig förtroendet att bli insläppt i hans värld. Ganska snart var Ola inköpare, med i ledningsgruppen och – stortrivdes. — Det var lättare att känna en samhörighet här än i skogsbranschen, som ju bygger på en tradition av skogsägare med slotts- och herrgårdsanknytning och som ibland släppte in löst folk som mig. I glasbranschen finns människor med väldigt olika bakgrund, vilket gjorde att jag genast kände mig hemma. Återvinning av planglas måste prioriteras Glasbranschen skulle bli Ola Stjärnborgs liv. Den gav honom möjlighet att använda sina kunskaper inom formgivning och natur kryddat med ett stort miljöengagemang. Efter åtta år som inköpare på GSAB följde två år som säljare på Schüco och därefter Skanska, 66 GLAS 1.2021 där han sedan nio år tillbaka är deras inköpare av glasfasader. — Det är lite speciellt att man har en inköpare för en enda kategori, som glasfasader. Men det gör att vi kan få en djupare kunskap om materialet, studera hela livscykeln och hela det globala ekosystemet. Återvinning av glas är en komplex historia och då särskilt planglas. I det allmänna medvetandet finns en uppfattning att glas tas om hand för återbruk. Och det är sant när det gäller till exempel förpackningsglas, men med planglas är det en annan historia. — Man vill att planglas ska bli planglas, men så fungerar det inte i verkligheten. Glas har för närvarande en låg grad av återvinning utan nedgradering, det vill säga gammalt planglas blir sällan nytt planglas. Att sluta kretsloppet för återvunnet planglas måste därför prioriteras men är svårt på grund av de stora avstånden till glasbruken i Centraleuropa. Sortering nödvändig Att tillverkningen av planglas lades ner i Sverige för ett tiotal år sedan är sorgligt, tycker Ola Stjärnborg. — Om inte hade vi lättare kunnat återvinna. Hantering och sortering av glas vid rivning är därför en verksamhet som behöver byggas upp. De stora aktörerna finns nu i Tyskland, Polen och Tjeckien. — Bäst hade ju varit om vi hade kunnat sortera på plats redan i rivningsskedet. Sortering är nämligen en förutsättning för återvinning utan nedgradering. Det skulle minska klimatavtrycket avsevärt. Sorteringen av återvunnet glas är dessutom en kritisk process eftersom framställningen av planglas är känslig för föroreningar. Vi kan / GLASPROFILEN /