Sten Omslag
Sten Innehåll
Sten Ordföranden har ordet: Historia, samtid och f
ramtid
Sten Kort & gott: Italiensk återvinning, Brännlyck
esmycke, Jäders kyrka
Sten Stenbrottet: Brännlyckan
Sten Intervju: Linus Alfredsson
Sten Tema: Nya gravtraditioner
Sten Projekt: Gustaf Vasa kyrka
Sten Projekt: Askims askgravlund
Sten Projekt: Fredrikskyrkan
Sten Projekt: Söndrums ängskyrkogård
Sten De stenprisnominerade 2018
Sten Teknik & Underhåll: Kyrkogårdsmurar
Sten Krönikan: Ronny Holm SMÅSTEN ▼ KRÖNIKAN RONNY
HOLM FOTO: ANNA RUT FRIDHOLM Hanteras varsamt! Å r 2011 inträffade den tragiska dödsolyckan i Bollebygd där en lös gravsten välte över en åttaårig flicka. Det blev startskottet för ett omfattande och viktigt arbete med att inventera och säkra våra gravvårdar på ett sätt som ska förhindra att liknande olyckor inträffar igen. Arbetsmiljölagens AFS 1981:15 (Skydd mot skada genom ras) är det regelverk vi i dag har att förhålla oss till. Dessutom finns rekommendationerna från Centrala Gravvårdskommittén, som bland annat anger att gravvårdarna bör kontrolleras vart femte år. Hur har det då gått, nu nästan sju år senare? Ja, utifrån mina egna erfarenheter uppskattar jag att runt en tredjedel av kyrkans 577 huvudmän – församlingar och samfälligheter – ännu inte genomfört det första grundläggande steget med att inventera hur många gravvårdar som måste säkras. Jag kan också konstatera att det främst är mindre församlingar som släpar efter i arbetet. Förklaringen ligger som så ofta i en kombination av bristande resurser och kompetens. Många hinner helt enkelt inte med utöver de ordinarie arbetsuppgifterna. Men det finns också motsatta exempel där försam lingarna har gått för nitiskt och handgripligt tillväga och satt uppgiften att kontrollera före uppgiften att kommunicera. Tyvärr har vi sett exempel där gravvårdar har välts omkull och gravrätts innehavaren först därefter meddelats om att så skett. Många har då tagit illa vid sig, blivit ledsna och uppfattat behandlingen som brysk. Så ska vi inte ha det. Om inte gravvården utgör en direkt fysisk fara finns heller ingen anledning att inte först meddela gravrättsinnehavaren! Min bedömning är också att en del församlingar har tagit marginal i sina säkerhetsbedömningar och dömt ut fler gravvårdar än nödvändigt. Dessutom är skillnaderna mellan vilka säkringsmetoder som gravrättsinnehavaren kan välja mellan väldigt stora, både i teknisk utformning och i pris. Kostnaden för den enskilde ligger – återigen min bedömning – i spannet 1 000-5 000 kronor. Det borde gå att förhandla fram ett mer enhetligt pris. Sammantaget har vi alltså fått en ganska spretig situation där en gravrättsinnehavare kan möta helt olika lösningar och krav beroende på huvudman. Det är ju heller inte ovanligt med en gravrättsinnehavare som står i kontakt med flera huvudmän runtom i landet. S ”Tyvärr har vi sett exempel där gravvårdar har välts omkull och gravrätts innehavaren först därefter meddelats.” 44 ju år efter olyckan i Bollebygd finns alltså anledning att än en gång samlas kring frågan hur vi ska komma närmare en gemensam lösning på ett arbete som kommer att pågå lång tid framåt. I höst kommer vi att hålla flera semi - narier där vi bland annat visar hur en en inventering går till på plats, hur upphandlingar och metoder ska utgå från både estetik och etik och informera om vilka dokument som finns att tillgå. De har nyligen reviderats. När det kommer till upphandlingsrutiner finns till exempel anledning att särskilja på olika uppdrag, så att inte den som pekar på problemet också är den som levererar lösningen. Och är det något de här åren visar så är det behovet av ett enhetligt bemötande och en tydlig kommunikation med gravrättsinnehavaren. Huvudmannen är en serviceorganisation – och det som levereras ska hanteras varsamt! RONNY HOLM, ORGANISATIONSCHEF VID SVERIGES KYRKOGÅRDS& KREMATORIEFÖRBUND. Läs om höstens seminarier på www.skkf.se.
Sten Marknaden