Kollega 1
Kollega Sida 2
Kollega Sida 3
Kollega Sida 4
Kollega Sida 5
Kollega Sida 6
Kollega Sida 7
Kollega Sida 8
Kollega Sida 9
Kollega Sida 10
Kollega Sida 11
Kollega Sida 12
Kollega Sida 13
Kollega Sida 14
Kollega Sida 15
Kollega Sida 16 ➼ Meta Velander tycker att rollen
passar hen- ne: – Bortsett från att jag inte vill ta livet av folk! Jag kan inte döda en fl uga ens. Men jag förstår Abbey fast hon är knäpp. Hon är troskyldig och naiv, som ett barn. Och så känner jag mig när jag gör henne. Meta pratar glatt med sminkösen Kerstin Elg, som till sist nogsamt sätter peruken på plats. Metas enda nervositet gäller om hon ska få bukt med rösten. Hon hostar och harklar sig. Hela förmiddagen hemma gick åt till röstträning Torra slemhinnor är ett ok hon har dragits med länge. Och snart är klockan ett och det dags att möta den fullsatta salongen. – Arsenik och gamla spetsar var faktiskt min idé. Jag ville göra något som får folk att skratta. Både Yvonne och jag är i grunden komedienner och det fi nns inte så mycket för gamla damer. Jag tror inte att Benny (teaterchefen) hade vän- tat sig att den skulle gå så bra som den gör. Vi ska spela den ända fram till jul! Jättekul! Ingen ska tro att det är lätt att göra fars. Man får inte spela pajas och man måste tro på sin fi gur. Det ska vara naturliga människor i galna situationer. Spelar man apa blir det fel. Meta Velander, 83, är Sveriges äldsta verksam- ma skådespelare. På något sätt har hon vuxit ikapp sitt utseende från de många Stadsteater- uppsättningar jag såg henne i på 60- och 70-ta- len. Lång och långbent. Energisk, lite framåtlu- tad gång, avspänd och rolig framtoning. Intryck som består fastän det har gått över fyrtio år. Med tiden brukar skådespelare få allt färre och allt mindre uppgifter, om några alls. För Meta Velander har det gått åt motsatt håll. Sin första huvudroll på många år hade hon vid 80 år. Det var i dramat Två kvinnor, (2005), också då med Yvonne Lombard. En stor och dessutom tung roll. Därför var hon ”himmelens tveksam” och hade så när avböjt: – Men jag tyckte att rollen var min. Så när Yvonne hotade med att fråga någon annan om jag sa nej var det lätt att bestämma sig. Meta Velander skiljer sig från många kolleger såtillvida att hon inte har velat ha det ansvar som en huvudroll innebär. Kanske av bekvämlighet, kanske därför att hon har velat få tid över för annat än sitt älskade yrke. Hon gillar att jobba med andra i en ensemble. Det väsentliga för henne är inte att vara stjärna utan att vara bra. I kedjehuset i Djursholm, dit vi nu har för- Meta Velander sminkas inför Arsenik och gamla spetsar på Stadsteatern i Stockholm. Hon gör en av de älskvärda systrarna som av pur omtanke befriar gamla män från deras ensamhet. Gissa hur! Text Lisbeth Nieminen Bild Louise Billgert På topp vid 80-plus 16 KOLLEGA 5-08 16koll05.indd 1616koll05.indd 162008-04-28 12:14:312008-04-28 12:14:31
Kollega Sida 17
Kollega Sida 18
Kollega Sida 19
Kollega Sida 20
Kollega Sida 21
Kollega Sida 22
Kollega Sida 23
Kollega Sida 24
Kollega Sida 25
Kollega Sida 26
Kollega Sida 27
Kollega Sida 28
Kollega Sida 29
Kollega Sida 30
Kollega Sida 31
Kollega Sida 32
Kollega Sida 33
Kollega Sida 34
Kollega Sida 35
Kollega Sida 36
Kollega Sida 37
Kollega Sida 38
Kollega Sida 39
Kollega Sida 40
Kollega Sida 41
Kollega Sida 42
Kollega Sida 43
Kollega Sida 44
Kollega Sida 45
Kollega Sida 46
Kollega Sida 47
Kollega Sida 48
Kollega Sida 49
Kollega Sida 50
Kollega Sida 51
Kollega Sida 52
Kollega Sida 53
Kollega Sida 54
Kollega Sida 55
Kollega Sida 56
Kollega Sida 57
Kollega Sida 58
Kollega Sida 59
Kollega Sida 60
Kollega Sida 61
Kollega Sida 62
Kollega Sida 63
Kollega Sida 64
Kollega Sida 65
Kollega Sida 66
Kollega Sida 67
Kollega Sida 68
Kollega Sida 69
Kollega Sida 70
Kollega Sida 71
Kollega Sida 72
Kollega Sida 73
Kollega Sida 74
Kollega Sida 75
Kollega Sida 76