Kollega 1
Kollega Sida 2
Kollega Sida 3
Kollega Sida 4
Kollega Sida 5
Kollega Sida 6
Kollega Sida 7
Kollega Sida 8
Kollega Sida 9
Kollega Sida 10
Kollega Sida 11
Kollega Sida 12
Kollega Sida 13
Kollega Sida 14
Kollega Sida 15
Kollega Sida 16
Kollega Sida 17
Kollega Sida 18
Kollega Sida 19
Kollega Sida 20
Kollega Sida 21
Kollega Sida 22
Kollega Sida 23
Kollega Sida 24
Kollega Sida 25
Kollega Sida 26
Kollega Sida 27
Kollega Sida 28
Kollega Sida 29
Kollega Sida 30
Kollega Sida 31
Kollega Sida 32
Kollega Sida 33
Kollega Sida 34
Kollega Sida 35
Kollega Sida 36
Kollega Sida 37
Kollega Sida 38
Kollega Sida 39
Kollega Sida 40
Kollega Sida 41
Kollega Sida 42
Kollega Sida 43
Kollega Sida 44
Kollega Sida 45
Kollega Sida 46
Kollega Sida 47
Kollega Sida 48
Kollega Sida 49
Kollega Sida 50
Kollega Sida 51
Kollega Sida 52
Kollega Sida 53
Kollega Sida 54
Kollega Sida 55
Kollega Sida 56
Kollega Sida 57
Kollega Sida 58
Kollega Sida 59
Kollega Sida 60
Kollega Sida 61
Kollega Sida 62
Kollega Sida 63
Kollega Sida 64
Kollega Sida 65 Rik och miljövänlig? 23 forskare g
ranskar konsumtionens avigsidor. ”Konsumera mera – dyr- köpt lycka” heter en bok som forskningsrådet Formas gav ut i höstas. Författarna reser kritiska frågor om en konsumtion som under 1900-talet fördubblats med varje ny generation i väl- färdsländerna. Annika Carlsson-Kanyama, forskare i industriell ekologi vid KTH, skriver att vi har byggt in oss i ett samhälle som gör det nästan omöjligt att leva klimat- anpassat. Medelsvensken har 10 000 att spendera per månad, när 3 000 kronor är gränsen för ett koldioxidsnålt leverne, det vill säga inte mer än två ton koldiox- idutsläpp per person och år. Men var och en kan påverka sin livsstil, menar Carlsson- Kanyama och visar räkneexem- pel på hur miljön skyddas om vi skippar bilturen till avlägsna sommarstugan över veckoslutet och i stället går på konsert och krog för att sen ta taxi hem. Ett annat sätt att vara kli- matsmart är att köpa ”grön” el. Men det gör bara 1–2 procent av hushållen. Varför, frågar sig Patrik Söderholm vid national- ekonomiska enheten, Luleå tekniska universitet. Jo, folk är priskänsliga. Hälften av hushål- len accepterar endast att betala två öre mer per kilowattimme för miljömärkt el. Många tror inte heller att ett sådant val har någon eff ekt på klimatet. En allmän skepsis mot elbolagen gör att vi hellre vältrar över ansvaret på dem och staten. Mats Alvesson, företagseko- nomiska institutionen vid Lunds universitet, varnar för att väst- världens lyxkonsumtion leder till allt mindre tillfredsställelse. En nyinköpt swimmingpool fordrar kanske mer underhåll än det fi nns tid för bad. Det man inte hinner använda tillräckligt alstrar dåligt samvete och stress. Nationalekonomen Staff an Burenstam Linder myntade för snart 40 år sedan uttrycket ”tillväxtens vulgariseringsfas” för ett tillstånd där nyttan av ökad levnadsstandard kan ifrågasät- tas. Fakta: Läs mera ● Boken Konsumera mera – dyrköpt lycka (2007) är utgiven av statliga myndigheten Formas (Forsknings- rådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande). Uppdraget är att främja en hållbar utveckling. ● Living Planet Report (2006), Världsnaturfonden WWF med fl era, Gland, Schweiz, kan laddas ner från www.panda.org. ● 12 klimatentreprenörer (2008), Global Focus, kan laddas ner från www.wwf.se ● Björn Forsberg: Tillväxtens sista dagar (2008), Ruin. ● Christer Sanne: Keynes barnbarn (2008), Formas. ● Staffan Burenstam Linder: Den rastlösa välfärdsmänniskan: tids- brist i överfl öd – en ekonomisk studie (1969), Stockholm AB. CHEFREDAKTÖR BJÖRN ÖIJER SAMMANFATTAR LÄGET eftersträva. Men när man ser på samma statistiska underlag men fokuserar på hur stora arealer som krävs framgår det att vi konkurrerar med andra männis- kor (och vilda djur) om begrän- sade globala gemensamma nyttigheter. Vår energiintensiva ekonomi innebär att vi ockuperar en stor andel av biosfärens förmåga att absorbera koldioxid, vilket gör att andra människor i teorin måste dela på ett mindre utsläppsut- rymme. Genom att jämföra våra resursanspråk med biosfärens begränsade produktions- och absorptionsförmåga, tvingar fotavtrycksberäkningarna oss att ompröva vår självbild. Från att ha sett vår egen utveckling som ett föredöme för människor i andra länder måste vi börja fråga oss vad vi håller på med. Hur många Sverige tål egentligen världen? Det är oroande att våra poli- tiker inte ens har enats om ett 40–procentigt minskningsmål för inhemska utsläpp till 2020. Ännu mer oroande är att de som bromsar gör det utifrån argu- mentet att ett högre utsläppsmål skulle kunna minska den svens- ka eller europeiska industrins konkurrenskraft. Inget skulle kunna vara mer fel. Om vi verk- ligen tar in informationen om vår omvärld förstår vi att Kina och Indien om några decennier oavsett vad vi vill kommer att vara de största ekonomierna globalt. Ska vi över huvud taget vara relevanta handelspartners för dessa ekonomier samtidigt som vi undviker en ekologisk katastrof måste vi utveckla och erbjuda det de behöver mest av allt: kompetens i hur man bygger resurs- och energisnåla samhäl- len och produktionssystem. Bästa sättet att utveckla sådan kompetens är att skapa en god hemmamarknad för innova- tioner och det är just detta som tuff a beslut om utsläppsminsk- ningar kan bidra till. Dessutom, när vi ställer om till material- och energisnåla transportsystem, bostäder och konsumtionsmöns- ter så säkrar vi samtidigt vår framtida välfärd inför de förvän- tade globala prisstegringarna på energi och råvaror. Sverige är ett litet land med för stora fotavtryck i dag men med stora möjligheter att utveckla globalt intressanta lösningar för minskade fotavtryck, i rapporten ”12 klimatentreprenörer” presen- teras några exempel på hur. Men för att inse nödvändighe- ten av och marknadspotentialen i sådana innovationer måste våra näringslivsföreträdare och politiker förstå hur världen rör på sig och förändras samt inse de ekologiska begränsningarna. Vi har bara en planet. Skulle alla människor på jorden utveckla lika energi- och materialintensiv livsstil och infrastruktur som vi nu har skulle det behövas nästan tre planeter till för att ta fram alla resurser och absorbera utsläppen. Vi kan alla bli vinnare i stället för förlorare om vi omedelbart genomför de innovationer i bland annat livsstilar, teknik och samhällsbyggnad som kommer att behövas för att alla världens människor ska kunna leva ett gott liv inom ramen för vad vår enda planet kan erbjuda. Låt oss förbättra oddsen för både vår egen ekonomi och mänsklighe- ten. Bejaka i stället för att brom- sa omställningen för en framtid på en planet. Ståndpunkter: ➼ Vi kan alla bli vinnare.➼ Utveckla energisnåla samhällen och produktionssystem.➼ Enas om att minska utsläppen med 40 procent till år 2020. 5-08 KOLLEGA 65 64koll05.indd 6564koll05.indd 652008-04-29 12:58:482008-04-29 12:58:48
Kollega Sida 66
Kollega Sida 67
Kollega Sida 68
Kollega Sida 69
Kollega Sida 70
Kollega Sida 71
Kollega Sida 72
Kollega Sida 73
Kollega Sida 74
Kollega Sida 75
Kollega Sida 76