Advokaten 1
Fokus Meddelarfrihet vårdats länge nom ensamansva
ret och rätten för författare att vara anonyma föreslår de inte någon ny bestämmelse. Regeringen tar intryck av remissinstanserna och menar att det inte kan vara en fråga för utgivarna om en källa ska förbli anonym eller inte. Riksdagen inför därför ett förbud att röja meddelare om inte uppgiftslämnaren uttryckligen lämnat sitt medgivande. Efter 1949 har det gjorts förändringar av grundprinciperna för meddelarfriheten och meddelarskyddet vid ett flertal tillfällen. Införandet av brottsbalken år 1965 innebar en genomgripande förändring av meddelarskyddet. Samtidigt med lagens införande ändrades 7 kap. 3 § TF. I paragrafen, som anger undantagen från grundlagens skydd för meddelare, görs ett tillägg som innebär att ”envar” som lämnar meddelanden för publicering ska kunna åtalas enligt brottsbalkens regler för bland annat spioneri och andra brott mot rikets säkerhet. ib-affärenS betydeLSe Den nya regleringen möjliggör att journalisterna Peter Bratt och Jan Guillou kan dömas för spioneri för sitt avslöjande av Informationsbyrån (IB). Bratt och Guillou inkluderades i gruppen ”envar” och döms såväl för anskaffande som för att de meddelat uppgifterna. Domen mot Bratt och Guillou leder bland annat till införandet av en ”anskaffarfrihet” som innebär att själva insamlingen av uppgifter för publicering inte kan åtalas. Anskaffarfriheten utesluter däremot inte att brottsliga handlingar som utförs för att skaffa uppgifter, till exempel inbrott eller hemlig rumsavlyssning, kan åtalas. Hans-Gunnar Axberger skriver om följderna av IB-avslöjandet i sin avhandling Tryckfrihetens gränser. Axbergers slutsats är att den prövning som gjordes av Högsta domstolen tyder på att domstolarna har en benägenhet att inte tolka TF:s skyddsregler extensivt, efter deras syfte, utan i stället ”paragraf för paragraf tämligen strikt efter ordalydelsen”. Orden från 1912 års betänkande har använts av flera senare utredningar. Yttrandefrihetsutredningen som lägger grunden till yttrandefrihetsgrundlagen ser meddelarfriheten och anonymitetsskyddet som ”ett yttersta medel mot obehöriga påtryckningar från förmän, kamrater och andra”. Utredningen avfärdar riskerna med att sekretessskyddade uppgifter skulle komma i allmänt omlopp och instämmer i vad regeringen skriver i sin proposition 1975/76 att man bör i ”framtiden i stor utsträckning kunna förlita sig på massmediernas och uppgiftslämnarnas omdöme och ansvarskänsla”. n Bestämmelserna: Meddelarfrihet och ensamansvar – vänd! Taxioffer identifierat i GP I januari 2012 publicerar Göteborgs-Posten en intervju med ett av offren för en rad taxivåldtäkter. Kvinnan som intervjuas kallas Jessica och på bilden med en taxibil i bakgrunden döljer hon delar av ansiktet i en sjal. Men ögon och näspartiet är synligt och skärpan i bilden ligger på hennes ansikte medan taxiskylten är suddig. Kvinnan har blivit lovad anonymitet men gick att känna igen för hennes Advokaten Nr 5 • 2013 vänskapskrets. Jessica ansåg att uppgiften att hon blivit våldtagen var något hon inte ville ha spridd till fler än de som redan visste om det. Det var en känslig personlig uppgift. JK har åtalat fotografen som tog bilden, reportern som gjorde intervjun och hade kontakten med Jessica samt en nattchef på tidningen. De har i polisförhören uppgett att kvinnan skulle ha fått se bilderna i digitalkameran när de togs och då inte framfört några invändningar. Enligt JK är det en invändning som saknar betydelse. Genom att vara oförsiktiga och inte tillräckligt ha anonymiserat kvinnan har de tre brutit anonymitetslöftet och därmed begått ett brott mot tystnadsplikten. Ansvaret för utformningen av en publicering kan aldrig falla på någon annan än de som har möjlighet att påverka den. Rättegången har när detta skrivs inte inletts. Namn på insändarskribent publicerat I juni 2012 publicerar Karlskoga Tidning i stället för en önskad pseudonym det verkliga namnet på en insändarskribent. I en intervju har utgivaren, Katarina Forsberg, förklarat att publiceringen skedde av misstag och att hon ser det inträffade som ”allvarligt för den som fått identiteten röjd och till skada för tidningen”. Att insändarskribentens namn publicerades berodde på att Katarina Forsberg när hon digitalt kopierade in insändaren i det redaktionella systemet glömde att markera insändarens signatur vilket fick till följd att det verkliga namnet skrevs ut. Eftersom ett röjande av identiteten hos en person som vill vara anonym inte kräver uppsåt för att vara brottsligt har JK valt att väcka åtal mot Katarina Forsberg för brott mot tystnadsplikten. Rättegången har när detta skrivs inte inletts. 33