Advokaten 1
Fokus Meddelarfrihet ensamansvar vare vem som är
uppgiftslämnaren. Om andra på en redaktion, till exempel en fotograf eller en vaktmästare, av någon anledning får vetskap om vem en uppgiftslämnare är gäller tystnadsplikten även för dem. Det räcker med att den som omfattas av tystnadsplikten varit ovarsam för att straff ska kunna utmätas. brOtt SOM bryter MeddeLarSkyddet Såväl tystnadsplikten som efterforskningsförbudet bryts under vissa förutsättningar. I TF anges de så kallade meddelarbrotten i 7 kap. Det gäller till exempel spioneri och grov obehörig befattning med hemlig uppgift. Av bestämmelserna framgår att det är straffbart om en myndighetstjänsteman medvetet lämnar ut dokument som innehåller sekretesskyddade uppgifter eller uppsåtligen åsidosätter tystnadsplikt som gäller enligt lag, främst offentlighets- och sekretesslagen (OSL). Den tystnadsplikt som gäller för mottagarkretsen kan bara hävas om meddelaren medger det. Därutöver kan en domstol om det anses av ”synnerlig vikt” ålägga till exempel en reporter att berätta vem som lämnat en uppgift. definitiOnen aV MyndiGHeter OcH andra aLLMänna OrGan Förbudet för efterforskning och repressalier gäller endast myndigheter och andra allmänna organ. Till myndigheter räknas till exempel kommuner och landsting samt en rad organ som står under regeringen, till exempel polisen. För statliga bolag gäller inte offentlighetsprincipen och deras anställda omfattas inte av meddelarskyddet. För bolag där en kommun eller landsting har ett rättsligt bestämmande inflytande gäller sedan 1995 offentlighetsprincipen och sedan 2005 meddelarfrihet. SärSkiLt OM priVata företaG SOM driVS Med SkatteMedeL Under 2000-talet har det blivit allt vanligare att offentligt finansierad verksamhet lagts ut på entreprenad och drivs i privat regi. Därmed faller offentlighetsinsynen och meddelarskyddet bort trots att verksamheten finansieras med allmänna medel, omkring 100 miljarder kronor per år. Enligt SCB och Konjunkturinstitutet rör det sig om omkring 200 000 anställda som därmed inte omfattas av meddelarskydd. Regeringen har tillsatt en utredning för att utreda förutsättningarna för att ge dessa samma skydd som övriga offentligt anställda. den aLLMänna yttrandefriHeten I regeringsformen finns en allmän yttrandefrihet och informationsrätt upptagen bland de positiva rättigheterna. Bestämmelserna utgör ett visst skydd för privatanställda genom att en arbetsgivare inte får vidta åtgärder mot anställda som anses gå för långt och inte står i proportion till den anställdas brott mot lojalitetsplikten. n Advokaten och tystnadsplikten – vänd! chefen deklarerar att han vidtagit åtgärder för att det inte ska upprepas. Rikspolischefen Bengt Svenson förklarar också att meddelarfriheten är ett viktigt fundament för statlig verksamhet och ”inte minst i en organsation som är omgärdad av sekretessregler som Polisen har meddelarfriheten en viktig funktion att fylla”. JK är inte helt tillfreds med svaret utan noterar att den som svarade på Advokaten Nr 5 • 2013 brevet normalt är verksam som polismästare i södra Sverige. Mot den bakgrunden och andra rapporter i massmedierna om bristande öppenhet inom polisen är det enligt JK angeläget att rikspolischefen ”inpräntar” i hela organisationen ”vikten av att varje polis grundlagsfästa rättigheter respekteras”. Det får enligt JK inte förekomma att enskilda poliser möts av ”kritik, repressalier eller hot om sådana åtgärder” när han eller hon utövar sina rättigheter. Polischef som anmälde anställd kritiserades När en polisman i Borlänge uttalar sig kritiskt i Borlänge Tidning om höjningen av ordningsboten för vissa trafikbrott får länspolismästaren Matts Johansson nog. Polismannen anklagas för tjänstefel och myndigheten sänder en anmälan till JK. JK konstaterar att polismannen utnyttjat sin yttrandefrihet och att uttalandena i tidningen inte utgör tjänstefel. Men därmed är saken inte avslutad. I stället för att kritisera polismannen inleder JK en prövning om länspolismästaren begått ett brott mot repressalieförbudet och gjort sig skyldig till tjänstefel. Enligt JK är det ett brott mot repressalieförbudet att överhuvudtaget anmäla polismannen till JK. Åtgärden utgjorde ”en enligt TF otillåten repressalie” skriver JK och riktar kritik mot myndigheten. Men eftersom anmälan mot polismannen inte får några rättverkningar för honom var den otillåtna åtgärden inte tillräcklig för att åtala länspolismästaren för tjänstefel och heller inte tillräcklig för att utdela en disciplinåtgärd mot länspolismästaren. 35