Advokaten 1
Replik ”Vems intressen försöker Advokatsamfundet
Med förvåning läste jag samt flera bolagsjuristkollegor med mig Anne Rambergs ledarartikel i Advokaten nr 4. Utan att gå in närmare på Linköpings universitets utbildningskrav anser jag det beklagligt att Anne Ramberg uttalar sig så svepande om affärsjurister som hon gör i sin artikel. Det skriver Nina Kinch, jur. kand. A Nina Kinch. nne Ramberg uttalar att ”alldeles oavsett inom vilket rättsområde man som advokat är verksam ska en advokat vara insatt i såväl straffrätt som processrätt. Om man tror att man kan vara en skicklig affärsadvokat utan dessa kunskaper saknar man insikt i yrket. För att kunna skriva ett ändamålsenligt och väl fungerade avtal måste man kunna identifiera och förutse såväl straffrättsliga som processrättsliga konsekvenser.” Vad tror Anne Ramberg att affärsjurister gör hela dagarna? Är hon medveten om att bolagsjurister faktiskt skriver avtal, dagarna och veckorna i ända, och således har möjlighet att förfina sin kompetens inom detta område så till den grad att de slutligen blir ganska skickliga på det? Eller tror hon att man som processjurist automatiskt får denna kunskap när man argumenterar sitt första mål i tingsrätten, även om man faktiskt aldrig skrivit ett endaste avtal? Är hon medveten om att tekniken för att skriva inlagor vitt skiljer sig från tekniken för att skriva ett “ändamålsenligt avtal”? Eller anser Ramberg att man som bolagsjurist automatiskt bryter mot lagar och förordningar för att man saknar insikt i vad som är brottsligt? Det är ledsamt att följa Anne Rambergs argumentation då den enligt min mening leder till ett föråldrat och verklighetsfrånvänt sätt att se på den viktiga roll som bolagsjurister har idag. Upplysningsvis vill undertecknad således härmed klargöra att vi bolagsjurister rådger våra klienter dagligen om vad som är lagligt eller ej. Vi är mer än väl bekanta med det lagliga ramverket för våra klienters verksamhet och vi ger ofta råd avseende undvikande av framtida och pågående tvister och rättsprocesser. Vi hjälper även klienter att skriva avtal som är i högsta grad ”ändamålsenliga” för deras verksamhet med syfte att ge största möjliga skydd i det fall det blir tvist. Detta gör vi – oftast med framgång – oavsett om vi har processbakgrund eller ej. förVÅnande nOG bör man ju med Rambergs logik ej heller kunna bli advokat om man inte suttit ting eller arbetat med processrättsliga ärenden, helst på advokatbyrå eller i domstol. Hur annars skulle man lära sig det hon påstår är ”kärnan i advokatuppdraget”? Vad krävs för att man skall anses generellt ”insatt” i dessa områden? Det är tveksamt hur mycket skickligare man blir på att skriva affärsrättliga avtal för att man studerat brottsbalkens tredje kapitel eller hanterat trafikmål i länsrätten. Kräver advokattiteln nu direkt processerfarenhet? Enligt Ramberg låter det som det. Det faktum att man arbetar på en affärsjuridisk byrå innebär dock inte att man automatiskt blir bevandrad i straff- eller processrättens områden trots att detta uppfyller kravet på att ”gå allmänheten till handa”, något som undertecknad själv kan intyga efter mer än tre års arbete på just sådana byråer. På större byråer hanterar ofta byråns processgrupp som är en specialiserad arbetsgrupp dessa ärenden. Försöker Ramberg i själva verket skärpa kraven för advokattiteln? Ramberg bör även studera ”Det handlar om att upprätthålla N 38 ina Kinch är förvånad, ledsen och synbarligen mycket arg över att jag skulle ha uttalat mig svepande om affärsjurister. En god egenskap hos en jurist, advokat eller inte, är att hålla sig till ämnet. Jag har inte uttalat mig om bolagsjurister och deras skicklighet. Jag har beskrivit de krav som gäller för inträde i Advokatsamfundet. Advokatuppdraget skiljer sig nämligen i flera hänseenden från bolagsjuristens, något som synes ha förbigått Nina Kinch. Advokater är reglerade i lag. Advokatens klienter åtnjuter privilegier som bolagsjuristers och Advokaten Nr 5 • 2013