Advokaten 1
Ledare Generalsekreteraren ANNE RAMBERG En känslo
styrd finansminister efter införande av de så kallade 3:12-reglerna för fåmansföretagare 1991, har såväl den socialdemokratiska som den borgerliga regeringen vidtagit lättnader i detta komplicerade och svårtillämpade regelverk. Efter ändringen som trädde ikraft den 1 januari 2006 kan delägare som är verksamma i ett fåmansföretag uppbära utdelning upp till ett visst gränsbelopp och för denna åtnjuta förmånen av en jämförelsevis låg kapitalbeskattning om 20 procent. Den del som överstiger gränsbeloppet beskattas som inkomst av tjänst med upp till 57 procent. Denna förändring har varit gynnsam för delägar ägda fåmansföretag med många anställda och höga lönekostnader. En utveckling som i och för sig kunde förutses redan i propositionen 2005. Men, ibland blir effekterna av en lagstiftning ändå inte vad man har tänkt sig. Då är det naturligt att lagstiftaren ändrar reglerna. Att en förändring skulle komma att föreslås var väntat. inför VÅrbudGeten preSenterade finansdepartementet ett nytt förslag om ändringar i den så kallade löneunderlagsregeln i 3:12-reglerna. Delägare med en låg ägarandel skulle inte längre få tillämpa den så kallade löneunderlagsregeln som innebär att ju högre lönekostnader ett företag har ju större belopp kan delägarna ta ut som kapitalbeskattad utdelning. Härutöver föreslogs bland annat att kravet på eget löneuttag skulle öka. Förslaget skickades ut på remiss med en, i förhållande till komplexiteten i förslaget och i ljuset av den redan komplexa lagstiftningen, extremt kort remisstid. Remissutfallet innefattade en förödande kritik från tunga remissinstanser med undantag för Skatteverket som, föga förvånande, ville skärpa reglerna ytterligare i förhållande till förslaget. Den kraftigaste kritiken mötte förslaget att begränsa möjligheten att utnyttja den så kallade löneunderlagsregeln till ett femprocentigt innehav av kapitalet. Skatteverket förordade för sin del krav på ett tioprocentigt kapitalinnehav. en LaGrÅdSreMiSS SOM, med undantag för kosmetiska ändringar, i alla principiella delar överensstämmer med det ursprungliga förslaget har nu överlämnats till Lagrådet. Den innebär att det lönebaserade utrymmet endast ska få tillgodoräknas, om delägaren äger andelar i företaget som mot4 svarar minst fyra procent av kapitalet i företaget. De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 2014 och tillämpas på det beskattningsår som börjar efter den 31 december 2013. Detta innebär att löneuttagskravet påverkas redan under 2013. Lagstiftningsprocessen fram till nu påminner om när finansministern för något år sedan skulle slå till mot de så kalllade räntesnurrorna. Även då fanns det en förståelse för regeringens önskan att få till stånd en ändring. Remissutfallet blev emellertid då, liksom nu, förödande. Till detta kom Lagrådets yttrande som höggradigt kritiserade såväl innehållet i förslaget, som att beredningskravet inte uppfyllts. Förslaget uppfyllde inte ens lågt ställda krav på rättssäkerhet. Det återstår nu att se vad Lagrådet kommer att säga om denna senaste produkt och dess beredning. Det skulle förvåna mig om inte Lagrådet skulle ha invändningar mot såväl innehåll som beredning, också i detta fall. Lika litet som med räntesnurrorna handlar kritiken mot förändrade 3:12-regler om ett motstånd mot att betala skatt. Även om regeringen i lagrådsremissen försöker antyda motsatsen. Kritiken tar sin utgångspunkt i att vedertagna berednings– och rättssäkerhetsprinciper ska gälla, också på skatteområdet. Exempel härpå är allas likhet inför lagen, förutsebarhet, konkurrensneutralitet, bara för att nämna några exempel. Därtill handlar det om missriktade ändamålsöverväganden och dåliga lagtekniska lösningar. förSLaGet kOMMer, om det genomförs, att allvarligt skada företag genom att negativt påverka strukturen inom väl fungerande branscher. Skattelagstiftning ska inte vara strukturpåverkande. Förslaget leder till att konkurrensen mellan företag inom samma bransch snedvrids. Det motverkar tillväxt av medarbetarägda företag och rekryteringen försvåras. Det skapar snedvridningseffekter internt mellan delägare eftersom alla inte har samma andelsägande. Någon riskerar att hamna utanför, medan andra kan åtnjuta en förmånlig skattebelastning. Generationsskiften kommer även att försvåras eftersom benägenheten att ta upp nya delägare kommer att påverkas negativt. Förslaget riskerar därför att leda till splittring av väl fungerande verksamheter. Det är också skadligt ur ett internationellt konkurrensperspektiv. Skadeverkningarna gäller alla småföretag med flera delägaAdvokaten Nr 5 • 2013