MIN HUND D aisy är Angelicas tredje egna hund. De
n första var en stötande jakttollare vid namn Astrid. Hon blev inte så gammal. – Vi hade gått en eftersöksutbildning och jag skulle precis anmäla oss som eftersöksekipage till Polisen när hon strax därefter fick kronisk njursvikt. Astrid fick avlivas, bara fem år gammal. – Det var det värsta jag varit med om, säger Angelica. Astrid hade varit en god jaktkamrat som Angelica kunde använda till rådjur, men som även var kortdrivande på räv och skällde vildsvin. Att skaffa en ny hund skulle få vänta. – Det tog flera månader att komma över henne, men på sensommaren började suget komma igen. Angelica, som varit med pappa i skogen sedan hon var liten och själv tog jägarexamen strax innan hon fyllde tjugo hade fått även sambon Joakim att bli intresserad av jakt. De började fundera på vilken typ av hund som skulle komplettera de hundar som redan fanns i jaktlaget. – Pappa har älghund, jämthunden Saga, som används till älg, vildsvin och björn – så vi hade inget behov av en älghund. Pappans hund de och drivande egenskaper och det var heller ingen som hade räveller utbildad vildsvinshund. ”Hunden kan de även använda till vildsvin och björn. En annan i jaktlaget har tax till rådjuren, alltså behövde de ingen rådjurshund och ytterligare en har en kortdrivande hund som stöter det mesta. Vad blev kvar? – Vi kom fram till att vi hade behov av en hund med ställanjagade räv, hare & vildsvin. Det var check på allt” Nästa steg blev att gå in på Svenska kennelklubbens hemsida och läsa på om de olika hundgrupperna. Under kategorin drivande vildsvinshundar fanns posavski gonic. Angelica läste igenom rasstandarden. – Hunden jagade räv, hare och vildsvin. Det var check på allt, klockrent! Antalet godkända kennlar på kennelklubbens sida var få med tanke på att rasen fortfarande är relativt ovanlig i Sverige. Angelica kikade in på Ängagårdens kennels hemsida. Självfallet fanns där leveransklara valpar.