– Jag hade tänkt vänta ett tag men det kändes änd
å som att det var meningen. Det blev en tripp till Arboga för att träffa valparna och då var det riktigt kört. I vanliga fall, berättar Angelica, föds det bara omkring en kull vartannat år. Men det här året var det rekord, inte mindre än omkring sex kullar hade fötts. Det gjorde att det fortfarande fanns valpar som inte var tingade. I den aktuella kullen fanns fyra tikar och tre hanar. – Vi gick berätta lite om vilka behov vi hade och vad det var för typ av individ vi var ute efter. När Angelica och Joakim berättade att de ville ha en hund som framför allt skulle jaga vildsvin men även driva räv och hare och sökte en hund som visar framfötterna och har skinn på näsan höll uppfödaren fram Daisy. ”Då ska ni ha den här, det är den tuffaste tiken i kullen”, sa hon. Daisys mamma heter Arka och är en import från Bosnien. Pappa Toarps Athos är liten och kompakt, han går under namnet ”Köttbullen” och har en drevtid på vildsvin på två till sex timmar. Det ser inte ut som om Daisy kommer att ta efter sin pappa. Hon är en smäcker unghund med ett vitt hjärta på hjässan, men Angelica säger att hon kommer bygga upp mer muskler ju äldre hon blir. – Hon är väldigt smidig och snabb i skogen. När Daisy var tio veckor gammal fick hon flytta till Angelica och Joakim i Åtorp. Träningen, åtminstone lydnaden, började ganska direkt. – Hos uppfödaren hade de haft en vildsvinsklöv att leka med så att de skulle präglas tidigt. Spårträningen började när Daisy var fem-sex månader. Angelicabrukar gå blodspår med klöv. – Det är bra, speciellt psykiskt för hunden som får använda näsan och inte ha så bråttom. Jag försöker få Daisy att markera blodet och lägger en droppe var tionde meter hellre än i en konstant rännil. Som kuriosa kan vi här nämna att lilla Yagami är en hejare på att markera blod. Shiban har historiskt faktiskt använts som jakthund i Japan, man hade dem till småvilt och vildsvin. Idag är rasen främst avlad som sällskapshund. – Men Yagami har både riktigt bra näsa och jaktinstinkt. En gång hjälpte hon husse att spåra upp en skadskjuten hare. Då sprang hon till och med fram och höll fast haren tills Joakim kunde komma och göra slut på dess lidande. Så hon kan om hon vill. När spårselen åker på, då jobbar hon. Tillbaka till Daisy. Tre gånger hittills har tiken haft kontakt med vildsvin, alla tre gångerna i hägn. – Första gången var hon året, det var i ett hägn utanför Jönköping. Det var spännande, säger Angelica och berättar att Daisy var duktig att söka ut. – Den som hade hägnet tipsade om ett ställe där vildsvinen brukar stå och Daisy stack direkt in under granarna och började skälla, hon lät precis som en hane så grov var hon i skallet och hon bara öste på. Angelica berättar att Daisy dock var ganska reserverad i början men att hon ökade modet självmant så att ju längre hon jobbade desto närmare gick hon. – Överlag är jag jättenöjd med min hund, hon har visat så många framsteg redan. >> >> MIN HUND