Rapport Ungdomsrörelsen i siffror 2021 1
HINDER FÖR PÅVERKAN Att bedriva påverkansarbete i
nom ungdomsrörelsen innebär ofta stora utmaningar. Under lång tid har de fria medlen blivit allt mindre vilket ökat beroendet av projektmedel som allt som oftast är aktivitetsbaserade. En projektfinansierad ungdomsrörelse kommer alltid ha sämre förutsättningar för idéutveckling och politiskt påverkansarbete än en ungdomsrörelse som är fri att nyttja sina medel efter eget tycke. Samtidigt som beroendet av projektfinansiering vuxit och de fria medlen minskat har den administrativa bördan ökat och kontrollen blivit mer rigorös. Detta gör att alltmer resurser, både lokalt och nationellt, behöver läggas på administration och byråkrati vilket hämmar påverkansarbetet. Till detta har utsattenheten för hat, hot, drev och trakasserier vuxit de senaste åren och begränsar i allt högre utsträckning ungdomsrörelsens påverkansarbete. Många organisationer måste väga varje uttalande, framträdande och debattinlägg på guldvåg för att värdera nyttan mot risken. Det hämmar förstås det demokratiska samtalet och ungdomsrörelsens möjligheter att driva opinion. Vi ser att samhällsklimatet hårdnat och att frågor som framförallt rör antirasism blir hårt attackerade. Hatet och hotet gör organiseringen av unga svårare. I förhållande till tidigare år har svårigheten att nå ut med sin politik vuxit som ett allt större hinder för påverkan. Det handlar dels om Coronapandemin som helt har dominerat den politiska och mediala debatten det senaste året och gjort det näst intill omöjligt för andra frågor att få spridning. Dels handlar det om de begränsningar av fysiska aktiviteter som pandemin inneburit och som gjort att många organisationer fått ställa in påverkansaktiviteter, medlemsrekrytering och andra evenemang där de i vanliga fall syns och hörs i det offentliga rummet. Men problematiken bottnar även i åldersmaktsordningen. Många barn- och ungdomsorganisationer upplever att de inte blir tagna på allvar av politiker och andra makthavare, varför deras perspektiv inte får den tid eller det utrymme de förtjänar. Det är hög tid att sluta behandla barns och ungas perspektiv som särintressen, skiljda från övriga politiska överväganden, och faktiskt ta dem på allvar. 27