STT 1
Onsdag 18 december 2019 STT 27 TE X T & I LLU S T
RATI ON: M ARI E S E LENI U S ET VAR TYDLIGEN ingenting som var bra den här morgonen. Det märkte Walter tydligt. Men inte för honom, utan för hans storasyster Maja. Maja hade gormat och skrikit sedan hon vaknade. Walter suckade och förstod ingenting. Det var ju sista skoldagen innan jullovet! Dessutom hade snön börjat falla med stora, mjuka fl ingor och lagt sig som ett skirt och glittrande täcke på gräsmattan. Kvällen innan hade Walter och Maja hjälpt mamma att baka pepparkakor, eller mest Maja för hon var så duktig på att laga mat och baka. Det doftade underbart i hela hemmet. Allt var alldeles perfekt, tyckte Walter. MEN MAJA VAR inte glad. Hon hade faktiskt inte varit glad en enda hel dag sedan familjen valt att fl ytta från deras hem till detta nya där hon inte kände någon. Det gjorde Walter ledsen. Han älskade sin storasyster och ville så gärna se henne glad igen. Själv älskade han sitt nya hem och hade redan hunnit skaffa fl era nya vänner. Men vad kunde han göra för att hjälpa Maja? I ögonvrån såg han sin syster springa fram och tillbaka och fråga både efter det ena och det andra. ”Var är mina byxor?” ”Mamma!” ”Jag hittar ingenting!” Själv satt Walter under tiden lugnt i soffan och tog på sig sina strumpor. – Psst! Hallå! Vad var det? Walter snurrade runt i soffan och började ivrigt söka varifrån rösten hade kommit. – Här nere! sade en liten, ljus röst som kom från ett hörn bakom en fåtölj i rummet. – Tydligen inte bara Maja som blivit galen, mumlade Walter för sig själv och fortsatte ta på sig strumporna. – Nu måste vi åka, ropade pappa. Maja stampade tjurigt ut genom dörren och Walter sprang efter. Han kisade mot himlen och tog med ett leende emot de kalla, fl uffi ga snöfl ingorna. Det här kommer bli en spännande dag, tänkte han. DAGEN BLEV GANSKA kort i skolan, vips så var det dags att få jullov. För Walter var det hans allra första jullov, medan Maja redan hade hunnit ha fem, då hon gick i femte klass. Men inte såg hon glad ut för det. – Jag längtar tillbaka till vårt gamla hem, sade hon plötsligt medan de gick längs den snötäckta vägen. Det är inte roligt här. – Men du har ju Maryam! sade Walter glatt. Och Axel, han gillar jag! – Hallå, vänta på oss! Det var Maryam och Axel som kom springandes och ville följa med dom hem, och så glad Maja blev! Så fort de kommit hem tog hon med sig vännerna till köket och började plocka fram julfi ka till allihop. WALTER HADE TANKARNA på annat håll. Utan att ens tänka på att ta av sig varken mössa eller halsduk sprang han in i vardagsrummet och sköt undan fåtöljen där han på morgonen hade hört rösten. – Är det någon där? viskade han. Plötsligt började det glittra i regnbågens alla färger på en liten yta på väggen. Så framträder en pytteliten dörr, stor som en tändsticksask, och ut kikar den sötaste lilla tomte Walter sett. – Kan vi få hjälp, pep tomten och knäppte sina små händer. Vi har åtta små barn och ingen julgröt att äta, vi svälter. Walter nickade ivrigt och sprang ut i köket där hans syster och kompisar storögt stirrade på honom. – Maja! Hjälp! ropade han med andan i halsen. Du som är så duktig på att laga mat, fi xa fram julgröt så hämtar jag tio tallrikar från dockskåpet i mitt rum. – Hur mår han? skrattade Axel och gjorde en cirklande rörelse med ena fi ngret mot huvudet. Maja hade redan börjat plocka fram risgryn. – Ingen mår så bra som Walter, så det här kan bli intressant, sa hon och satte en kastrull på spisplattan. Walter kom tillbaka med en bricka med tallrikarna och Maja hällde en skvätt gröt på varje fat. – Följ efter mig, sa Walter och alla gick efter honom in i vardagsrummet. – Men hjälp! Vad händer? utbrast Maryam när hon fi ck se tomten i den lilla dörröppningen. Bakom honom smög en liten tomtefl icka fram. – Jag är så hungrig, sa hon och tårarna rann nerför hennes kinder. De fyra barnen hjälptes åt att ställa fram tallrikarna som tacksamt togs emot av tomtefar. – Ni förstår nog inte hur mycket ni hjälpt oss, säger han och ler så snällt att det värmer Majas frusna hjärta. Hon tittade på sina vänner och sträckte ut armarna mot dem allihop. – De fi nns alltid de som har det värre, och jag har det faktiskt riktigt bra. Nu har jag fått en idé! MED MARYAM, AXEL och Walter bakom sig gick hon tillbaka in i köket och viskade: – Vad sägs om att fi xa små julklappar till de små tomtebarnen? ALLA JUBLADE OCH började hjälpas åt. Julpapper fl ög genom rummet, pyttesmå leksaker, spel och julgodis radades upp för att slås in. Julmusiken fl ödade ur högtalarna och barnen skrattade. Maja började känna att hon hade det väldigt bra med sin familj och nära vänner, och Walter hade äntligen kunnat hjälpa både sin syster och en hel tomtefamilj. Julen var räddad!