NG Sthlm 1
DEPORTEES MANAR TILL HOPP Med Big Sleep för fyra
år sedan var Deportees de mest pessimistiska domedagsprofeter som hörts i Sveriges musikliv. Världsläget har knappast förbättrats sedan dess, men idag har bandet strategier för att släppa in lite ljus. TEXT: PATRIK FORSHAGE FOTO: MARTIN HENNINGSSON ” No Future” skrek Sex Pistols för 40 år sedan, och på Deportees förra album Big Sleep 2015 fanns inte tillstymmelse till framtidshopp. Att fyra år senare påstå att det ändå kanske finns en chans – eller till och med flera – och kalla det nya albumet All Future är ett kraftfullt ställningstagande, och en ny riktning för Peder och för Deportees. – Jag har snöat in på en bok av Mark Fisher, Capitalist Realism. Det låter träligare än det är, och den har inspirerat mig. Han säger att det är lättare att föreställa sig världens undergång än en framtid efter kapitalismen. Framtiden är förlorad för att vår fantasi är död, menar han, alla våra begär är låsta i det konsumistiska marknadsekonomiska tänket. – VÅRT FÖRRA ALBUM Big Sleep var ju apokalyptiskt, och tyvärr känns det inte som att den världsbeskrivningen har blivit mindre sann på de fyra år som gått sedan dess. Tvärtom. Det som har känts så hopplöst är att vi, lika mycket jag som alla andra, inte har någon fantasi om en framtid. Vi är fast i en tunnel, och ljuset långt därborta är ett tåg som kommer rusande mot oss. Men vi är så fast i vårt tänkande och ser inga andra vägar, så vi fortsätter mot det där ljuset iallafall, trots att vi vet vad det är. PEDER STENBERG LER snett och lutar sig fram. För den här gången har han alternativ att erbjuda. – Men Mark Fisher avslutar sin bok med att konstatera att det faktum att inget kan hända faktiskt också skulle kunna vara starten på att tänka att allting är möjligt. Det var vad jag ville jag få fram – inte ett naivistiskt framåtblickande, men ändå någon slags upprop till ett drömmande som inte sentimentalt eller nostalgiskt utan nytt och fritänkande. Det räcker inte med att dela Palme-tal på Instagram – det går inte att gå bakåt i historien. Vi behöver hitta sätt att göra några små revor i den där grå kulissen av förlorad framtid. Några små uppror, någonting litet, som gör att ljuset sipprar in. PÅ ALL FUTURE finns den sortens små ljusglimtar överallt, inte bara i texternas ansvarstagande och tröst. Som när solen lyser igenom höstmolnen i arrangemanget på First Light. – Just precis. Det var den typen av tematik vi sökte, med något ändå hoppfullt framåtblickande som går igen i albumtiteln, omslaget och inte minst i texter och arrangemang. Balansgången var att jag samtidigt inte ville göra en skiva som skulle få folk att tänka att allt är okej. För det är det ju inte. PARADOXALT NOG HAR Deportees också laborerat med en fördjupad sångstämma för Peder på All Future, en oktav lägre och och mer ödesmättad. – Det ska Pontus Winnberg som producent ha kredd för. Han sa att det är så jävla grymma texter, och att vi borde prova att lägga ned dem i registret. Det var så jävla ovant – jag kände inte ens igen min röst. Jag är ju van i att det blir nerv i sången bara genom att jag får kämpa för att sjunga det högt, och när det försvinner måste jag hitta något annat sätt att ingjuta den nerven. DET VAR LÅNGTIFRÅN en lätt förändring att göra. – Tredje versen på Bright Eyes – det var verkligen min gräns för hur lågt jag kan gå. Vi har faktiskt fått kommentarer om den versen från folk som undrar vem som är gästsångare i den versen. Jag gick faktiskt till en sångpedagog för att få lite hjälp med magstöd och sånt, men jag är verkligen ett registrens mellanmjölk. Jag kan inte gå vare sig särskilt högt eller särskilt lågt. DESSUTOM FINNS PÅ All Future en hel del röstmanipulationer som inte hörts hos Deportees förut. – Det är nytt för att vara oss. Det finns ju en massa människor som tycker att det är fel till exempel att Bon Iver håller på med autotune, men det har aldrig varit någon fråga för oss. Vi har alltid haft en ganska obrydd inställning till föreställningar om autenticitet. Och även om det kanske har funnits något exempel på röstmodulering tidigare på något album har vi aldrig prövat det som här. På All Future finns sådant på, få se…. tre, fyra… på fem av skivans tio låtar. NR 9, 2019 | NÖJESGUIDEN 23