Barnbokskatalogen 2019/2020 1
Tillsammans med en annan mamma, Lotta Eriksson, h
ar Gry Helen Sivertsen länge engagerat sig för samiskans överlevnad. Inte bara för sina egna familjers del, utan för rätten till större möjligheter att ta tillbaka språket för alla. Lotta har bland annat hållit kurser och drivit språkkafé. – Ibland äter vi middag hos varandra och pratar bara samiska runt bordet. Men det behövs många fler miljöer där barnen kan höra samiska, säger Lotta, vars son Elov går på den – Det skulle vara mer användbart tyckte han, säger Lotta och skrattar. Men innerst inne känner nog både han och mamma glädje över att vi tar tillbaka språket och vill föra vidare en del av vår historia och identitet till våra barn. Lotta Eriksson tappar orken Idag vågar vi ställa krav och samiska avdelningen. – Mina farföräldrar talade umesamiska, men inte generationen efter dem, berättar Lotta. I mammas släkt går det ännu längre tillbaka. Kanske att min mormorsmor talade, men sen förnekades det samiska. Det var skamligt. Den samiska befolkningen var nedtryckt. Idag vågar vi ställa krav och har ett helt annat självförtroende. När Lotta skulle börja läsa samiska som 18-åring föreslog hennes styvpappa kinesiska istället. har ett helt annat självförtroende ibland, säger hon. – Vi har massor av idéer, men man ska ju kunna genomföra dem också! Jag och Gry Helen har lekt med idén att bygga upp en verksamhet där både barn och vuxna får möjlighet att vara helt omgivna av samiska och all kunskap som finns bevarad i språket. Jag känner ett ansvar mot våra förfäder, efter allt de blev utsatta för, att lära mig så mycket som det går. Och jag känner så mycket kärlek till de orden jag kan och får lära mina barn. Till exempel buarajk (hej!), tjáhtjie (vatten), áhkká (mor-/farmor) och ájjá (mor-/ farfar). Jag älskar de orden! Text och foto: Carmilla Floyd Barnen på den samiska avdelningen myser och leker i tygkåtan. Samiska är inte ett språk utan finns i flera olika varieteter och skillnaderna kan vara stora. Det finns omkring 20 000 talare i Sápmi (i Sverige, Norge och Finland), varav 85 procent talar nordsamiska. Sydsamiska och lulesamiska har betydligt färre talare, och varieteter som umesamiska, som fick sin ortografi (rättstavning) godkänd 2016 har endast ett fåtal. Pitesamiska är helt försvunnet i Norge och har bara ett 40-tal talare i Sverige. Men idag pågår arbetet med att revitalisera språket. En ordbok togs fram 2016, och en pitesamisk ortografi väntar på godkännande. Språkrevitalisering innebär att väcka ett hotat språk till liv, att bevara det och få fler talare genom att använda olika metoder och hitta nya arenor för språket.