Sten Omslag
Sten Innehåll
Sten Ordföranden har ordet: Säkra gravstenar
Sten Kort & gott: marmorminimalism, nytt showroom,
gymnastikredskap i kalksten med mera
Sten Stenbrottet: Brunflo
Sten Intervju: Anna-Malin Andersson
Sten Tema: Kyrkogårdens kulturmiljö
TEMA KYRKOGÅRDENS KULTURMILJÖ Gunilla Nordlund är
”kär i kyrkogårdar”. Hon är en känd radioröst Gunilla Nordlund har arbetat på P1 sedan 1986, bland annat med Tendens kort – dokumentärer och Släktband. som har gjort program om kyrkogårdsmiljöer, minnen och släkt. TEXT PETTER EKLUND FOTO MATTIAS AHLM/SVERIGES RADIO ”Kyrkogårdar leder direkt till de stora frågorna” — på tendens går vi i gång på kyrkogårdar, gravar och döden, skrattar Gunilla Nordlund från hemstaden Umeå, där hon har arbetat på P1 sedan 1986. Kommer hon till en stad hamnar hon gärna på dess kyrkogård. – Det går per automatik, säger hon och jublar över Malmös tre S:t Pauli-kyrkogårdar med stiliga gravar och romska och judiska kvarter. Hon ser kyrkogårdar som platser för reflektion, något vi saknar i dagens tidspressade, oroliga samhälle. – Det är många i dag som förespråkar kyrkogårdarnas kulturhistoriska miljöer och möjligheten till kontemplation. Kyr ko - gårdar leder direkt till de stora frågorna: hur lever vi livet, hur levde andra, vad hände medan tiden gick? Hur vill samhället minnas i en tid av snabb digital glömska? Kanske kan gravstenarna, som museerna, utrustas med streckkoder för information. Men vilket system kan hålla, liksom de gamla gravrätterna, ”I all framtid”? Sådana löften ges inte i dag. – Det borde finnas som tillval. Begravningsbyråer har ju digitala minnesplatser. I takt med att kyrkogårdarna förändras kommer vårt bruk av dem också att skifta. Den gamla vördnaden finns ännu hos Gunilla Nordlund. – Att inte springa på kyrkogården är något jag lärde mig som barn. men i framtiden? Ska kyrkogårdarna bli parker i städerna där trycket på grönområden är stort? Ska de bli festplatser, uterum för skolor och förskolor? Utegym eller boulemöte bland gravstenarna, med bar i närmsta mausoleum? Gunilla Nordlunds fascination för kyrkogårdar bottnar i hennes unga år i byn Stigsjö. Hennes pappa dog 1972, när hon var elva år. Hon och hennes mamma tillbringade mycket tid på kyrkogården där de skötte om pappans grav, träffade folk och pratade. Mamman var en god berättare, drog skrönor om släkten och kunde historier om många av de döda. – Det var spännande berättelser om folk som dränkt sig, begått självmord eller flyttat till Amerika. Att leva bland de döda och samla på deras berättelser blev naturligt för Gunilla Nordlund, som i släktforskning och i sitt yrke har fortsatt samtalet om de stora, djupa frågorna. hennes minnen är förankrade i sten. Hon har tagit över ansvaret för fem gravplatser, sina föräldrars och morföräldrars, men också släktingars som hon bara har hört berättas om. Hon besökte bland annat en grav som tillhörde hennes mormors far, som lämnades kvar i Sverige när föräldrarna emigrerade. En dag var gravstenen borta. Hon ringde i panik till förvaltningen och hörde sig för om den fanns kvar. Jo, den hade inte gått till kross. Hon fick köpa den för 2 000 kronor och räddade tillbaka den till dess plats, en smula ensligt på den gamla delen av Viksjö kyrkogård. – Jag kommer dit en gång om året för ”Hur lever vi livet, hur levde andra, vad hände medan tiden gick?” att vårda graven. Stenen är något konkret för minnet. Hade det bara varit en gräs - fläck hade jag inte gått dit, säger hon och berättar att när hennes släkt träffas pratar de alltid om var de ska begravas. – Det är vårt huvudtema. Stenarna har ett otroligt värde. Bygdernas historia finns i dem. Men kommer mina barn att fortsätta med detta som jag har gjort? Kyrkogårdarna väntar på sin framtid. n 17
Sten Projekt: S:t Olofs kyrkogård
Sten Projekt: Nedskalat mästerverk
Sten Bilden: Mats Waern
Sten Projekt: Rådhustorget i Umeå
Sten Aktuell: Ernst Kirchsteiger
Sten Stenpriset 2019: De nominerade
Sten Krönikan: Sten 80 år
Sten Nyhet: Gravvårdscertifiering
Sten Fråga Kurt & Kai: Om lutande gravsten, glidan
de gatsten och allrent