Sten Omslag
Sten Innehåll
Sten Ordföranden har ordet: Säkra gravstenar
Sten Kort & gott: marmorminimalism, nytt showroom,
gymnastikredskap i kalksten med mera
Sten Stenbrottet: Brunflo
Sten Intervju: Anna-Malin Andersson
Sten Tema: Kyrkogårdens kulturmiljö
Sten Projekt: S:t Olofs kyrkogård
Sten Projekt: Nedskalat mästerverk
Sten Bilden: Mats Waern
Sten Projekt: Rådhustorget i Umeå
Sten Aktuell: Ernst Kirchsteiger
Sten Stenpriset 2019: De nominerade
Sten Krönikan: Sten 80 år SMÅSTEN ▼ KRÖNIKAN STEN
I BACKSPEGELN Det allra första numret av Sten, från 1939. Sten 80 år – ständigt i brytningstid A tt med ett åttioårigt historiskt perspektiv läsa den tidning som man själv är redaktör för är både roande och i viss mån oroande. Å ena sidan tycks vissa branschfrågor förbli eviga (monteringsmetoder), å andra sidan har utvecklingen tagit stormsteg i andra sammanhang (produktionsmetoder). Men framför allt vittnar åttioåringen Sten om att varje tid har haft sitt särskilda förhållande till natursten som byggnadsmaterial. Kort sagt: en tidning är alltid ett samtidens lackmuspapper. När det första numret av tidskriften Sten utkom 1939 bestod det av 16 sidor redaktionellt innehåll och annonser, som då liksom nu kretsade kring naturstenens roll som byggnadssten. Även utgivningstakt, upplaga och målgrupp var i praktiken densamma som i dag: fyra nummer per år, 5 000 exemplar som i huvudsak går till arkitekter. I den av redaktionen signerade programförklaringen stod då bland annat att beslutet att starta en tidning grundade sig i att stenindustrin, som alla andra producenter vid den här tiden, behövde sin specialtidskrift. Dels för att förmedla branschkunskap, dels för att skapa en kanal mellan producenter och beställare. Under mottot ”rätt sten på rätt plats” lovade redaktionen bland annat att garantera objektivitet för både kundernas och industrins bästa. Det kan även nuvarande redaktion och redaktionsnämnd skriva under på. N 40 är det första numret kom ut stod ett världskrig för dörren. Det har ännu inte utbrutit när direktör Folke Anger vid Gottorps Marmor (sedermera ordförande för förbundet) i nummer 2 rapporterar om sina intryck från en resa i Tyskland. Folke Anger imponeras av den monumentala arkitekturen och den 34-årige professorn Albert Speer som bildat skola för den nya tyska arkitekturen. Anger skriver: ”För en stenhuggare äro dessa byggnadsverk verkliga eldoradon. Sedan den första förvåningen har lagt sig har man bara att lugnt konstatera att naturstenen här fått intaga främsta platsen bland byggnadsmaterialet.” Även Adolf Hitler visar ett ”livaktigt intresse” för en natursten som kan vittna om Tysklands styrka. Anger noterar samtidigt att arkitekturen också kritiseras för att vara ett uttryck för ”storhetsvansinne”, och historien kommer att visa vem som får rätt eller inte. Han sticker heller inte under stol med att han önskar att den svenska staten skulle visa ett större intresse för natursten. Men det visar sig bli tvärtom. När Stenindustriförbundets styrelse ett år senare sammanfattar verksamhetsåret 1940 beskrivs utförligt hur krigstiderna har gjort att staten bundit upp kommunernas kapital, och att nybyggnationen i landet mer eller mindre avstannat. Styrelsen har under året arbetat hårt för att staten ska hålla fast vid sina ursprungliga planer, från före krigsutbrottet. Den har även lämnat skrivelser om lägre taxor för järnvägstransporter och att den nyligen omsättningsbeskattade försäljningen av gravvårdar åter ska befrias från skatten. De höjda priserna har fått till följd att många väntar med att köpa gravvård, i avvaktan på bättre tider. P onera att vi nu flyttar perspektivet 80 år framåt: Hur kommer man att se på 2019 års upplaga av tidningen? Kanske som året då produktionen stod på topp efter en lång och stegrande byggkonjunktur? Kanske som ett år som innebar ett genombrott för de miljökrav i offentliga upphandlingar som branschen länge argumenterat för? Kanske som ett år då branschens betydelse för våra svenska kulturmiljöer fick ett stort genomslag? Kanske som ett år då branschen fick gehör för oskäliga konkurrensvillkor? Om framtiden kan vi bara sia, och de flesta av oss finns inte kvar om 80 år. Men en sak kan vi vara säkra på: naturstenen överlever oss alla – och kommer alltid att vara en bärare av historien. Grattis, Sten 80 år! Bra jobbat. PETER WILLEBRAND, FÖR REDAKTIONEN & REDAKTIONSNÄMNDEN
Sten Nyhet: Gravvårdscertifiering
Sten Fråga Kurt & Kai: Om lutande gravsten, glidan
de gatsten och allrent