Advokaten 1
Reportage Rättsväsendet Har klimatet i rättssal
en försämrats under de senaste tio åren? Vilken är huvudorsaken /-erna? Vad är det främsta skälet till att arbetet för ökad förståelse mellan rättens aktörer behövs? Fredrik Wersäll, hovrättspresident Svea hovrätt. Inte generellt. Tvärtom har ett ökat fokus på bemötande nog allmänt sett lett till bättre förhandlingsklimat. I vissa större, uppmärksammade mål har det dock utvecklats en rätt hätsk stämning mellan parterna. De mål vi talar om rör anklagelser om grov brottslighet. Materialet är ofta mycket vidlyftigt och förändras hela tiden. Häktningstiderna är ofta väldigt långa. Jag tror att en grundläggande orsak till ökade spänningar är en frustration hos båda parter över svårigheterna att ha kontroll över och insyn i allt utredningsmaterial. Det kan i sin tur leda till en misstro, inte minst från försvararna mot åklagarna. Utvecklingen mot allt större brottmål kommer att fortsätta. Alla aktörer måste bli mer professionella i att hantera dessa mål. Problemet inrymmer aspekter som rör rättssäkerheten, arbetsmiljön och säkerheten för alla inblandade. Eftersom allmänheten ofta inte gör skillnad mellan olika aktörer kan strider inför öppen ridå leda till minskat förtroende för rättsväsendet generellt. Det är viktigt att vi kontinuerligt diskuterar frågor av detta slag. Tanken är inte alls att sudda ut rollfördelningen. Tvärtom bygger rättegångsförfarandet på att hantera konflikter. Också hårda ord måste få växlas i rättssalen. Men det måste finnas en grundläggande respekt och förståelse för de olika rollerna. Når målet kommit till domstol är en tydlig, konsekvent och professionell processledning från domstolens sida nyckeln till en bra process. Domaren ska behandla parterna med 22 respekt men måste ta befälet i rättssalen. Dessa frågor måste vi arbeta mycket med i domstolarna, inte minst i domarutbildningen. Att genom muntlig förberedelse eller på annat sätt klargöra vad som är tvistigt respektive otvistigt är säkert ofta en bra metod i de stora målen. Sedan är det uppenbart att rättegångsbalken inte är helt anpassad efter brottmål med långa utredningstider, många åtalspunkter och många tilltalade. Chefsrådman Hjalmar Forsberg och lagman Mari Heidenborg instämmer i Fredrik Wersälls svar. Anders Perklev, riksåklagare. Nej inte i det stora flertalet mål, men det finns en allmän tendens till ökad personifiering, bland annat i form av kritik riktad mot parter och ombud personligen. I vissa mål har stämningen varit mycket hätsk. Till en del kan det vara en stressreaktion i stora komplexa mål som är svåra att hantera. I sådana situationer blir det särskilt problematiskt om vi inte har förståelse för varandras roller. Men det handlar också om beteenden som har tillåtits fortgå utan att någon har sagt stopp. Det finns en risk att fokus i rättegångar förskjuts. Personangrepp stjäl tid och energi från det som rättegången egentligen ska handla om. Stringensen i förfarandet minskar och vi riskerar att få sämre avgöranden. Till detta kommer att arbetsmiljö och säkerhet påverkas negativt. I förlängningen kan förtroendet för rättssamhället som helhet ta skada. Initiativet är viktigt eftersom det inte finns någon annan som äger frågan och kan lösa problemen åt oss. Vi måste gemensamt försöka identifiera grundorsakerna till dessa och diskutera åtgärder. Jag tror att vi kan åstadkomma förändring, men i små steg. Vi kan skapa större samsyn kring processföring och processledning. Det handlar inte om att överbrygga motsättningar i sak, utan att finna sätt för att konstruktivt och professionellt hantera meningsskiljaktigheter. Att vi har olika roller ska alltid vara tydligt. Det bästa är nog att börja med det som är enkelt att enas kring, då har vi något att bygga vidare på. Sedan finns en rad svåra frågor att ta sig an, såsom planeringen av rättegångar, partsinsyn och avgränsningar av förundersökningar. Störst möjlighet till framgång har vi om vi alla intar en rimligt självkritisk hållning. Elin Blank, kammaråklagare. Ja, i stora och medialt uppmärksammade mål har tonen hårdnat och personangrepp förekommit. I vardagsmålen däremot har jag inte märkt någon försämring. Generellt skapar omfattande förundersökningar och stora rättegångar ett hårt tryck på aktörerna, och acceptansen för ett försämrat klimat kan nog ha ökat med pressen på domstolen att kunna genomföra förhandlingar utan invändningar om jäv och andra fördröjande moment. För vår egen del för att upprätthålla en acceptabel arbetsmiljö och personsäkerhet för enskilda aktörer. Utåt sett för att processen i domstol skall genomföras så att parternas och allmänhetens förtroende för rättsväsendet inte undergrävs. Det är viktigt och nödvändigt om vi ska kunna bromsa en negativ utveckling att den här diskussionen förs. Våra roller är, och skall vara, väldigt olika, och våra bevekelsegrunder för agerandet i domstolen skiljer sig avsevärt. Det vi bör kunna åstadkomma är ett mer formaliserat och mindre personanknutet sätt att hantera konflikter som kan uppstå i rättssalen. Före förhandlingen tror jag man kan åstadkomma förbättringar genom ökad användning av förberedelse och diskussion kring planering och processuella frågor. Under förhandlingen har domstolen ett stort ansvar för ordningshållande och klimat i rättssalen. Frågor som det uppstår meningsskiljaktighet kring kanske ibland bör hanteras utanför salen. Henrik Söderman, kammaråklagare. Det är svårt att bedöma om det skett någon förändring. Däremot kan man i vissa mål se att det riktas kritik mot åklagaren eller partsombud som person på ett sätt som jag inte sett tidigare. Frågan går inte att svara på generellt. I de fall det inträffar måste man i varje enskilt ärende analysera orsakerna. Det är ur allas perspektiv viktigt att rättegången uppfattas som rättvis och att alla parters synpunkter tas tillvara. Ingen är betjänt av att fokus förflyttas från det som åtalet omfattar. Det kan vara så att en part i det korta perspektivet anser sig ha något att vinna på att under pågående huvudförhandling diskutera frågor som inte är reAdvokaten Nr 3 • 2013