Advokaten 1
mer. Från lagstiftarens håll finns inga egentliga
regler om eller riktlinjer för vem som får utses till medlare. I brist på fastslagna kompetenskrav har Britt Björneke och Södertörns tingsrätt skapat egna interna principer för vilka medlare som utses. Det räcker inte att en advokat eller socionom anmält intresse för medlaruppdrag, tingsrätten kräver också någon form av utbildning och erfarenhet. Att en part föreslår en viss medlare är inte heller alltid nog, förklarar Björneke – risken finns att ombud föreslår en viss medlare för att denna förväntas gynna klientens sak. Även advokaterna ser bristen på enhetlighet och kompetenskrav som ett stort problem. Det blir tydligt när de som ombud ska lämna över till en medlare. – Jag som ombud kan känna att jag inte vet vad jag skickar iväg min klient till, säger Anna Hellron Wikström, och tillägger att hon gärna vill veta vad det är för typ av medling hon skickar en klient till. Hon och Alexandra Lyckman har nu arbetat så länge att domstolarna som regel känner till dem. Det skapar en trygghet, anser Hellron Wikström, och öppnar för fler medlingar. – Nu tror jag att domstolarna vet hur vi jobbar. Att vi kommer in med en skriftlig överenskommelse som det blir lätt att meddela dom på. De vet att vi ofta får ett positivt resultat och att parterna i många fall kommer överens. Det gör att även domstolarna ser medling som ett användbart sätt att hantera dessa tvister, säger hon. VÅGAR LYFTA FRÅGAN Annika Rejmer, universitetslektor i rättssociologi vid Uppsala universitet, har i många år forskat om vårdnadstvister. Hon är positiv till medling – i rätt situation och med rätt parter. Samtidigt vill hon problematisera dagens fokus på att nå samförståndslösningar. – Regelverket utgår ifrån att alla föräldrar faktiskt är kapabla att ingå samförståndslösningar. Det tror jag inte att alla är. I min forskning har jag funnit att det finns en överrepresentation i dessa tvister av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, framför allt bland mammor, som gör att de lätt hamnar i konflikt. Då är frågan: är föräldern kapabel att komma överens? Och även om hon ingår något på papperet, kan hon hålla det sedan, frågar hon retoriskt. En annan faktor som påverkar förmågan till samarMEDLING ENLIGT FÖRÄLDRABALKEN Beslut om medling i familjemål fattas med stöd av 6 kap. 18 a § föräldrabalken. Reglerna trädde i kraft den 1 juli 2006. Redan tidigare fanns möjlighet till medling i verkställighetsmål. Enligt 2002 års vårdnadskommitté visade sig dessa medlingar ganska ofta komma att handla om själva innehållet i föräldrarnas uppgörelse, och det med goda resultat i form av fungerande överenskommelser. Vem som kan utses till medlare specificeras inte närmare i förarbetena. Medlaren ska dock sätta barnets bästa först. Exempel på medlare som nämns är familjerättssekreterare, domare och advokater. Inget frågeförbud eller vittnesförbud gäller för medlare. advokaterna och Britt Björneke gärna vill se medling tidigt i processen. Alexandra Lyckman och Anna Hellron Wikström känner väl igen beskrivningen av parter i olika stadier av sorgeprocessen, liksom parter som är väldigt olika. Här har medlaren en viktig roll i att fokusera på föräldrarelationen, inte den vuxenrelation som havererat. – Då gäller det verkligen att leda in det på att vi ska prata om barnets behov i det hela, säger Lyckman. Samtidigt kan medlingen många gånger ge möjlighet att tala på djupet just om sådana kommunikationsproblem och olikheter, påpekar Anna Hellron Wikström, ofta på ett betydligt bättre sätt än när två ombud ska försöka medla inför en domare. Både hon och Alexandra Lyckman anser också att medlingsutbildningen och rollen som medlare gett dem bättre redskap som ombud och att närma sig saker som att föräldrar kan vara olämpliga eller ha svårt att samarbeta. – Märker vi att det är något sådant, då försöker vi adressera det. Inte så att vi säger ”hej, du är olämplig”. Men vi tar upp det och beteenden som kommit fram och försvårar i föräldraskapet. Vi vågar lyfta frågorna, säger Lyckman. ”Regelverket utgår ifrån att alla föräldrar faktiskt är kapabla att ingå samförståndslösningar. Det tror jag inte att alla är. ” annika rejmer bete är själva separationen och hur långt de tvistande föräldrarna kommit i sin bearbetning av den. Ofta har den ena parten kommit längre än den andra i sin sorgeprocess, påpekar Annika Rejmer. Advokaterna som ombud har här en viktig roll i att sortera och fånga upp dem som förmår att komma överens och samarbeta, menar Annika Rejmer, som liksom ADVOKATEN NR 7 • 2020 BARNPERSPEKTIVET MÅSTE SÄKRAS Mycket av diskussionerna i vårdnadstvister handlar om föräldrars förmåga att samarbeta och hitta gemensamma lösningar. Det finns en risk att själva huvudpersonerna i tvisten – barnen – glöms bort i sammanhanget. Sveriges radios Ekot redovisade i augusti en granskning av 144 vårdnadstvister från 2019. Resultatet var ur barnperspektiv nedslående: bara hälften av barnen fick komma till tals. Granskningen visade också att tingsrätterna ofta brast i sin skyldighet att göra riskbedömningar när det finns påståenden om eller bevisat våld i föräldrarelationen, när överenskommelser görs. Av Ekots granskning framgick inte hur ofta det fanns medlare inkopplade. Just bristen på barnperspektiv är något som forskaren Annika Rejmer gång på gång återkommer till när hon får frågor om vårdnadstvister. Medlingen utgör inte självklart ett undantag påpekar hon. Barnets bäsAnnika Rejmer. » 39 39