Advokaten 1
PRAKTISK JURIDIK » FRÅN OCH MED SLUTET AV 2010 KA
N DÄRMED SVENSKA DOMSTOLAR, GENOM EN SEDVANERÄTTSLIG UTVECKLING, FÖRVÄNTAS KOPPLA BEGREPPET ”SVÅRA ÖVERTRÄDELSER” ÄVEN TILL ICKE-INTERNATIONELLA KONFLIKTER. FÖRST NU BLEV BROTTSLIGA HANDLINGAR UNDER INBÖRDESKRIG STRAFFBARA UNDER SVENSK RÄTT. tem skulle vara avgörande. Fångarna i Iran befann sig inte i en motparts våld. Förövare och offer hade samma nationalitet. Men svaret blir ja eftersom Sverige anslutit sig till tilläggsprotokoll 1. En närläsning av protokollet ger nämligen vid handen att kretsen av skyddade personer har utökats. Artikel 75, med rubriken ”Grundläggande garantier”, skyddar personer ”som är i händerna på en part i konflikten”, alltså oavsett nationalitet, om deras situation är kopplad till den pågående internationella konflikten. Krav ställs numera på staterna gentemot deras egna medborgare. I och med att den skyddade personkretsen utökats har också begreppet svåra överträdelser utökats. BrB 22:6 stadgade att den som ”gör sig skyldig till en svår överträdelse” av ett humanitärrättsligt avtal ”med främmande makt” ska dömas för folkrättsbrott. TP 1 ratificerades av Sverige i augusti 1979. INBÖRDESKRIG OCH SEDVANERÄTTSLIG UTVECKLING När begreppet ”grave breaches”, som förutsatte en internationell konflikt, överfördes till svensk rätt 1987 som ”svåra överträdelser” var innebörden densamma. Straffbarheten gällde inte personer i ickeinternationella konflikter. Detta förhållande skulle emellertid komma att förändras genom sedvanerättslig utveckling. BrB 22:6 motsvarade vad man i internationella traktater kallar ”a development clause”, en utvecklingsklausul som dynamiskt kan inkorporera nya normer. Det svenska lagrummet inkluderade nämligen straffbarhet för svåra överträdelser av ”någon sådan allmänt erkänd grundsats, som rör den internationella humanitära rätten i väpnade konflikter”. Mot slutet av 1990talet 46 började en rättsövertygelse (opinio juris) manifesteras som innebar att de humanitära normer som gällde mellanstatligt också skulle gälla i inbördeskrig. Begreppet svåra överträdelser fick med tiden en ny innebörd, liksom begreppet skyddade personer. Kravet på lagföring utsträcktes till interna konflikter. Visserligen innehöll det andra tilläggsprotokollet av 1977 om ickeinternationella konflikter vissa basala humanitära skyddsregler, men många stater undvek att ratificera TP 2 och protokollet fick en svag ställning i statspraxis. Den internationella rödakorskommittén i Genève (ICRC) verkade för ett stärkande av regelverket generellt och efter det kalla krigets slut anade man att en positiv trend i staternas praxis var på gång. På den internationella rödakorskonferensen i Genève 1995 fick ICRC i uppdrag att genomföra en studie om vilken sedvanerätt som kunde dokumenteras beträffande såväl internationella som ickeinternationella konflikter. ICRC arbetade tillsammans med nationella och internationella forskningsteam i drygt nio år och 2005 presenterades resultatet. Här listades de humanitärrättsliga regler som man menade hade sedvanerättslig status. Bland annat hette det i regel 151: ”Individuals are criminally responsible for war crimes they commit”, en regel som av ICRC ansågs vara tillämplig även i interna konflikter. Samma sak gällde regel 152 om att befälhavare var straffrättsligt ansvariga för sina beslut. Vägen öppnades för åtal om handlingar i inbördeskrig. Men samtidigt påpekades det i ICRCstudiens förord att dess slutsatser skulle ses som inledningen på en process och inte som en avslutning. Nu var frågan hur studien skulle bemötas i statssamfundet. Svaret blev övervägande positivt. Många stater accepterade ICRC:s synsätt. Det är sällan möjligt att fastställa en bestämd tidpunkt för när en ny norm blir sedvanerätt. Det rör sig om en mellanstatlig process där olika stater för egen del väljer tidpunkt och förklarar (eller indikerar) att ”nu” är vi med på båten. Från svensk sida registrerades en övervägande acceptans i den folkrättskommitté som regeringen, under justitierådet Dag Victor, tillsatt 2007. Bland annat accepterades reglerna 151–152. Kommitténs mandat var att kartlägga de humanitärrättsliga regler som band Sverige. Det förutsattes att kommitténs ställningstagande skulle konstituera en svensk folkrättssyn. Någon överprövning av slutsatserna var inte planerad. När kommittébetänkandet (SOU 2010:72) publicerades i slutet av det året blev det därmed i relevanta delar ett uttryck för svensk statspraxis. Från och med slutet av 2010 kan därmed svenska domstolar, genom en sedvanerättslig utveckling, förväntas koppla begreppet ”svåra överträdelser” även till ickeinternationella konflikter. Först nu blev brottsliga handlingar under inbördeskrig straffbara under svensk rätt. SVENSK RÄTTSPRAXIS Trots slutsatsen ovan om slutet 2010 som brytpunkt för en ny tolkning av BrB 22:6 tillämpades redan 2006, i fallet Jackie Arklöv, en sådan tolkning av Stockholms tingsrätt. Domstolen fann att ansvar kunde utkrävas för Arklövs agerande 1993 i en ickeinternationell väpnad konflikt inom ramen för forna Jugoslaviens upplösning. ICRC:s sedvanerättsliga studie åberopades men det är ADVOKATEN NR 7 • 2020