STT 1
12 STT Vecka 44 onsdag 31 oktober 2018 MJÖBÄCK Li
sa Franzén från Mjöbäck hade just inlett sitt vuxenliv när hon drabbades av sjukdom. Det blev inledningen till en flera år lång kamp för Lisa och hennes mamma Carina Lundin. – Lisa har förlorat två år av sitt liv på grund av detta, säger Carina. Lisa Franzén drabbades 2016 av frånvaroattacker, något som blev upptakten till en lång sjukdomstid. Nu verkar det dock äntligen gå på rätt håll, och Lisa har kunnat börja jobba igen. FOTO: KATARINA JOHANSSON Sjukdomen tog två år av Lisas liv Mamma Carina ett stort stöd i långa kampen för rätt diagnos D et började den 25 april 2016, när jag var på jobbet, berättar Lisa Franzén. – Allt blev svart. När jag kom tillbaka visade det sig att jag gjort det jag skulle, men ställt konstiga frågor. Lisa ringde sin mamma, Carina Lundin, och berättade vad som hänt. Carina blev orolig och åkte genast till dottern. – Men när jag kom dit mindes inte Lisa att hon ringt mig. Mor och dotter åkte in till Varbergs sjukhus, och Lisa låg inne en vecka på neurologen. Tester gjordes, men de visade inte vad som kunde ha orsakat attackerna. – De sa att Lisa framkallade dem själv, omedvetet. Det är något kroppen kan göra vid stress, säger Carina. Denna episod blev inledningen till en lång rad frånvaroattacker. Under attackerna betedde sig Lisa normalt, så utifrån var det svårt att märka att hon hade en attack. men efteråt mindes hon inte vad hon sagt och gjort. Något som ställt till med stora problem. – Attackerna kom tre-fyra gånger per dag. Jag blev matt och osocial. Jag ville inte göra något, bara vara hemma. EEG visade inget Lisa och Carina misstänkte själva att det var någon typ av epilepsi Lisa drabbats av. Men en EEG-undersökning visade inget, så läkarna förkastade den teorin. Lisa testades även för andra sjukdomar, som borrelia, men inget gav något resultat. Till sist hamnade hon hos psykiatrin, som gav henne diagnosen dissociation. Men särskilt säker var inte diagnosen. – Psykiatern sa att det kan vara dissociation, eftersom läkarundersökningen visat att det inte var epilepsi. Annars hade han gissat på det, berättar Carina och Lisa. Lisa fick beskedet att det kunde ta sexsju år att bli frisk från dissociation, och att sjukdomen i vissa fall kan vara livslång, och att man i så fall fick acceptera det. Hon fick mediciner mot ångest, eftersom läkarna trodde att det kunde vara grunden till sjukdomen. Men tabletterna hjälpte inte. – Jag hade ju inte ångest innan, utan jag fick ångest av frånvaroattackerna , säger Lisa. Varken Lisa eller Carina trodde på diagnosen, det var för mycket som inte stämde. Carina försökte driva på för att det skulle göras en ny EEGundersökning, men läkarna ville inte göra en sådan. – De sa till mig ”Det är dissociation, Carina, du måste acceptera det nu”. Gav verktyg När sjukvården svek fick Lisa och Carina söka efter andra sätt att få hjälp. Lisa började gå till Annika Zilliacus, auktoriserad alternativmedicinare i Revesjö. Efter ett tag kom frånvaroattackerna mer sällan. – Annika har hjälpt mig och gett mig verktyg och vägledning. Hon har hela tiden funnits där för mig, och jag har kunnat ringa henne dygnet runt, det har varit så mycket värt, säger Lisa. Lisa gick också hos en osteopat samt på bicom resonansterapi, något hon också tyckte gav ett gott resultat. Fick krampanfall Men för ett halvår sedan fick Lisa ett krampanfall. Hon föll handlöst, bet sig i tungan och var helt borta. – Jag fick åka akut till Jag blev matt och osocial. LISA FRANZÉN Varberg, men de hittade ingenting, och inte heller då gjordes det något EEG. Fler krampanfall kom, och vid ett av dem befann sig Lisa hemma hos familjen i Mjöbäck. Då åkte hon in till Borås lasarett, och där fick Lisa en remiss till neurologen i Varberg för en second opinion. – Då fick jag en ny läkare, som beställde EEG. På lördagskvällen ringde hon och sa att det var epilepsi, säger Lisa. Ett efterlängtat besked, men abrupt att få i ett kort telefonsamtal, säger Lisa. – Jag hade ju så mycket frågor... Hur kunde det då vara så att epilepsin inte syntes vid den första undersökningen? – För att undersöka om någon har epilepsi använder man elektroder. Sätter man dem det minsta fel syns inte epilepsin. Men att det var så svårt att hitta epilepsi med EEG fick vi reda på först då. Nu har Lisa ätit medicin mot sin epilepsi i några månader, och varit fri från krampanfall nästan ända sedan hon startade med medicineringen. Bedömdes kunna arbeta När Lisa diagnostiserades med epilepsi förkastades diagnosen för dissociation helt. – Jag ringde vuxenpsykiatriska mottagningen, men där sa de: ”Nej, det är ju epilepsi”, säger Carina. Lisa och Carina tror dock att det kan ha varit en kombination av de båda sjukdomarna som drabbade Lisa. – Jag tror att det var dissociation från början, och att det framkallade epilepsin, säger Lisa. Diagnosen är av vikt när nu Lisa ska tillbaka ut i arbetslivet. – Om det är epilepsi finns inga hinder att börja arbeta, men om det är dissociation kan det bli värre. Tanken var att Lisa skulle fått arbetsträning under den gångna sommaren. Och då fanns ju en perfekt plats. Mor och dot