Nöjesnytt Växjö 1
Nöjesnytt Växjö Sida 2
Nöjesnytt Växjö Sida 3
Nöjesnytt Växjö Sida 4
Nöjesnytt Växjö Sida 5
Nöjesnytt Växjö Mingel
Nöjesnytt Växjö Sida 7
Nöjesnytt Växjö Sida 8
Nöjesnytt Växjö Sida 9
Nöjesnytt Växjö David Batra
Nöjesnytt Växjö Sida 11
Nöjesnytt Växjö Sida 12
Nöjesnytt Växjö Sida 13
Nöjesnytt Växjö Höstens Mode
Nöjesnytt Växjö Sida 15
Nöjesnytt Växjö Sida 16
Nöjesnytt Växjö Sida 17
Nöjesnytt Växjö Sida 18
Nöjesnytt Växjö Sida 19
Nöjesnytt Växjö Sida 20
Nöjesnytt Växjö Sida 21
Nöjesnytt Växjö Sida 22
Nöjesnytt Växjö Sida 23
Nöjesnytt Växjö Sida 24
Nöjesnytt Växjö Sida 25
Nöjesnytt Växjö Sida 26
Nöjesnytt Växjö Sida 27
Nöjesnytt Växjö Sida 28
Nöjesnytt Växjö Sida 29
Nöjesnytt Växjö Sida 30
Nöjesnytt Växjö Sida 31
Nöjesnytt Växjö Sida 32
Nöjesnytt Växjö Sida 33
Nöjesnytt Växjö Sida 34
Nöjesnytt Växjö Sida 35
Nöjesnytt Växjö Sida 36
Nöjesnytt Växjö Sida 37
Nöjesnytt Växjö Sida 38
Nöjesnytt Växjö Sida 39
Nöjesnytt Växjö Sida 40
Nöjesnytt Växjö Sida 41
Nöjesnytt Växjö Sida 42
Nöjesnytt Växjö Sida 43
Nöjesnytt Växjö Sida 44
Nöjesnytt Växjö Sida 45
Nöjesnytt Växjö Sida 46
Nöjesnytt Växjö Sida 47
Nöjesnytt Växjö Sida 48
Nöjesnytt Växjö Sida 49
Nöjesnytt Växjö Sida 50
Nöjesnytt Växjö Sida 51
Nöjesnytt Växjö Svensson, Svensson
Nöjesnytt Växjö Sida 53
Nöjesnytt Växjö Sida 54
Nöjesnytt Växjö Sida 55
Nöjesnytt Växjö Sida 56
Nöjesnytt Växjö Sida 57
Nöjesnytt Växjö Teknik
Nöjesnytt Växjö Sida 59
Nöjesnytt Växjö Sida 60
Nöjesnytt Växjö Sida 61
Nöjesnytt Växjö Sida 62
Nöjesnytt Växjö Sida 63
Nöjesnytt Växjö Sida 64
Nöjesnytt Växjö Sida 65
Nöjesnytt Växjö Sida 66
Nöjesnytt Växjö Sida 67
Nöjesnytt Växjö Sida 68
Nöjesnytt Växjö Sida 69
Nöjesnytt Växjö Sida 70
Nöjesnytt Växjö Sida 71
Nöjesnytt Växjö Sida 72
Nöjesnytt Växjö Sida 73
Nöjesnytt Växjö Sida 74
Nöjesnytt Växjö Sida 75
Nöjesnytt Växjö Sida 76
Nöjesnytt Växjö Sida 77
Nöjesnytt Växjö Sida 78
Nöjesnytt Växjö Sida 79
Nöjesnytt Växjö Sida 80
Nöjesnytt Växjö Sida 81
Nöjesnytt Växjö Recensioner SIONERMUSIKRECENSIONER
RECENSIONERRECENSIONREC ANE BRUN "It all starts with one" (Ballon Ranger recordings) På nätet: www.myspace.com/anebrun n n GIRLS ”Father, son, holy ghost” (Turnstile/Border) På nätet: www.myspace.com/girls n n n Det mesta är sagt om Girls bakgrundhistoria. Om frontmannen Christopher Owens uppväxt i den stenhårda sekten Guds barn, om uppbrottet, det omfattande knarkandet och hans glupska aptit på amerikansk populärkultur. Rätt eller fel, men den kunskapen gör det är lättare att läsa låtarna på bandets andra skiva ”Father, son, holy ghost”. Att förstå var den där oväntade skevheten kommer ifrån, mitt i ett alldeles vanligt indierockriff, att uppskatta blinkningarna till 60-talet och begripa varför Bibelreferenserna känns så självklara i den vackra balladen ”Vomit”. Girls debutplatta ”Album” var 2009 års mest kritikerhyllade i Sverige. Den här skivan lär inte mötas av samma unisona hyllningar, eftersom det i ärlighetens namn inte har hänt så mycket sedan sist. Samtidigt är det omöjligt att inte förföras av Christopher Owens målmedvetna vilja att späcka varje enskild låt med livsbejakande inslag, både musikaliskt och lyriskt. Om du vill vara lycklig, skapa lycka! SARA ULLBERG DEAD BY APRIL "Incomparable" (Universal Music) På nätet: www.deadbyapril.com n n n Dead By April avskys av puritanerna för genvägen de tog via vinjettlåten till "Robinson" härom året. Den inställningen är bara för töntig. Alla sätt att nå ut med sin musik är ju bra. Men den väldiga framgången skruvar också upp förväntningarna på uppföljaren. Och det känns som om bandet, med hjälp av låtskrivaren Pontus Hjelm som är tillbaka, skruvat konceptet minst ett steg till. Ännu mer kristallklara boybandshookar i hårdrocksversioner som körs genom den ännu värre stenkross som growlaren Jimmie Strimmell har blivit. Det blir rejäla krockar i varje låt, i bland nästan parodiskt. För det låter ofta som att varje låt handlar om ett monster som jagar en pojkbandssångare. Men det innebär inte att plattan är utan hitlåtar. Tvärtom. MIKAEL FORSELL Ane Brun är den svenska musikvärldens darling och hon borde vara även min. Och tro mig, jag försöker älska "It all starts with one", men det går inte och jag ska förklara varför. Den Sverigeälskande - och älskade - norskans fjärde studioalbum är efterlängtat. Jag vet det. Och nu är det här, och det är fläckfritt. Och moget. Och tråkigt. Det är synd att de två sista adjektiven måste bli synonymer i det här fallet, men det är precis vad de blir. Ja, Anes ljusa säregna röst, som bär spår av både Kate Bush och Joni Mitchell, är fantastisk. Och basen är bannyst på alla 18 låtar utom en, vilket gör Tobias Fröbergs produktion både luftig och ljus. Men jag blir så uttråkad att jag inte kan njuta av det. Så klart finns det höjdpunkter. "Do you remember" med sina tribal-trummor är ju härlig (fin video också), "One" likaså, småputtriga "Take it slow" och omåttligt sorgliga "One last try". Hatten av för att våga lämna det traditionella singersongwriter-facket, men det räcker inte. Dubbelskivan är en alltför lång transportsträcka fram till ett ånglok som aldrig riktigt tuffar igång. SARA HALDERT MELISSA HORN ”Innan jag kände dig” (Svedala/Sony) På nätet: www.melissahorn.se n n Det är som om Melissa Horn tonsatt hösten. Det är mörkt, det blåser och det känns kallt när man hör henne sjunga om kärlekar som spruckit och förhållanden som aldrig blev av. Det blir en fysisk reaktion. Man behöver ta på sig en extra tröja THE KOOKS ”Junk of the heart” (EMI) På nätet: www.thekooks.com n n ANTHRAX ”Worship music” (Nuclear Blast/Warner) På nätet: www.anthrax.com n n Symptomatiskt nog släpper Anthrax sitt första nya album på åtta år bara månaden innan Beavis och Butt-head gör comeback. Det är lätt att föreställa sig hur MTV-mupparna kissar ner sig i upphetsning över introt till singeln ”Fight ‘em ‘till you can’t” där en fejkad nyhetssändning varnar för hur de döda reser sig ur sina gravar. Troligen åsyftas sångaren Joey Belladonna som inte har varit med sedan 1990. Uppmaningen till de levande är att slåss så länge det går, men den här plattan kommer knappast starta några slagsmål. Anthrax är ungefär lika skräckinjagande som Lilla spöket Laban och reaktionen när bandet kommer raglande blir ett uttråkat: ”ni är ju döda - fortsätt med det”. Anthrax har fått rejält med draghjälp av retroturnen Big Four där de turnerat med Metallica, Megadeth och Slayer. Den här skivan har tagit tre år att spela in. Visst är den proffsig och stundtals ganska trallvänlig, men vad som egentligen är till salu är inte musik. Det är nostalgi. CARL CATO ”Junk of the heart” är en lovande titel om man vill lyssna på något av fyra unga indiemän med gitarrer, ostyriga frisyrer och Ray-Bans. För så låter det verkligen. Brightonbandet The Kooks slog igenom som 19åringar 2006 och två album senare låter det minst lika ungdomligt. Frontmannen Luke Pritchard sjunger till exempel om en tjej som är en som en solros och de pussas som eskimåer. Jag får klåda! The Kooks har haft ambitionen att göra ett mer sammanhållet album som ska lyssnas på från början till slut. Dessvärre är det en rätt rörig resa. ”Rosie” har mest hitpotential, avskalade ”Petulia” klingar vackrast och ”Mr Nice guy” har något skevt över sig som tilltalar. I övrigt är det inte särskilt intressant. LIV SANDER bara för att lyssna på skivan. Texterna har alltid varit hennes stora styrka. Men på nya skivan är det bara på ett par låtar som jag tycker att hon skapat riktig poesi. Framförallt titelspåret och fina ”Jag saknar dig mindre och mindre” samt ”Något annat än det här”, som även har ett härligt driv i musiken. Resten är rena betraktelser som vi har hört i så många olika skepnader på så många skivor genom åren. MIKAEL FORSELL THE DRUMS ”Portamento” (Moshi Moshi/universal) På nätet: www.thedrums.com n n n n The Drums blev indievärldens älsklingar redan innan de hunnit släppa sitt debutalbum. Ep:n ”Summertime” var en omtumlande explosion av energi som imploderade i längtan och oro. Med minsta möjliga medel - fyra visslade toner, en enkel basgång och en rak trumtakt - skapade bandet en löjligt effektiv pop. Inget av det här har gått förlorat på nya albumet ”Portamento”. Bandet behåller sin naiva charm och växer ändå flera storlekar. Komposition är kompakt, ljudet luftigt och refrängerna omedelbara. Förra året spelade The Drums i tältet på Way Out West. Kommer de tillbaka nästa sommar hoppas jag att det är på festivalens stora scen. Det är den svenska publiken värd. CARL CATO 82 | nöjesnytt
Nöjesnytt Växjö Sida 83
Nöjesnytt Växjö Sida 84
Nöjesnytt Växjö Sida 85
Nöjesnytt Växjö Sida 86
Nöjesnytt Växjö Sida 87
Nöjesnytt Växjö Sida 88
Nöjesnytt Växjö Sida 89
Nöjesnytt Växjö Sida 90
Nöjesnytt Växjö Sida 91
Nöjesnytt Växjö Sida 92
Nöjesnytt Växjö Sida 93
Nöjesnytt Växjö Serier
Nöjesnytt Växjö Sida 95
Nöjesnytt Växjö Sida 96
Nöjesnytt Växjö Studenterbjudande
Nöjesnytt Växjö Sida 98