AMES 1
OMSLAGSPROFIL Frida Södermark är ultralöpare och
driver det egna företaget Löparäventyret. När hon skulle föreläsa i Linköping sprang hon från hemmet i Norrköping till Mjärdevi. Frida är ett exempel på att man kan byta riktning i livet, hon var 28 år när hon började med löpning. Idag tillhör hon världseliten i ultralöpning. – Med en positiv inställning är det mesta möjligt. Det gör det lättare att interagera med människor, och man får mycket tillbaka. Allting blir lättare. Jag är ett exempel på att det inte är för sent och att man kan uppnå mycket på relativt kort tid – om man vill. »Jag är tacksam över allt jag varit med om för att jag sagt ja« TEXT: DANIEL ATTERBOM FOTO: BJÖRN LISINSKI F rida Södermark är tidigt ute när Affärsstaden stämt träff med henne på pizzeria Miami, där vi delar på en räkrulle. Hon sprang dock inte dit. – Med tanke på vädret, att jag styrketränar på torsdagar och att jag har säsongsvila, så nej. Jag har precis kommit hem från Kina, men annars brukar jag springa till möten. Frida Södermark växte upp i Skärblacka. Då har hon per automatik ett förhållande till reggaebandet Kalle Baah. – Skärblacka kallas för Sveriges Kingston och jag är gymnasielärare i historia.Jag skrev min C-uppsats om reggaemusiken i Skärblacka ur ett identitetsperspektiv. Ungdomar får en identitet av musiken och är stolta över den. Jag gillar musiken även om jag inte lyssnar på den varje dag. EFTER GYMNASIET UTBILDADE hon sig till lärare i matematik och historia. – Jag har alltid gillat skolan, och mina klasskamrater sa att jag borde bli lärare för att jag är bra på att förklara. Jag tycker att matematik är roligt, men inte fysik. Man väljer ett ingångsämne, matematik, och det man tycker om blir man bra på. Det gäller på alla plan i livet, vilket jag föreläser om. Sedan valde jag historia, det är en bra kombination, alla på gymnasiet läser båda ämnena. Jag tycker allmänt att det är intressant med historia, hur saker och ting påverkar varandra. Jag gillar till exempel 1700-tal och Lövsta slott. Det blir en bra omväxling på jobbet med både humaniora och naturvetenskap. I åtta år hade Frida Södermark en fast tjänst på 20 en gymnasieskola i Norrköping. Hon ser yngre ut än sina 37 år. – Jag brukar säga att man förblir ung av att springa. Jag tycker att det är fantastiskt att jobba med ungdomar, och jag kommer säkert att göra det igen, men jag kom till en punkt när jag ville lägga mer tid på mitt löparintresse. HON UPPTÄCKTE LÖPNINGEN helt av en tillfällighet. – Jag tror att alla är bäst på någonting. Det gäller att hitta sin grej. Jag hittade löpningen av en slump. Vi skulle springa Höstmilen med jobbet 2006. Jag tyckte att det skulle ha varit bra att springa en mil utan att ha nummerlapp på bröstet. När jag kom tillbaka träffade jag två löpare vid cykelstället, de undrade vilken klubb som jag sprang för. Jag förstod inte frågan, jag trodde det bara var för elitlöpare. Frida Södermark började träna och fann att löpning var hennes grej. – Min kropp tålde den träning som jag successivt utsatte kroppen för. När Frida för tre år sedan upplevde att det blev en snedfördelning mellan undervisningen, som hon älskar, och andra arbetsuppgifter slutade hon. Då fanns inte tanken på att starta ett företag. – Jag ville se vart jag kunde komma med löpningen. Jag ville träna mer och få mer tid till återhämtning, så jag sa upp mig och blev under en övergångsperiod vikarie. Då blev det lättare att planera för träning, tävlingar och resor. IDAG DRIVER HON, sedan 1,5 år, på heltid det egna företaget Löparäventyret. – Jag startade för att det var en förening som ville höra vad jag håller på med. Så jag införskaffade en F-skattsedel, och sedan var det fler som hörde av sig och jag insåg att de faktorer som gjort mig till den person och löpare som jag har blivit, de har alla personer användning av, både i jobbet och privat. Hur man tänker, hur man sätter upp mål och motivationen bakom pannbenet. Då såg jag till att satsa på företaget. Nu är jag Löparäventyret, både privat på fritiden och på jobbet och det är jättekul att kunna leva på löpningen och dess synergieffekter. Man blir inte rik av att bara vara ultralöpare. LÖPARÄVENTYRET HAR ETT tydligt mål. – Dels vill jag inspirera människor till att komma i rörelse, men främst vill jag visa hur man kan använda sina egna kvaliteter. Det jag har lärt mig genom åren, både privat och i yrkeslivet handlar inte om att bli en bra löpare, utan hur man konkretiserar detta på alla plan i livet. Mitt mål med de inspirationsföreläsningar som jag håller, främst för företag, är att alla när de går hem påbörjar en process i någon riktning. Man ska fundera på sin dröm och hur man vill att ens liv ska se ut. Det handlar om att investera i sitt eget kapital och sin egen tid, och att göra något vettigt av den. Jag är glad att jag kan åka runt och tala om hur jag lever min dröm, men man måste bli medveten om vad ens egen dröm är. HON FÖRELÄSER DÄRFÖR även om hur förändringar i det egna livet kan göra stor skillnad och ge energi, vad det än må vara. – Dygnet har bara 24 timmar. Man vill göra mycket av de timmarna och förverkliga sig själv.