Årebladet vecka 46 1
Stephen Copp – åre(t)s formbärare TEXT & BILD: LI
SA ÖBERG, OLDTJIKKO PHOTO ART & SCIENCE Svart eller svart, det är frågan. För Stephen handlar det inte om ständigt växlande modetrender utan om tidlös design som håller. År efter år. Han har helt klart för sig var, hur och varför deras produkter skapas, och vilka konsekvenser detta får på lång sikt. Han, Stephen Copp – en av initiativtagarna (tillsammans med Fredrik Neiman) till företaget Plusminusnoll – har därför nyligen har tilldelats utmärkelsen Årets formbärare i Jämtland 2022. Formbärarna utses och koras av den ideella, oberoende medlemsföreningen Svensk Form, som arbetar för att stimulera designutvecklingen utifrån regeringsuppdraget att främja svensk design. Att valet föll på Stephen, beror på att han driver ”ett lysande exempel på ett företag som målmedvetet arbetar med design som utvecklingskraft med fokus på samhällets hållbara utveckling”. Det hela började egentligen när Stephen jobbade på Lundhags som produktchef, eller rättare sagt när han slutade där 2011, då kontoret flyttades till Stockholm. Han och hundkörarkompisen Fredrik Neiman hade ständigt återkommit till att friluftskläderna var så mycket bättre på på 90-talet, med djupa huvor och jackor med väl tilltagen längd. De ville tillbaka till det, men eftersom sådana produkter saknades på marknaden, så fick fick de själva göra något åt det. Det blev starten för Plusminusnoll. – Blev du överraskad av utmärkelsen? undrar jag. – Ja, det var en överaskning. Jättekul, för det är ju ett ganska fint erkännande av det vi gör här. Ett kvitto på att vi tänker rätt. – Men alla här i Jämtland gör väldigt bra saker, man tänker cirkulärt, betonar Stephen. Ingen i pushar ut nån skit. – Det vi gör är högkvalitativa produkter till schyssta priser, bland annat genom att använda kvalitetsvävar som annars skulle ha kasserats för att de helt enkelt blivit över hos andra kvalitetsvarumärken. Vi är väldigt noga med våra val och känner alltid till ursprungskällan till materialet. – Vårt stora bekymmer är var vi ska hitta materialen härnäst. Tillverkningen av produkterna sker i Estland. Stephen ser min skeptiska min och förklarar att eftersom tekoindustrin nästintill är obefintlig i Sverige numera, så blev Estland bästa val. – Där finns den geografiskt närmaste, ja, kortare avstånd än till Kiruna, säger han och ler, den mest prisvärda och högkvalitativa fabriken som har möjlighet att göra det vi vill ha. Man gör väldigt små serier, runt 150 av varje plagg. Här inser man snabbt att framförhållning är ett måste om man vill ha en lång, varm anorak eller ett par vind- och vattentäta byxor (bibs) till vintern. Ett tag jobbade man med förorder, men det blev för trögt, så nu är det först till kvarn som gäller. – Eftersom våra kläder har en tidlös design, med fokus på funktion och miljö, har vi inga inga utvecklingskostnader. Vi kan därför hålla samma prisnivå som för tre år sedan. Om man inte tänker marginal, utan schyssta produkter och bara ”gå runt”, då funkar det, menar Stephen. Som draghundsförare behöver man funktionella kläder som skyddar kroppen från det värsta styggvädret. Foto: Jan Dufva (privat). Sid 10 – Man kan förstås alltid göra mer, men det är inte alltid det som är livsmålet. Och det är oerhört viktigt att inte tappa fokus på varför man började. Vi hade nog kunnat växa och varit flera anställda, om vi hade velat, men vi tycker det är bra som det är. Det finns så stora bovar i textilbranschen, vi vill vara ett gott exempel på hur man kan göra istället. Det råder ingen tvekan om att utmärkelsen som Årets formbärare har hamnat helt rätt, känner jag.