Årebladet vecka 46 1
Lisa Öberg Det känns lite märkligt och rentav lit
e förmätet att skriva om sig själv, men eftersom Hans (Post) tyckte att det kunde vara på sin plats med en presentation, så gör jag ett försök. Ända sedan barnsben har jag fascinerats av naturen. Min första flora tjatade jag till mig redan när jag var fem eller kanske sex år och snart lärde jag mig de vetenskapliga namnen på de allra vanligaste växterna i min omgivning. Jo, jag lärde mig läsa redan som fyraåring, med hjälp av Kalle Anka & Co (och förstås Knattarnas Gröngölingshandbok). Jag har nog alltid tyckt mycket om att både läsa och att skriva. Nästa faktaboksinköp efter floran, blev en stenbok med mineral från hela världen och därefter en bok om fjärilar. Det är kanske inte så konstigt att jag blev biolog och geovetare? Till Handöl flyttade jag 2006, efter att ha bott större delen av mitt liv i Vemdalen, med Sonfjället, Jämtlands läns enda nationalpark, som mitt absoluta smultronställe. Jag fick min akademiska grundutbildning i Umeå, och forskarutbildningen vid Mittuniversitetet i Sundsvall. Mitt expertområde (om man får säga så) och tillika ämnet för min doktorsavhandling, är klimatrelaterade förändringar av den alpina trädgränsens läge, i kort och långt perspektiv. Handöl och Handölsdalen är därmed en perfekt bas för den typen av forskning, eftersom trädgränsen och andra växters höjdgränser är väl dokumenterade här. Vi, jag och min man/ forskarkollega, Leif Kullman, har tillgång till jämförande data som sträcker sig långt tillbaka i tiden – en fantastisk möjlighet för en trädgränsforskare och fjällekolog. Eftersom jag absolut vill bo i den lilla, lugna och harmoniska fjällbyn Handöl, och inte i någon universitetsstad, så har jag efter min doktorsexamen, valt den frilansande vägen som fjällekolog/fotograf/författare. Min målsättning är nu att sprida kunskap om fjällnaturen och om vad som händer med den när klimatet ändras, bland annat genom TEXT & BILD: LISA ÖBERG, OLDTJIKKO PHOTO ART & SCIENCE – fjällekolog, forskare, fotograf, författare Bruno Katt (abessinier), islänningen Taktur och border collien Kivi sätter guldkant på min tillvaro . Selfie med årets första purpurbräckor – en verklig höjdpunkt! Sid 6 kunskapsvandringar, föredrag, bilder, populärvetenskapliga fjällböcker och förstås en och annan vetenskaplig artikel, vid sidan av en del reportage och artiklar av annan karaktär. Och så gör jag Handölskalendern förstås. Att få jobba på det här sättet trivs jag väldigt bra med. Förr, alltså på 1970- och 80-talet, prioriterade jag också utomhusliv högst av allt. Att kunna fjällvandra sommartid, åka skidor och köra hund i dagsljus på vintern, var det jag värdesatte allra högst. Krogjobb, med sen början och sena kvällar medgav allt det där. Inte förrän efter ett år på ekologilinjen, på Samernas folkhögskola i Jokkmokk, insåg jag att det kanske skulle vara värt några års studier i ”långt ifrån fjällen-staden” Umeå, för att sen kunna få ett jobb där fjällnaturen på något sätt skulle ingå som en naturlig del. Och just så blev det. I motsats till de flesta andra, är det ytterst sällan jag vill resa iväg någonstans. Jag är nog lite som tjuren Ferdinand; ”jag trivs bättre här ...”. Närheten till mina djur – hästen, hunden och katten – är väldigt viktig för mig. De hjälper mig att leva i nuet. Djuren får mig att må bra, helt enkelt. Möten med människor har med tiden kommit att betyda allt mer för mig, eller kanske är det så att jag har börjat förstå hur mycket ett mänskligt möte betyder för oss? Uttrycket ”Utan varandra är vi ingen” säger egentligen allt. Vi behöver alla varandra. Därför har även fotografering av människor kommit att bli något av det roligaste jag vet. Tidigare fotade jag nog mest fjäll, ”fjällblommor” och mina djur. Att få äran att fotografera ett bröllop exempelvis, det är stort! Jag föredrar att fånga spontana ögonblick, snarare än uppställda och stylade bilder. Vägen hit var kanske lite krokig, men när jag nu tittar i backspegeln var det nog rätt självklart att det skulle bli så här. Att få medverka här i Årebladet, att i ord och bild beskriva några av alla människor här i Åre kommun har varit jättekul – är ödmjukt tacksam för det. // Lisa – lisaoberg.se