Advokaten 1
Fokus Ett år med nya NFC » ”Den enda riktigt stor
a bristen många gånger handlar om kommunikation. NFC svarar … heten är lagreglerad, att vi ska finnas. Det innebär att vi ska vara ett oberoende organ även inom polisen, att man är noga med att separera den forensiska processen från utredningsprocessen, konstaterar hon. Joakim Jäderstig. DIALOGEN VIKTIG Fortsatt oberoende och objektiva undersökningar är alltså ett viktigt mål för chefen Lena Klasén. Ett annat är naturligtvis att bibehålla och säkra kvaliteten på undersökningarna. Arbetet pågår för att få de olika undersökningsmetoderna ackrediterade. Fördelen med detta är, enligt Lena Klasén, främst att man fastslår en gemensam arbetsmetod och att man kan se att all personal får rätt utbildning för denna. Just kvaliteten på NFC:s, och tidigare SKL:s, undersökningar ifrågasätts sällan. Visst finns det enskilda fall där exempelvis Justitiekanslern kritiserat en genomförd undersökning, men generellt tycks både advokater och åklagare vara nöjda med de expertutlåtanden som NFC lämnar. Däremot får NFC och tidigare SKL ofta kritik för att ta allt för lång tid på sig (se artikel på s. 60). Också polisen Joakim Jäderstig uttrycker förtroende för NFC:s kompetens. Däremot är han självkritisk mot sig och sina poliskolleger. – Den enda riktigt stora bristen många gånger handlar om kommunikation. NFC svarar bara på vad vi frågar efter. Hur vi har ställt frågan avgör vilken typ av svar vi får, säger han, och ger ett exempel: – ”Töm telefonen” säger vi ofta till NFC. Då gör man det. I själva verket går det också att titta på vad som raderats, och det finns mycket annat som man kan få fram som inte följer med i frågan. Joakim Jäderstig tror att mer dialog och tätare samarbeFORENSIK Forensik är ett sammanfattande begrepp för utveckling och tillämpning av metoder från olika vetenskapliga ämnesområden på frågeställningar från rättsväsendet om framför allt olika typer av fysiska och digitala spår. Begreppet innefattar områden som kriminalteknik, rättsmedicin, rättskemi och rättspsykiatri. 56 te mellan polis och forensiker är det enda sättet att komma åt det här problemet. Han påpekar att forensikerna ibland har möjlighet att se kopplingar till andra typer av brott när de genomför en beställd undersökning, och att de då borde återrapportera det till polisen. Bättre möjligheter till samarbete mellan beställare – polis och åklagare – och forensiker var också ett av skälen till att NFC blev en del av Polisen. I dag finns samarbetsforum på alla nivåer inom Polismyndigheten, från ämnesansvariga poliser och forensiker ”ute på verkstadsgolvet” till Polisens nationella ledningsgrupp, där Lena Klasén ingår. Ett av dessa fora är forensiska rådet, NFC:s ”kundråd” där även Advokatsamfundet är representerat genom sin ordförande Bengt Ivarsson. HAR SVÅRT UPPDRAG Opartiskt och beroende – och samtidigt samarbetande och lyssnande. Det tycks vara den svåra balangång som NFC har att klara av för att fullgöra sin roll som expertorgan. En annan lite vansklig uppgift är det så kallade proFingeravtryck undersöks. Kvaliteten på NFC:s, och tidigare SKL:s, undersökningar ifrågasätts sällan. cessansvaret för hela den forensiska kedjan. Det innebär att avdelningen ansvarar för att också polisens kriminaltekniker och brottsplatsundersökare, liksom de poliser som kommer allra först till en brottsplats, gör vad de ska. Utbildning av kriminaltekniker och lokala brottsplatsundersökare är en del av detta processansvar. En annan är att skapa gemensamma metoder och processer för hela kejdan av spår- och bevissäkring. Kvalitetssäkringen kan behövas. Poliserna har många svårigheter att handskas med på en brottsplats, påpekar advokaterna. – Jag tror att de flesta försöker göra ett bra jobb, sedan kan även den bäste polis göra ett misstag. Men för att det ska hålla vägen ut måste allt göras rätt från början, säger Bengt Ivarsson. Advokat Mikael Nilsson inser att polisen har ett svårt uppdrag på en brottsplats. På en mordplats, till exempel, vet de från början inte alltid ens att det har begåtts ett mord. Kanske är någon svårt skadad, någon vars liv poliserna kan rädda. I det läget får behovet av att säkra spår och bevisning naturligtvis vika för önskan att rädda liv. Risken är då stor för det som kallas kontamination, alltså att polisen själv, anhöriga eller andra engagerade sprider sina egna spår på brottsplatsen. Advokat Jan Kyrö skulle helst vilja att poliser slapp ta ansvar för spår- och bevissäkringen, åtminstone vid grövre brott. På det viset minskar i alla fall risken för kontamination genom ren okunskap, anser han. – Det bästa tycker jag vore om det alltid var forensiker som kom till brottsplatsen och tog ansvaret därifrån, så Advokaten Nr 9 • 2015