Advokaten 1
Debatt Varning för maskiner Advokat Richard Åkerm
an skriver om den pågående automatiseringen av advokatyrket. Nu står vi inför nästa våg av automatisering. ”Det är inte längre bara de enklare, strukturerade handgreppen som är föremål för automatisering. Även avancerade intellektuella prestationer – även de som kräver kognitiv eller kreativ förmåga – kan utföras av datoriserade applikationer. Bered dig på förändring, bästa kollega”, skriver han. ” V arning för maskiner”, skrålade punkarna i Förbjudna Ljud från Sundsvall 1979. ”Maskiner är en mänsklig fara […] överallt så tar de över, alla jobb som människor behöver.” Bilmontörer, bagare, livsmedelarbetare och många andra yrken, inom vilka man utförde någon form av strukturerad aktivitet, försvann med automatiseringen. Industrirobotar, bakapparater och packmaskiner var outtröttliga, behövde inte vabba och slarvade aldrig. Advokatyrket har inte varit opåverkat av automatiseringen. I ett underbart tidsdokument, ”Att utveckla advokatrörelsen med ADB” (ur skriften ”Advokat – Ett yrke i närbilder”, 1985), förutspådde advokat Tryggve Wahlin att användandet av ”skrivautomater” (eller ”ordbehandlingsutrustning”) skulle begränsa kostnadsökningarna i advokatrörelsen, förbättra arbetet för klienten och öka rättssäkerheten. Snabbheten skulle också öka genom att man skulle kunna ”sända dokument, t ex kontrakt, från skrivautomat till skrivautomat. På så sätt skulle överföringen kunna räknas i minuter istället för i dagar som med postgång”. Advokatsekreteraren rationaliserades bort. Bolagsrätts- och avtalsformulär har ersatt en stor del av det arbete som nyanställda biträdande jurister tidigare kunde ägna mycket tid åt. ”Wiki-generationens” jurister rättsutreder med hjälp av Google. En del advokatbyråer har skapat internetbaserade självservicetjänster genom vilka klienterna själva kan administrera till exempel varumärken och skattefrågor. Alla strävar efter 68 att höja produktiviteten och därmed försöka behålla sina vinstmarginaler. Det är en tapper, men meningslös kamp som paradoxalt nog bara skyndar på att skjuta advokatskrået i sank. Nu står nämligen även ”Big Law” inför nästa våg av automatisering. Detta förutsåg inte Tryggve Wahlin som tvärtom menade att ”advokatens kunskap, tankar och erfarenhet kan aldrig ersättas med datorteknik”. Men det är inte längre bara de enklare, strukturerade handgreppen som är föremål för automatisering. Även avancerade intellektuella prestationer – även de som kräver kognitiv eller kreativ förmåga – kan utföras av datoriserade applikationer. Bered dig på förändring, bästa kollega. Du är snart ersatt av en maskin! Artificiell intelligens DEBATTÖR Richard Åkerman är delägare i Hannes Snellman Advokatbyrå och arbetar med företagsöverlåtelser. När han inte skriver och (AI) lurar bokstavligen och bildligen runt hörnet. Självkörande bilar, robotraders, kirurgrobotar och IBM:s juristrobot ”Legal Watson” är realiteter. Alla dessa robotar har nått en imponerande grad av självständighet. När de utövar sina hantverk följer de givna föreskrifter och tillämpar en normhierarki. De lär sig av sina egna misstag och anpassar sig till omgivningen, vilket möjliggörs av så kallad cognitive computing. De ”förstår” och strävar mot ett högre syfte och styrs inte primärt av att lösa debatterar i olika ämnen i allt från växthuseffekten, rättsskipning för robotar till om ensamheten och ruelsen som landsvägscyklist. enskilda arbetsmoment. Vad som ännu saknas för att AI, i sin fulländade form, skall föreligga är kanske framförallt att robotarna också blir medvetna om sin existens och förses med samveten. Samvetet är på många sätt grunden för mänsklig intelligens, alla fall i den mening som Søren Kierkegaard tillskrev det. Samvetet, till skillnad mot etiken, är inte något givet utan något som måste tränas. Samvetet kan skilja gott från ont. Det låter osannolikt men likväl finns det många som tror att fulländad AI inte ligger mer än mellan fem och femtio år bort. I en sådan AI-miljö – och även innan dess – är det inte alls otänkbart att maskiner förmår tillämpa normer som innehåller rekvisit och rättsföljd, men även de normer som präglas av lämplighetsöverväganden. Det är därmed inte heller svårt att visualisera att due diligence, inför ett företagsförvärv, kan avklaras i helautomatiserad process som resulterar i en rapport i valfri omfattning. Eller att dokument i den amerikanska discovery-proceduren analyseras automatiskt (en hyggligt sofistikerad ”eDiscovery” finns förresten redan). Eller att förvärvsanmälan till Konkurrensverket upprättas av en AI-styrd enhet som har omedelbar tillgång till alla marknadsdata och hela världens Advokaten Nr 9 • 2015