Nordens Tidning 1
mattelektionen”, säger hon och Simon lommar iväg.
– Jag vet att han har svårt att gå just till matten, därför är det viktigt att vi puffar honom. En annan nyckel till framgångarna är de mindre arbetsrum - ”74:an” och ”Lanternan” – dit lärarna kan skicka elever som behöver extra hjälp. Schemat är upplagt så att där nästan alltid finns någon lärare som kan ta emot eleverna som kommer dit. När vi tittar in i 74:an råder koncentrerad arbetsro. Matematik- och specialläraren Johan Olsson sitter med fem elever som läser fyra olika ämnen. Han är en av lärarna som är knutna till Plug In. – Eleverna som kommer hit har ofta fastnat i sista steget i en uppgift, läraren i klassrummet har inte kunnat hjälpa dem hela vägen fram. Därför tar vi över. Ibland lossnar det snabbt, ibland handlar det om ett mer långsiktigt arbete för att lära dem bättre studieteknik. Efteråt träffar jag några av eleverna. Dilaver Fejzulovic fick hjälp med ett kapitel om andra världskriget. – Jag gillar att gå till 74:an, det blir roligare när man får sitta och jobba några stycken tillsammans. Klasskompisen Alma Sjögren fyller i: – Jag var skoltrött och behövde lugn ten kan fungera får jag under besöket på skolan en eftermiddag i början av februari. Efter ett inledande samtal med projektledare Anneli ber jag att få tala med ämneslärare – och då går Anneli och elevcoachen Marcello Medina in i ett klassrum och tar tillfälligt över undervisningen från SO- och svenskaläraren Kim Björk. – För eleverna är det inget konstigt, de är vana vid att vi glider in i varandras roller, säger hon när vi satt oss ute korridoren. En av framgångsfaktorerna tror jag är att vi lärare bryr oss lika mycket om alla elever. – Det handlar om prestigelöshet. Om inte jag når fram till eleven, om jag inte lyckas få honom eller henne att koncentrera sig, då har jag inga problem med att låta någon annan ta över. Svenska- och engelskaläraren Tina Maslac ansluter till samtalet: – Jag är så lite som möjligt i mitt arbetsrum, jag föredrar att vara till hands för eleverna här ute i korridoren. Vi avbryts av att hon riktar sig till en elev som står och hänger vid ett skåp en bit bort. ”Simon, dags att gå till och ro för att kunna koncentrera mig. Arbetsrummen har verkligen hjälpt mig. Kompisen Edon Bungi lägger till: – Jag tycker att det är skönt att sitta i ett litet rum med en vuxen som bryr sig om just mig. här är ännu en framgångsfaktor: att kliva ut ur klassrummet och gå till ett mindre rum är inte skämmigt längre, det är något som många vill göra. Johan Olsson berättar: – Vi har flera A- och B-elever som också använder våra externa arbetsrum, vi får ofta frågan ”kan inte jag också få gå till 74:an eller lanternan?”. De har hört från kompisarna att där får man lugn och ro. – Här i 74:an har vi mappar för de 19 elever som ingår i projektet, så att vilken lärare som helst kan ta vid och kolla vad som behöver göras när eleven kommer in. Men vi har ingen skarp gräns mellan projekt-eleverna och de andra eleverna, alla får hjälp här. De externa arbetsrummen har också fått en viktig social betydelse: barn som har en dålig dag, som behöver någon att prata med, går också dit. – När problemen är av allvarligare natur kopplar vi förstås in kuratorn, säger specialläraren Anneli Juholt. Och vi har en studie- och yrkesvägledare här på heltid. Men ibland kan det räcka med ett uppmuntrande samtal och lite värmande vuxenstöd. En nyckelperson i detta arbete har varit elevcoachen. Förra året hette han Sebastian Blomqvist, sedan i somras heter han Marcello Medina. Och när Marcello gör sina deltidstimmar i spanska, då kompletteras han av coachkollegan Filip Axell. Tre olika killar i 20-25-årsåldern som har gjort – och gör – stordåd. detta är en slutsats som återkommer i flera av Plug In-projekten: elevcoacherna kan vara skillnaden mellan framgång och bakslag när det gäller att få elever tillbaka på banan. Coacherna är närmare i ålder, har lättare att leva sig in i tonåringarnas grubblerier. De blir ett slags brygga till övriga lärarkåren. När elever inte vill komma till skolan är det ofta Marcello Medina som de kontaktar. – Jag fick ett samtal klockan 06.30 i förra veckan av en kille som sa att han ”inte klarar det här”. Men han kom till 74:an och vi fick en stund tillsammans. Och nyligen fick Marcello ett sms från en kille inifrån ett klassrum. Han tar upp sin mobil och läser: – ”Jag behöver hjälp, hänger inte med, vad ska jag göra? Känns bara som om jag sitter och kollar in i en vägg”. Jag svarade att han skulle sitta kvar och anteckna så mycket som han kunde, så kunde vi gå igenom anteckningarna efteråt. Det lugnade honom. Lärarna i Plug In-teamet har inte sagt det själva, men Kristinebergsskolan går nu rakt emot den mest oroväckande trenden i svensk skola: att klyftan mellan högpresterande och lågpresterande elever ökar. – Jo, det går att hjälpa de svagaste eleverna om man använder rätt metoder, säger Anneli Juholt. ProJektet uPPhör till sommaren, men hon har förhoppningar om att få haka på ett nytt liknande projekt fram till 2020. – Projektpengarna är viktiga, men ännu viktigare är vårt nya arbetssätt. Och det kommer att finnas kvar även när de extra pengarna försvunnit. TexT Och FOTO: Påhl ruin läs mer om Plug in 2.0 och framgångsfaktorer för förhindra studieavbrott på skl.se/plugin nordens tidning nr 2 | 2017 27