Nordens Tidning 1
folken hör samman, säger han. Den nordiska dialog
en måste ständigt fortgå mellan politiska partier, fackliga organisationer, ungdomsorganisationer och Föreningen Norden är sådant han lyfter fram i boken. Det nordiska samarbetet har klarat kriser tidigare. För Tage Erlander var det ett stort nederlag när ett skandinaviskt försvarssamarbete inte kunde etableras, Norge och Danmark valde Nato. Olof Palme klarade inte att genomföra en ekonomisk union, Nordek. – Men inte ens det kunde hindra den nordiska modellen från att utvecklas så viss anledning till optimism finns, säger Ingvar Carlsson med ett leende. Modellen vilar enligt Carlsson på tre pelare. En relativt stor offentlig sektor som ska finansiera vård, skola och omsorg. En generell välfärdspolitik, alla medborgare ska ha rätt till grundläggande trygghet. Inkomstrelaterade försäkringssystem, vid sjukdom, arbetslöshet och ålderdom ska medborgarna ha rätt till en ersättning som är knuten till den inkomst man haft som löntagare. En stark folkrörelsedemokrati med ett ansvar inte bara för politiska partier utan också för ideella organisationer, folkrörelser och inte minst arbetsmarknadens partner. Ökad jämställdhet mellan könen är en ytterligare faktor som är viktig för modellens utveckling. inledningen av kapitlet kring de nordiska frågorna i boken har närmast poetiska dimensioner och vi citerar: ”När jag reser med bil sakta genom de öppna landskapen i Danmark, bländas av utsikten utmed norska kusten från en av Hurtigrutens båtar, kopplar av på spa i Nådendal eller ser på den uppsättning av ”Kristina från Dufvemåla” som Svenska Teatern i Helsingfors visar, känner jag mig hemma. Det finns inga synbara gränser, jag är inte utomlands. Också vid dessa besök tisslas och tasslas det bakom min rygg ”Är det inte den förre svenske statsministern”. – Så är det, man känner sig hemma. Jag tror också att styrkan inte bara ligger i det formella samarbetet, de personliga relationerna är minst lika viktiga. Jag har än idag kvar flera kontakter som jag pratar och umgås från de andra nordiska länderna, säger han. ingvar carlSSon har annars blivit betydligt mer restriktiv med vad han ställer upp på numera. Han har sommarpratat i radio, ställt upp för en tv-dokumentär men i övrigt ger han bara enstaka intervjuer. Ett av undantagen är Nordens tidning. Dagspolitiken i stort vill han inte uttala sig så mycket om. – Nej, jag vill inte sitta på läktaren och ”Klarar du inte att leva som du lär så ska du inte ge dig in i politiken, särskilt om du är socialdemokrat” kommentera mina efterträdare. När det gäller Socialdemokraterna har vi ju en helt annan situation idag, är ju ett betydligt mindre parti så det går inte riktigt att jämföra. Ett dagspolitiskt uttalande kommer dock fram. – Jag tror att de nyliberala krafterna är på tillbakagång, de har haft sin guldtid, säger han. Kanske är det också en förutsättning för att den nordiska modellen, där en relativ stor offentlig sektor ingår, ska överleva. något av det viktigaSte som han lärt sig under alla de 38 åren i rikspolitiken är att en politiker måste leva som den lär. – Klarar du inte att leva som du lär så ska du inte ge dig in i politiken, särskilt om du är socialdemokrat, brukar jag säga till de unga som är på väg in i politiken. Inte så förvånande för denne man som vill leva som han lär så tar han tunnelbanan söderut för att byta till buss på vägen hem till Tyresö. I pressbyråkiosken i Gamla Stans tunnelbana köper han Aftonbladet, i första hand för att komma åt TV-bilagan. Jag konstaterar att vi fortfarande är ett antal som följer tablå-TV. – Gamla vanor sitter i, så är det. När vi träffas är det mitten av mars, om ett par veckor är det premiär i fotbollsallsvenskan. Den 3 april möter favoritlaget Elfsborg Kalmar på bortaplan. – Jag håller tummarna. Håller på Elfsborg i alla lägen men det är ju roligare om det går bra, konstaterar han. Dottern Ingela sitter i Elfsborgs styrelse och det händer att de tillsammans åker till Borås och ser någon match. – Förr kunde vi åka ner från Stockholm och se en match och sedan åka hem direkt efter och komma hem mitt i natten. Det gör jag inte längre, säger han. En sträcka på 84 mil tur och retur, kanske inte att rekommendera för en 82-åring. – Det är faktiskt först nu som jag börjar känna mig gammal på riktigt. Det gick bra till jag fyllde 75 men nu märker jag att jag hör sämre och har en del andra krämpor, det är inte så kul, säger han. Men han vill inte klaga. – Bara under 2016 vara det flera gamla vänner som gick bort, säger Ingvar Carlsson innan våra vägar skiljs när jag kliver av på Skanstull station. Jag uppfattar några nyfikna blickar: ”Är det inte det den förre statsministern?” nordens tidning nr 2 | 2017 9