Advokaten 1
Gästkrönika GÄSTKRÖNIKÖR MONA SAHLIN Vi är trots
allt mer människor vad är det för mekanism som så ofta gör att vi människor alltid skall få det till att det onda kommer utifrån? Från någon annan. Från något annat land. Något som inte är som vi. Tror vi … Att följa debatten om köttproduktion i Europa är ett sådant exempel. Alla länder vill ha märkning som gör att vi kan vara säkra på att bara köpa ”vår boskap”. Irländare vill bara äta irländskt. Inte svenskt! Och vi vill bara äta svenskt. Inte irländskt! Har det med djuretik och miljömedvetande att göra? Eller en nationalism som egentligen är djupt problematisk? Och de som reser till terroristorganisationen ISIS för att delta i terrorism – är de alltid från ”andra länder”? Vilket gör att flera tycker att vi ”borde ta deras pass”. Även om de bara har ett pass. För att de faktiskt är en del av oss. Inte utifrån. Inte några konstiga andra. Från oss. så många länder har just denna debatt. Så många, från så olika länder, ser alltid de resande till ISIS som komna från någon annanstans. Inte från det som definieras som ”oss”. Eller ”vi”. Har det med reellt antiextremistiskt arbete att göra? Eller är det ett uttryck för en nationalism som egentligen är djupt problematisk? Att följa debatten om den växande terrorismen i Syrien och Irak och de allt fler resande från allt fler länder, är ett sådant exempel. Det har med många orsaker att göra. Med utanförskap och fattigdom. Men inte bara det. Också med 22 religion och fanatism och makt och politik och pengar. Men knappast med etnicitet! Aldrig det! Ändå är det precis där debatten ofta hamnar. I fler länder än Sverige. Vad är det för mekanism som gör att vi så ofta ser hudfärgen som relevant när det handlar om en ”Mohamed”, men att hudfärgen på Anders Behring Breivik inte anses spela någon roll för hans terrordåd i Norge? Vilket det förstås inte har i något av fallen. jag har funnits i politiken i många år och en stor del av mitt liv. Allt jag har gjort är jag inte stolt över. Men mycket är jag glad över att få ha varit en del av. Kampen för homosexuellas rättigheter är ett sådant exempel. Men i dessa dagar tänker jag allt mer på en annan sak som nu ifrågasätts i vårt land och som diskuteras i många fler. Nämligen möjligheten att ha dubbelt medborgarskap. En politisk reform som till exempel Kent Ekeroth tycker är djupt felaktig och borde avskaffas. Men jag tycker det är bland det viktigaste jag gjort. så här tänker jag: Jag gör skillnad på att vara en traditionell nationalist. Jag älskar Sverige och vet att detta är min hembygd och mina rötter. Men jag ser inte detta som en uteslutande känsla. Och aldrig som något som har med hudfärg eller etnicitet eller födelseort att göra. Aldrig! Jag är övertygad om att man kan älska två länder. Att man kan ha sina rötter i ett land och slå rot i ett annat. Att Advokaten Nr 5 • 2015