Advokaten 1
Fokus 20 år med EU-rätten och Europakonventionen
» HELENA JÄDERBLOM, DOMARE VALD FÖR SVERIGES RÄKNING I EUROPADOMSTOLEN Helena Jäderblom hade arbetat ett år i Högsta förvaltningsdomstolen när hon för 2 1/2 år sedan fick en förfrågan från regeringen om hon var intresserad av att kandidera till domarposten i Europadomstolen. Hon var då en av tre svenska kandidater och den som Europarådets parlamentariska församlings slutligen valde. – Jag hade ett drömjobb. Men jag har jobbat mycket med Europafrågor tidigare. Jag blev glad och smickrad över att bli tillfrågad och visste att jag skulle ångra mig om jag sade nej, säger Helena Jäderblom. Om det fortsätter att komma in samma slags klagomål mot en stat, trots en tidigare fällande dom, tolkar domstolen det som att landet i fråga inte har följt domslutet. Om så är fallet kan Europarådets ministerkommitté utöva påtryckningar. – Ministerkommittén tar upp frågan med det berörda landet på varje möte där mänskliga rättigheter behandlas. På sikt brukar domarna så gott som alltid följas. Det är en sorts utmattningstaktik från kommitténs sida, säger Erik Fribergh. Ministerkommittén kan också utesluta ett land ur Europarådet och därmed Europadomstolen, men det förekommer aldrig. – Om man utesluter ett land tar man ifrån sig alla möjligheter att påverka landet, säger Erik Fribergh. Enligt Europakonventionen ska domarna fastslå om en kränkning har skett. Konstateras en kränkning döms staten att betala ut skadestånd till den som har blivit kränkt. Det är inte domstolens uppgift att avgöra på vilket sätt en dom ska verkställas. Men på senare tid har det, med medlemsstaternas goda minne, utvecklats en praxis där domstolen förordnar om just verkställigheten av domar. – Personligen tycker jag att det är lite bekymmersamt. Att konstatera en kränkning och i domskälen beskriva problemet är en sak. Men att i domslutet förordna om hur en kränkning ska repareras, när det är en domstol för fastställandetalan och inte för fullgörandetalan, tycker jag inte är bra juridiskt, säger Helena Jäderblom. Elisabet Fura betonar också att Europadomstolen bör vara försiktig med att ge konkreta instruktioner om hur en medlemsstat ska lagstifta. En lagstiftning som passar i ett land passar inte självklart i ett annat. – Det är inte domstolens kompetens. Domstolens uppgift är att säga att er lagstiftning strider mot konventionen. Gör om. Domstolens uppgift är inte att tala om hur lagstiftningen ska utformas, säger hon. STOR KAMMARE Europarådets 47 medlemsländer är indelade i sektioner i domstolen. Helena Jäderblom ansvarar tillsammans med nio andra domare för den sektion som handlägger mål som rör Sverige, Tyskland, Frankrike, Ukraina, Slovenien, Tjeckien, Irland, Liechtenstein, Luxemburg och Malta. I mål där det finns en etablerad praxis, vilket är det vanligaste, är tre domare i sektionen med och dömer. Det händer även att domarna i sektionen dömer i en kammarsammansättning om sju domare. Kommunikationen domarna emellan sker oftast skriftligen. En av domarna är referent och föredrar målet för de andra – av Europakonventionen följer att det oftast är den domare som kommer från det land som målet gäller. Anledningen är att den nationella domaren anses kunna förklara omständigheterna kring målet bäst. 28 Advokaten Nr 5 • 2015