Advokaten 1
Ledare Generalsekreteraren Spegel, spegel på vägg
en där ... magdalena andersson tycker att advokater och revisorer ska se sig i spegeln. Hon hävdade nyligen i riksdagens talarstol att advokater och revisorer använder sin kompetens för att på alla sätt försöka tänja på skattesystemet och hitta kryphål för att inte betala skatt. Hon tycker att ”detta är djupt upprörande och helt oacceptabelt”. Hon tillägger: ”Här tycker jag att Sveriges alla revisorer och advokater ska titta sig själva djupt in i ögonen i spegeln och fundera på: Kan jag stå för det här beteendet? Är det här verkligen rätt och riktigt utifrån den profession och den yrkesetik som jag har som revisor eller som advokat? Om inte jag betalar äldreomsorgen, för läkarna och för lärarna i skolan, vem ska då göra det?” Finansministerns beskyllningar förefaller vid första påhörande allvarliga. Inte bör advokater och revisorer uppträda som illojala samhällsmedborgare och simpla skattefuskare. Men har beskyllningarna någon rimlig grund? Låt oss först se på den saken. advokater har under många år i stor utsträckning bedrivit sin verksamhet i aktiebolagsform. De tog sitt överskott såsom lön. Möjligheten att i fåmansföretag lyfta utdelningar var starkt begränsad. I princip hela vinsten blev således tjänstebeskattad. Staten insåg att detta inte var bra och att småföretagandets villkor borde förbättras. Man införde då regler som möjliggjorde för företagaren att, sedan han tagit ut en rimlig lön, ta ut överskjutande vinst såsom lågbeskattad utdelning, vars storlek kopplades till företagets löneunderlag. Därigenom skulle även sysselsättningen gynnas. Efter några år skulle det visa sig att många advokater, revisorer och andra småföretagare använde sig av den ordning som statsmakten anvisat. Eftersom vinsterna ofta var goda innebar nyordningen att betydande belopp kunde tas ut till låg utdelningsbeskattning. Problemet var att staten efter ett tag ansåg att ordningen inte bara blev bra – den blev alltför bra. Detta trots att en sådan utveckling var en förutsebar konsekvens av lättnadsregelns införande och känd för lagstiftaren. Sedan saken noterats i media fick den borgerliga regeringen dock kalla fötter. Något skulle göras. För att politiskt motivera en regelskärpning gick den dåvarande finansministern, Anders Borg, ut 4 och påstod att advokater med flera ”överutnyttjade” de så kallade 3:12-reglerna. I den beskyllningen låg implicit att dessa grupper i beskattningshänseende uppträdde illojalt. Han sa inte att ”den reform vi införde för några år sedan blev alltför bra. Vi gjorde ett misstag. Vi har nu insett misstaget och vill korrigera reglerna”. Men det är klart: Att ansvariga politiker vidgår att de gjort fel och att de nu ångrat sig kunde förstås inte förväntas. Genom ohederlig retorik valde man att lägga skulden på de skattebetalare som gjort just det som lagstiftaren anvisat. Enklare då att hänga ut välbeställda advokater och revisorer. För om dem kan det aldrig vara synd. Sådan var den borgerliga regeringens heder i detta avseende. Sagt och gjort. Man införde nu regler som för delägarna i de större advokatbyråerna i princip tog bort möjligheten till lågbeskattad utdelning. Delägarna i små och mellanstora byråer fick dock behålla privilegierna. Någon närmare fundering om varför det skulle vara bra att straffbeskatta större advokatbyråer tycks inte ha förekommit. Inte heller beaktades de negativa strukturella effekterna. Rekryteringen av nya delägare till de större byråerna försvårades. Regeländringen innebar en snedvridning av konkurrensen och ledde bland annat till att planerade samgåenden inte blev av. alltnog. vad händer då när staten plötsligt ändrar spelreglerna? Jo, precis det som påtalades av ett mycket stort antal remissinstanser, i gott sällskap av Lagrådet, när den Borgska reformen med stöd av socialdemokraterna genomfördes. De företag som inrättat sig efter nyordningen är nu tillbaka på ruta ett. Man väljer då att återgå till en sådan struktur som varit vanlig före lättnaden i 3:12-reglerna, nämligen en modell där man låter delägarna äga sina aktier i ett gemensamägt rörelsedrivande aktiebolag genom egna aktiebolag, ett för varje delägare. Man återgår således till en struktur som i vart fall för advokater och andra partnerägda rörelseidkare varit vanlig sedan många, många år. Denna struktur är inte konstig eller särskilt fiffig. Och den innebär inte något skatteundandragande! När pengarna väl tas ut beskattas de som vanligt. Endast på en punkt finns en skillnad. Den handlar om de advokater Advokaten Nr 5 • 2015