Vårdfokus Ordföranden
Vårdfokus "Nu får det vara nog"
Vårdfokus Aktuellt#10
Vårdfokus Frågeakuten
Vårdfokus Intervju: Nicole Silverstolpe
Vårdfokus Skrivande sjuksköterskor
Vårdfokus Tema: Palliativ vård
År 2016 genomförde Socialstyrelsen en omfattande
utredning om vård i livets slut. Den pekade bland annat på att cancerdiagnoserna fortfarande dominerade hos dem som fick palliativ vård och att personer med kol, demens och hjärtsvikt också behövde få tillgång till sådan vård. Utredningen visade också att bara 43 procent av alla patienter som vårdades i livets allra sista vecka fick en munhälsobedömning och att fler behövde smärtskattas. Endast fyra av sex patienter fick brytpunktssamtal, något alla har rätt till enligt hälso- och sjukvårdslagen. Samtalet är viktigt för att patienten och närstående ska förstå att hen befinner sig i livets slut och få en chans att förbereda sig och vara delaktig i vården. Brytpunktssamtalet ska ledas av behandlingsansvarig läkare och gärna ha en sjuksköterska med för kontinuitetens skull. Det kan också vara flera samtal och de ska dokumenteras i journalen och kommuniceras till alla berörda i vårdkedjan. Det har skett en hel del förbättringar sedan dess, bland annat genom utbildning av personal och tydligare riktlinjer. Förra året fick över hälften av alla patienter en bedömning av munhälsan den sista levnadsveckan och fler smärtskattades. Men fortfarande får en tredjedel inte tillgång till brytpunktssamtal, enligt Svenska palliativregistrets årsrapport. Det handlar framför allt om äldre personer eller de med kognitiv svikt. KARDIOLOGIN är ett exempel på ett område där man inte är lika van att planera för livets slut, menar Tiny Jaarsma. Hon är sjuksköterska och forskar om palliativ vård för patienter med hjärtsvikt. — Här finns pacemakers och mediciner och fokus är på behandlingen men prognoserna är ofta dystra ändå, säger hon. Att leva med hjärtsvikt beskrivs ofta som en bergFrån fattigstuga till hospice för barn 1800-tal 1700-tal Vården är helt inriktad på att bota. Personer med kroniska sjukdomar eller döende lämnas utanför. Uppdelningen mellan akut och obotligt sjuka slås fast i 1763 års hospitalsförordning: obotligt sjuka som inte kan klara sin försörjning hänvisas till de kommunala fattigstugorna. I USA, Frankrike och England börjar framför allt kvinnliga eldsjälar, privata filantroper och inte minst religiösa samfund inrätta ”hem för döende”: institutioner som i dag skulle liknas vid hospice. Här finns ibland läkare, men oftast inte. Fokus ligger på att göra den odödliga själen redo för döden. Omvårdnaden sköts av sjuksköterskor, nunnor och volontärer knutna till det samfund som driver hemmet. Bön, mässor och samtal med själasörjare är inslag, precis som religiösa motiv i inredningen och högläsning och sång med religiösa teman. Sjuksköterskan och forskaren Tiny Jaarsma vill göra det enklare att prata om livets slut med patienter som har hjärtsvikt. och dalbana där perioder av mycket besvär kan följas av månader med någorlunda välkontrollerat välmående. Då kan det vara svårt för personalen att veta när det passar att ta upp frågor om döden. — Är det när patienten är på topp och mår bra eller är nere i en svacka? Man vill ju inte ta bort hoppet, men risken är att det blir ett tyst område, trots att patienterna vill prata om det, säger Tiny Jaarsma. Det finns ändå vissa frågor som man bör ta upp 1900-tal På de framväxande sjukhusen vill man till en början helst inte befatta sig med döende och kroniskt sjuka patienter. Även institutioner som fokuserar på svåra sjukdomar som cancer och tuberkulos avvisar döende och kroniskt sjuka med motiveringen att de inte hör hemma i den ordinarie sjukvården. VÅRDFOKUS. NUMMER TIO 2021 tema. Palliativ vård
Vårdfokus Extra: Barnmorska
Vårdfokus Extra: Biomedicinsk analytiker
Vårdfokus Extra: Röntgensjuksköterska
Vårdfokus Extra: Sjuksköterska
Vårdfokus Vården & klimatet
Vårdfokus Student
Vårdfokus Ledarskap
Vårdfokus Medlemssidor