Advokaten 1
ESSÄ regler utvecklade av advokaterna själva är e
n viktig del av rättssamhället och en förutsättning för att enskildas fri- och rättigheter skall kunna hävdas. En advokat har därför en särskild ställning och ett särskilt ansvar. Här ser vi förstås grunden för advokaternas legitimitet som en särskild yrkeskår – skyddandet av allmänintresset – vilken var viktigt för etableringen av de flesta yrkesroller. Vidare: En advokats främsta plikt är att visa trohet och lojalitet mot klienten. Advokaten skall som en oberoende rådgivare företräda och tillvarata klientens intressen, inom ramen för gällande rätt och god advokatsed. Advokaten får inte låta sitt handlande påverkas av tanke på egna fördelar eller obehag eller av hänsyn till andra ovidkommande omständigheter. En advokat skall utöva sin verksamhet med integritet och på ett sätt som främjar det goda rättssamhället. En advokat skall uppträda sakligt och korrekt samt så att förtroendet för advokatkåren upprätthålls. En advokat får inte främja orätt. En sakligt och korrekt uppträdande person, oberoende och med hög integritet, som verkar utan egenintresse så till den grad att hen inte över huvud taget låter sig påverkas av något obehag eller omständigheter som kan begränsa förmågan att verka för andra. Som dessutom inte främjar orätt. Detta, skulle kunna hävdas, är inte bara advokatens självbild (om vi nu tar denna text som representativ för denna) utan dessutom receptet för den respektabla, vita, borgerliga mannen som social roll. Författarna till 8 kap. 4 § rättegångsbalken drog för övrigt till med att advokaten ska verka ”redbart och nitiskt”, vilka förstås kan läggas till floran av respektabla egenskaper. Liksom alla yrkesroller bör detta, socialpsykologiskt, läsas i perspektivet vilka det utesluter. Jag låter läsaren själv tänka över vilka som man kan misstänka inte uppfyller något av eller alla dessa epitet och därför automatiskt får en uppförsbacke i advokatbranschen. Jag skrev ”man” kan, men det var förstås en lapsus. Historiskt har god advokatsed satts av primärt borgerliga, vita män, på senare år tillsammans med borgerliga, vita kvinnor, vilka dock har fått ansluta först när de flesta reglerna redan var skrivna. Vilka olika grupper i samhället kan, utifrån deras perspektiv, misstänkas vara otrogna, illojala, beroende, tänka mest på sig själva, låta sitt handlande styras av ovidkommande hänsyn, till exempel känslor, vara osakliga? Kort sagt, vilka kan misstänkas brista i respektabilitet? Det är rätt många samhällsgrupper – såväl kön som samhällsklasser, etniciteter med flera – som skulle kunna åka in, eller snarare ut, i denna värderingsstruktur. Det är också värt att notera vad god advokatsed inte har inneburit. Förhållandet till kollegorna har inte haft någon framträdande roll. Disciplinnämnden har fattat ett antal beslut om ”bristande måttfullhet vid uttalande om kollega”, vilka förstås ekar av respektabilitetsidealet (att inte visa måttfullhet tyder på brist på självkontroll, vilket inte är respektabelt). Ett antal manliga advokater har dock uppenbarligen genom åren fallerat i att visa ”bristande måttfullhet” i förhållande till kvinnliga kollegor. Det var dock först genom Advokatsamfundets cirkulär nr 3/2018, skrivet under Metoo- och MedVilkenRätt-uppropen, som sexuella trakasserier och liknande beteenden direkt kopplades samman med god advokatsed. Advokatsamfundet framhöll och erinrade om att ”en advokat i sin verksamhet ska motverka alla former av sexuella trakasserier och diskriminering”. Med hänvisning till bland annat diskrimineringslagen och arbetsmiljölagen underströks indirekt vikten av att ”inte främja orätt”. På det sättet kan man ju påstå att sexuella trakasserier och diskriminering alltid har stått i strid med god advokatsed. Men frågan är om det kanske vore ett naivt synsätt. Med handen på hjärtat måste frågan ställas om en manlig advokats sexuella trakasserier mot kvinnliga medarbetare verkligen stod i strid med god advokatsed tidigare. Utifrån den ovan alltför korta historiska exposén och textanalysen av advokatrollen tycker jag nog att det finns tydliga indikationer på att advokatrollen – socialpsykologiskt sett – är en mansroll, åtminstone om man ska se till advokatkårens egen självbild. Men den är också en borgerlig roll, det vill säga en medelklassroll, varför många (borgerliga) kvinnor kan inta den, framförallt om de också är vita. VAD SKULLE KONSEKVENSERNA VARA? Om vi nu antar att jag har rätt, vilket jag åtminstone delvis tror att jag har, uppstår ett antal frågor: Vad får detta för effekter? Är det ett problem? Och vad göra åt det i så fall? Det framstår som rätt uppenbart att, om advokatrollen också är en roll som är så att säga socialt anpassad för företrädesvis vita, borgerliga män, så kommer dessa – såsom detta med sociala roller socialpsy» ADVOKATEN NR 3 • 2022 45 […] DET FINNS TYDLIGA INDIKATIONER PÅ ATT ADVOKATROLLEN – SOCIALPSYKOLOGISKT SETT – ÄR EN MANSROLL, ÅTMINSTONE OM MAN SKA SE TILL ADVOKATKÅRENS EGEN SJÄLVBILD. MEN DEN ÄR OCKSÅ EN BORGERLIG ROLL, DET VILL SÄGA EN MEDELKLASSROLL, VARFÖR MÅNGA (BORGERLIGA) KVINNOR KAN INTA DEN, FRAMFÖRALLT OM DE OCKSÅ ÄR VITA.