Kollega Just nu
Kollega Aktuellt
Kollega Bransch
Kollega Plugga med lön
Kollega Möt forskaren Mats Alvesson
Kollega Arbetsliv
ARBETSLIV V ad är det som händer mellan raderna n
är kollegan småpratar? En hinna av utanförskap har alltid stått mellan Sara Johansson och kollegorna när det handlar om sociala koder och hur de förhåller sig till varandra under arbetsdagen. Det som andra läser av intuitivt har hon fått lära sig genom övning. – Främst handlar det om sociala sammanhang där jag har svårt att veta vad jag ska säga. Då händer det att jag liksom härmar andra, säger hon. Trots att Sara Johansson alltid har känt att vissa saker har varit svårare för henne än för andra, så var det inte förrän innan sommaren, som 30-åring, hon fick sin diagnos: högfungerande autism och ADD. När hon ska beskriva hur diagnoserna ger sig tillkänna stannar hon vid ord som: en orolig själ, många tankar som snurrar, svårt att komma i gång med saker och rörigt med koncentrationen. Men mest märks de av då hon utsätts för oväntade saker: plötsliga problem som måste lösas, kunder som behöver hjälp och när rutiner bryts och hon behöver agera snabbt. – Då blir jag väldigt stressad och helt dränerad på energi. Jag löser alltid problemet, men det kostar. När jag kommer hem från jobbet behöver jag ofta lägga mig och vila. Min sambo kan säga att han är trött efter en arbetsdag, men det här är en annan slags trötthet. Som att dra ur sladden, hjärnan stänger av. I sitt jobb som orderansvarig på Orbotech, ett familjeföretag inom städbranschen, blir det mycket mejlande med kunder. Men hon har ett eget kontor där hon kan stänga in sig om ljudnivån blir för hög. Kafferasten är värre. Bara ljudet från kaffemaskinen är ansträngande och om flera kollegor pratar samtidigt har Sara svårt att hänga med. Då tar hon hellre koppen och sätter sig själv. – Det har blivit en strategi för att spara energi. Jag går iväg en kvart. Ofta tar jag en promenad i ensamhet med öronproppar för att stänga av allt omkring. Det har blivit min räddning många gånger. Min hund Bellman är också ett stöd och en ständig följeslagare på kontoret. Efter att Sara fick sin diagnos har hon valt att vara öppen med den för delar av sina arbetskamrater på jobbet. Dels för att kollegorna ska förstå varför hon ibland behöver lite tid för sig själv, dels för att hon inte vill missförstås när hon går ifrån ett socialt sammanhang. – Det känns skönt att chefen och kollegorna vet, eftersom det ökar förståelsen. Jag var lite rädd för vad de skulle tycka, men de accepterar det och det har inte varit något konstigt. Samtidigt var det ett måste för att rädda mig själv i vissa situationer. Det är som att ha en öppen hjärna som helt saknar filter, den tar in precis allt, vilket är otroligt utmattande. Emil, som vill vara anonym, har varit på sitt jobb i fem år. När han var sju år fick han diagnosen Aspergers syndrom. Han har valt att inte prata om det på jobbet, trots att han misstänker att hans kollegor kanske märker av det ändå. – Jag vill inte ha en stämpel i pannan att jag är avvikande och annorlunda. Och jobbet och kontakten med kollegorna fungerar ändå, så jag har inte känt något behov av det. Men om jag skulle » Det är som att ha en öppen hjärna som helt saknar filter « 26 KOLLEGA 1_2022 > ENKÄT 1 AV 3 BERÄTTAR INTE Berättar du om din diagnos? Ja, på anställningsintervjun – 20 % Ja, vid anställning – 18 % Ja, jag måste – har stöd via Arbetsförmedlingen – 11 % Tvekar, men vill – 19 % Nej – 32 % Hur har din diagnos påverkat dina möjligheter i arbetslivet? En tillgång – 7 % En viss tillgång – 20 % Viss nackdel – 33 % Stor nackdel – 36 % Saknat betydelse – 4 % Har du mött negativa attityder från arbetsgivare på grund av din diagnos Ja – 37 % Nej – 44 % Vet ej – 19 % Källa: Riksförbundet Attentions arbetsmarknadsrapport 2021
Kollega Vägen ut
Kollega Yrket i bild
Kollega Smart start
Kollega Smart hälsa
Kollega Smart ekonomi
Kollega Om Unionen
Kollega Korsord