GLAS 1
/ krönikan / MELINDA LEMKE ”ATT ÅTERGÅ TILL DET N
ORMALA ÄR INTE ÖNSKVÄRT” Melinda Lemke har i år tillträtt tjänsten som projektledare för fasadföretagen inom Glasbranschföreningen. Hon är utbildad i företagsekonomi samt medie- och kommunikationsvetenskap. Hon har arbetat i 16 år på Schüco och brinner för hållbarhet i allmänhet och glasbranschen i synnerhet. Foto: Mikael Ödesjö Det är som att vakna upp med en rejäl baksmälla och försöka komma ihåg vad som faktiskt hände. Morgonljuset med löfte om att våren är i antågande avslöjar ingenting om den konsumtionsfest som fick ett abrupt slut. Om det lilla viruset som ruskat om hela vår tillvaro. Det är istället den tilltagande huvudvärken som talar om att allt inte står riktigt rätt till. Över en natt har världen förändrats i grunden och lämnat mig frågandes kvar. Här hade det varit passande att backa bandet, men det får andra göra. Jag fokuserar istället framåt för att finna mig till rätta i den nya verkligheten. Kanske är den inte nattsvart i alla fall? Tar vi tillfället i akt att vända kris till möjlighet är det måhända helt nya och mer insiktsfulla tjänster vi återgår till när företagen börjar anställa igen. Kanske kommer vi att söka jobb som klimatdeklaratör, etikutvecklare, chief happiness officer, molnvaktare eller drönaroperatör. Eller varför inte börja studera vertikalodling? När vi har lyckats bota huvudvärken, skingrat orostankarna och säkrat att de första stegen i behovstrappan är tillfredsställda tar vi oss hela vägen till toppen och förverkligar oss själva tack vare nya insikter. Det ligger mycket i det gamla kinesiska 12 GLAS 2.2020 / krönikan / talesättet att när man har haft bråttom länge måste man stanna upp och invänta själen. Det är när hamsterhjulet slutat snurra det finns tid till reflektion. Själen har på långa vägar inte hunnit ikapp mig, men jag har fortfarande så mycket spring kvar i benen att jag tar risken att dela med mig av mina tankar redan nu. Tankar som högst sannolikt kommer att förändras i takt med att konsekvenserna av krisen klarnar och förmodligen kommer att framstå som naiva eller långt ifrån färdigtänkta sett i backspegeln. Jag väljer att bjuda på det! Att återgå till det ”normala” är inget önskvärt scenario i min nya värld. Jag gillar visserligen den filosofiska tanken om att normalitet förknippas med det naturliga, men finner den repetitiva tristessen i att göra saker om och om igen på samma vis som alltid, utan att ifrågasätta om det kan göras bättre, meningslös. Kris föder kreativitet och fullpumpade av adrenalin har vi chansen att forma framtiden så som vi vill ha den. Plocka det bästa från igår, tänka till idag och förverkliga utopin imorgon. Vad är då det bästa från igår och hur ser vår utopi ut? Jag har gjort mig en bild för stunden; den där vi värnar varandra, det lokala, arbetar smart med nya och gamla Vertikalodling på schemat? (märk väl ifrågasatta och vidareutvecklade) verktyg. Där vi tänker hela vägen och bygger klimat och hälsosmart med omtanke och kärlek till kunden och varandra genom hela livscykeln. Jag är dock ännu mer intresserad av din bild. Mejla mig hjärna dina tankar eller ännu hellre ring och jag lovar att fortsättning följer. Du når mig på melinda.lemke@gbf.se och på telefon 08-453 90 75. Utopiska hälsningar från den nya verkligheten, / Melinda Lemke /