Nöjesnytt Växjö 1
De är tvillingar och har följts åt inte bara i li
vet, utan även på fotbollsplanen. Nu är Elin och Nellie Karlsson redo att göra Växjö DFF till ett topplag i Allsvenskan. elin & nellie DAMFOTBOLLENS SVAR PÅ BRÖDERNA SEDIN Elin och Nellie Karlsson är tvåäggstvillingar och till det yttre inte direktslående lika, som synes på bilden till höger. Olikheterna är många; Nellie är en avbild av mamma, Elin är en avbild av pappa. Elin är blåögd och högerfotad, Nellie är brunögd och vänsterfotad. Nellie kom först, med en minuts försprång, men Elin är den som är ”mer vuxen”. Allt enligt tvillingarna själva, berättat på under en minut, gärna med meningar avslutade av varandra. För att de är tvillingar råder det trots allt inget tvivel om när man väl pratar med dem, ska det visa sig. De båda 26-åringarna föddes in i en idrottsgalen familj på Hovshaga och började spela fotboll i 6-7-årsåldern, ivrigt påhejade av föräldrarna, som både var engagerade i HAIF. –Jag lämnade för Öster när vi var 15 och Elin följde efter två år senare. Det är de enda två åren som vi inte spelat i samma lag. Vi har liksom kommit som ett paket sedan dess, säger Nellie och skrattar. Efter att Öster lagt ner sitt damlag och systrarna spelat ett år i nystartade Växjö DFF packade de väskorna för Kristianstad och spel i Allsvenskan. –Vi trivdes superbra i Kristianstad, men praktiska omständigheter gjorde att vi ville flytta tillbaka till Växjö. Vi hade båda pojkvänner här och vi ville börja studera. Då föll det sig naturligt att flytta tillbaka, säger Elin och Nellie fyller i: –De två åren i Allsvenskan med Kristianstad var ju otroligt utvecklande, det var där vi lärde oss vad det innebar att vara professionell fotbollsspelare. Det var ju också där vi för första gången fick spela mot spelare vi bara sett på tv tidigare. Första träningsmatchen spelade vi mot Rosengård och Marta var med. Det var helt overkligt, tyckte man då. Det har ändrats med tiden och nu reagerar man inte på det. Växjö DFF tog naturligtvis tillbaka systrarna Karlsson med öppna armar och sedan dess har de varit klubben trogna. Samtidigt började de alltså också att plugga, men för en gångs skull valde de olika inriktningar: Nellie blir färdig civilekonom till sommaren, medan Elin har ett år kvar på sina studier till svenska- och idrottslärare. Här visar sig också några skillnader i tvillingarnas personligheter, menar de: –Jag är ganska mammig och omhändertagande och gillar att ha koll på saker, medan Nellie mer är den där roliga och lite mer avslappnade som tänker att allt löser sig, säger Elin, medan Nellie spelar förnärmad och rynkar åt näsan åt beskrivningen innan de båda börjar skratta. När det kommer till fotbollen är de visserligen backar båda två, men skiljer sig åt en del i sin spelstil. Nellie: –Jag är egentligen forward från början, men har blivit omskolad till vänsterback de senaste åren. Men mina kvaliteter sitter främst i offensiven och Elins i defensiven. Vi har väldigt olika spelstil, vilket är skönt för vi har aldrig behövt konkurrera om samma position. Elin: –Eftersom Nellie är vänsterback och jag mittback spelar vi oftast bredvid varandra, på gott och ont. På gott eftersom jag vet exakt hur Nellie vill ha bollen, på ont för att vi kan säga saker till varandra som vi kanske inte skulle sagt till andra. Och inga snälla saker, då (skratt). Det blir lättare bråk för man är lite rakare. Nellie: –Elin är nog sämre på att ta kritik från mig än från någon annan. Elin: –Så är det. På vissa träningar har nog folk tröttnat på vårt tjafs (skratt). Både Nellie och Elin har representerat svenska landslaget – Nellie från F15 till U23 och Elin från F18 till U23 – och båda två var också med när DFF gick upp i Allsvenskan 2017. Elin menar att det var hennes roligaste år hittills i karriären, fast Nellie var skadad stora delar av det året. Den senaste säsongen blev helt spolierad för Elin på grund av korsbandsskada, men hon räknar med att vara tillbaka i full träning snart. Det har varit lite holmgång i tabellen för DFF de senaste säsongerna, där framför allt starten varit dålig, men båda är överens om att det känns som om man byggt upp en stabilitet i laget nu som man kanske inte haft andra försäsonger. Nellie: –Vi har en högre lägstanivå nu, tidigare har det varit för mycket upp och ner. Jag är faktiskt inte orolig för att vi ska få sådana dippar i år. Det börjar kännas som att vi är ett etablerat allsvenskt lag nu, faktiskt. En del av förklaringen menar de beror på att de bytte spelsystem förra året när Maria Nilsson tog över, från 3-5-2 till 4-4-2, något man fortsatt på. Nu har vi kunnat bygga på det och det känns jättebra att vi tjuvstartade under hösten. Det har lagt grunden till att de känner större trygghet och stabilitet, framför allt då i backlinjen. –Vi har inget uttalat mål vad gäller placeringar, utan vi tar en match i taget. Vi känner att vi har möjlighet att vinna mot alla lag i serien, något vi bevisade förra året. Sen får vi se hur långt det räcker. Tråkigt svar, men det är ju sant, skrattar Elin. Att alltid ha sin tvillingsyrra med sig innebär naturligtvis en otrolig trygghet. Vad skulle hända om bara en av dem plötsligt fick ett erbjudande från en toppklubb, kan man undra? Elin: –Det finns absolut ingen missunnsamhet, men det är klart man skulle bli lite avundsjuk, haha. Nellie: –Ja, men vi har alltid stöttat varandra och det har funnits perioder där vi verkligen har behövt varandras stöttning. Det tror jag inte skulle bli någon skillnad även i en sådan situation. Elin: –På mitt första landslagsläger var jag pissnervös, då var det så skönt att ha med sig Nellie, som visste vad som gällde. Nellie: –Ja, någonstans har man ju alltid sin bästa kompis med sig, liksom. Elin och Nellie har förutom varandra också alltid haft samma intressen, och samma kompisar. Men det finns också en inneboende tävlan i deras systerskap, erkänner de. Nellie: –Jo, det gör det absolut. Om Elin någon gång skulle RÅKA vinna trycker hon alltid upp det i ansiktet på mig. Hon är en extremt dålig vinnare. Om jag skulle vinna får jag absolut inte trycka upp det i ansiktet på henne (skratt). I skolan tävlade vi också en hel del: om vi hade prov och vi två hade de bästa resultaten i hela klassen och Elin hade ett poäng mer än mig så sved det. Jag var ju fortfarande inte ens bäst i familjen. Men mest av allt har vi nog sporrat varandra. Elin: –Vi har ju alltid blivit jämförda med varandra, och det är väl ofrånkomligt när man är tvillingar. Ibland har det varit skitjobbigt för man vill ju vara sin egen person, men vi har nog skapat det lite själva också just för att vi hela tiden jämfört oss med varandra. Men vi hade aldrig kommit så här långt inom fotbollen utan varandra, det är jag säker på. I TEXT: OLA KARLSSON 6 | nöjesnytt