Advokaten 1
Substitution är ibland nödvändigt när uppdrag kro
ckar, anser advokaterna. » inte ens för offentliga försvarare, säger han och fortsätter: – Sedan kan det naturligtvis vara svårt för en domstol att veta vad biträdande juristen Kalle Karlsson går för. Men det problemet har ju egentligen domstolen alltid, även med advokater, så det tycker jag inte att man kan väga in här. Så är det i alla fall i storstäderna. I disciplinnämndens praxis är det Ulrika Borg. starkaste uttalandet från 1974. Disciplinnämnden sa då att ”uppgiften att närvara i ett polisförhör är en sådan som den offentlige försvararen inte utan vägande skäl kan anförtro annan”. – Det här kan man ju fundera över vad det innebär. Uttalandet är drygt 45 år gammalt. Tillvaron ser onekligen litegrann annorlunda ut nu, konstaterar Tomas Nilsson. Ulrika Borg berättar att hon då och de allra flesta fall med advokatkolleger, snarare än biträdande jurister. Men de betonar också att det är viktigt, både för advokatbyråerna och för de blivande advokaterna, att biträdande jurister när de är mogna för det får gå in i advokatens ställe vid exempelvis förhör. – Det är svårt att hålla biträdande jurister sysselsat” Jag är ju inte dummare än att jag kommer ihåg hur det var när man var ung och grön. då tvingas skicka en biträdande jurist på polisförhör. Senast hände det bara några dagar före intervjun, då såväl hon själv som advokatkollegorna var upptagna när ett polisförhör dök upp. Ulrika Borg försöker annars som regel undvika att substituera med ta om de inte får substituera vid polisförhör, eftersom de har svårt att få egna uppdrag. Både domstolarna och Advokatsamfundet måste ha viss förståelse för advokaters vardag och även för att biträdande jurister behöver läras upp. Om de inte får göra det urholkas advokatrollen kraftigt, fastslår Frida Wallin. Hon ser också en risk för att klienter drabbas hårt av ett strikt synsätt på substitution. – Det kan göra att frihetsberövade Jag minns hur svårt det var att navigera i det.” ulrika borg klienter i praktiken inte har ett fritt advokatval, eller att polisen styr över valet. Det spelar ju ingen roll vem klienten begärt om denne måste tacka nej. Alternativet är att polisen måste backa om förhörstider och då går det ut över klienten, som får sitta frihetsberövad längre. Mikael Nilsson anser att Advokatsamfundet tydligt biträdande jurister. – Jag är ju inte dummare än att jag kommer ihåg hur Domstolarna: Skärpt ton om substitution – vänd! det var när man var ung och grön. Jag minns hur svårt det var att navigera i det, att man tänkte ”vad fan gör jag här”, säger hon, och fortsätter: – I ett polisförhör är det så mycket man behöver vara på helspänn inför. Det kan bli vändningar, det kan bli viktiga juridiska grejer som behöver komma fram. Den kunskapen är en del av hantverkserfarenheten i kombination med juridiken. KAN DRABBA KLIENTEN Även Frida Wallin och Mikael Nilsson substituerar i DEBATTEN OM SUBSTITUTION 2008 kritiserade advokat Jan Ödlund domstolarnas ovilja att, som tidigare var vanligt, entlediga försvarare. Istället hade domstolarna, enligt debattören, börjat kräva att advokater skulle substituera när krockar uppstod. Detta drabbade advokaterna ekonomiskt, ansåg Ödlund, eftersom det då inte utgick någon ersättning för inläsningstid. Advokat Björn Hurtig tog upp debatten om substitution igen i Advokaten året efter, men nu med en annan vinkel. Han pekade på att vissa domstolar då börjat pruta hans kostnadsräkningar med motiveringen att han satt annan, 30 30 en biträdande jurist, i sitt ställe utan att begära rättens tillstånd för detta. Björn Hurtig var kritisk mot denna nya ordning, och menade att hans och hans byrås agerande gagnade alla, såväl klienten som samhället. Björn Hurtig fick mothugg av advokat Mikael Niklasson som i och för sig höll med om att domstolarna borde vara mer flexibla, men som ifrågasatte att Hurtig lät biträdande jurister medverka vid polisförhör. Mikael Niklasson fick svar i samma nummer av Advokatsamfundets ordförande, brottmålsadvokaten Tomas Nilsson. Visserligen, skrev Nilsson, var det oftast en fördel att som försvarare själv medverka vid polisförhör. I vissa fall var det dock en praktisk lösning att kunna ta hjälp av en biträdande jurist vid just polisförhör, ansåg Tomas Nilsson, som summerade: ”Detta rör alltså inte en tillämpning av reglerna om substitution, utan om rätten för en offentlig försvarare – för att vidta vissa åtgärder som ligger inom ramen för hans eller hennes åliggande – att anlita biträde av sin personal.” I en debattartikel på Dagens Juridik skrev advokat Thomas Bodström i april i år att han nu anställt sin sista biträdande jurist. Anledningen var, enligt Bodström, att det inte längre går att sysselsätta blivande advokater på byrån när dessa inte får biträda vid polisförhör. I en replik menade advokat Per Gunnar Larsson att praxis kring möjligheten att sätta andra än advokater i sitt ställe som offentlig försvarare knappast förändrats. Här är det främst rättegångsbalkens regler som styr, menade Larsson, som uttryckte att ”ett agerande i strid med RB kan knappast vara förenligt med god advokatsed”. borde arbeta för att biträdande jurister ska få gå in för sina principaler vid förhör, när det är lämpligt. – Det ger den biträdande juristen erfarenhet, och den dag han blir advokat har han en kompetens som man egentligen borde kräva av advokater när de ska bli förordnade. Det är en ganska viktig fråga, säger Nilsson, och tillägger att samfundet borde ta ansvar även för biträdande jurister, eftersom de en dag blir advokater. Tomas Nilsson efterlyser nu dialog mellan olika parter om hur substitutionsfrågorna ska hanteras. – I stället för att advokater ska sitta för sig och tycka och tänka, och domstolarna göra samma sak på sitt håll, borde man kunna resonera om saken, säger han. ¶ ADVOKATEN NR 5 • 2021 FOTO: ISTOCK