Advokaten 1
DEBATT DEBATT DEBATT DEBATT Påståendena om rasdis
kriminering Samerna, staten Visst är samefrågan komplicerad, men att årtionde efter årtionde inte förmå ta tag i den så att vi får en samepolitik i enlighet med vår grundlag och internationell rätt inger inte respekt för våra politiker. Det anser Peter Nobel, jur. dr. E nligt RF kap. 1 § 2 skall samernas möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samhällsliv främjas. Sverige anslöt sig tidigt till FN-konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering 1965. En FN-kommitté av oberoende experter övervakar att den följs, Committee on the Elimination of Racial Discrimination (CERD). I 50 år har CERD påpekat brister och rasdiskriminering i svensk samepolitik i strid med internationell rätt och vår grundlag! Kritiken har med åren blivit skarpare, med krav på konkreta åtgärder från den svenska statens sida, men till ingen nytta. Bristen på handling har också länge kritiserats av samer, sympatisörer och experter. 1989 antog ILO en konvention om ursprungs- och stambefolkningars rättigheter. Då krävde såväl samer som svenska och internationella kritiker, att Sverige skulle ansluta sig till den. Regering efter regering försäkrade att visst skulle det ske, men först måste det ena efter det andra, mest gränsfrågor, utredas. I stort har det kommit tre SOU-betänkanden varje årtionde, ett stort och två små, men de ledde inte till mycket. Den grundliga utredningen Samernas sedvanerätt (SOU 2006:14) under ledning av nyligen bortgångne Sven Heurgren 42 DEBATTÖREN Peter Nobel är en svensk jurist och ämbetsman samt har tidigare varit advokat. Han har haft en rad uppdrag under åren, bland annat var Nobel världens första diskrimineringsombudsman (1986–1991), generalsekreterare i svenska Röda Korset (1991–94) och expert i FN:s kommitté mot rasdiskriminering (1998–2001). Peter Nobel är juris hedersdoktor vid Uppsala universitet. och under medverkan av bland andra Lars Rumar, expert på kartografisk dokumentation, klargjorde det allra mesta om samernas historiskt grundade renbetesrätter, gränser med mera. Det utmynnade i rekommendationen, att Sverige nu borde ratificera ILO-konventionen. Men regering och riksdag kunde inte besluta sig nu heller. Under tiden hade en samnordisk kommitté under ordförandeskap av en ansedd norsk jurist, professor Carsten Smith, och med experter från finska, norska och svenska regeringskanslier och sameting, utarbetat ett förslag till nordisk samekonvention, som på det hela togs väl emot av Nordens samer. Den var tänkt att kunna tillträdas även av Ryssland till stöd för Kolahalvöns samer. Nu diskuterades om inte en sådan konvention skulle ratificeras i stället för ILO-konventionen. Efter uppvaktning av för samesaken engagerade, ordnade riksdagens konstitutionsutskott den 9 juni 2011 ett seminarium med deltagande av experter och samer från nämnda länder samt ledamöter av konstitutionsutskottet med flera (2011/12:RFR 4, KU). Från Regeringskansliet försäkrades då, att granskningarna av förslaget till nordisk samekonvention och förhandlingarna mellan de tre länderna borde kunna vara klara inom tre år, så att konventionen då skulle kunna ratificeras. Detta har nu, tio år senare, inte skett. Jag minns hur innan vi den gången lämnade riksdagshuset, en ledamot av konstitutionsutskottet klappade en bunt handlingar i samefrågan under armen försäkrande ”Nu ska vi inte glömma det här!”. valåret 2018 blev kritiken från FN och CERD alltmer skarp och konstruktiv. I konkreta ordalag framhölls vad som borde göras. Till den inhemska kritiken av politikernas handlingsförlamning anslöt sig också då avgående justitiekanslern Anna Skarhed, som påpekade det bisarra i att politikerna övervältrade ansvaret ADVOKATEN NR 3 • 2021 och sanningen för samefrågor på domstolarna, som fick ta itu med dem rättegång efter rättegång med allt vad det innebär i förluster av tid, pengar och sinnesfrid. Det sista exemplet är advokat Peter Danowskys framgångsrika talan ända till Högsta domstolen för medlemmar i Girjas sameby. Hur förklara handlingsförlamningen i regering och riksdag? Svaret man oftast får är att politiker har ”beröringsskräck” i samefrågan. Visst är frågan komplicerad, men att årtionde efter årtionde inte förmå ta tag i den så att vi får en samepolitik i enlighet med vår grundlag och internationell rätt inger inte respekt för våra politiker. Den 18 november 2020 meddelade CERD i beslut efter särskild anmälan, att Sverige brutit mot konventionens artiklar 5 d och v samt 6. Dessa artiklar rör ett antal medborgerliga rättigheter och föreskriver verksamt rättsligt skydd för alla under en stats jurisdiktion. CERD:s beslut blir känt i världen. Sveriges regering uppmanas också att göra utslaget känt i landet! Det utgår från en anmälan till CERD från 15 medlemmar i Vapstens sameby biträdda av Mattias Åhrén, föreståndare för Samerådets enhet för mänskliga rättigheter. Anmälan som gjordes den 16 september 2016 avsåg regeringens beslut den 22 auADVOKATEN NR 3 • 2021 gusti samma år att bevilja GE Nordic AB koncession för gruvdrift i Rönnbäcken, Stor umans kommun, utan något samråd med samebyn, vilket man uttryckligen begärt, eller någon hänsyn till dess önskemål och rennäringens krav. samerna är sveriges och förmodligen Europas enda urfolk. De var de första att besitta och använda de områden, där de först påträffades. De beskattades av Gustav Vasa, undanträngdes av finska och svenska nybyggare och utsattes för religionsförföljelse på 1600-talet. I sin lappländska resa uttryckte Linné medkänsla för deras behandling och rättslöshet. Under 1800- och 1900-talen drabbades de av rasbiologi, tvångsförflyttningar, lappskolor, lappfogdar med mera. Den ofta detaljändrade renskötsellagen 1886 ger samerna ensamrätt till renskötsel i landet, men leder också till en tragisk splittring av samerna i renskötande samer och övriga, eftersom endast medlemmar i en sameby, inte en by i vanlig mening utan ett kooperativ, får bedriva renskötsel på det område som avdelats för samebyn. Tvångsförflyttningar, tvister om jakt och fiske, militära anspråk på övnings- och skjutfält, turistindustri, vattenregleringar, som dränkt många fiskesamers bostäder utan att någon ersättning kommit på fråga, gruvdrift och dess förstörelse av renbetesmarker, vindkraftverk, som skrämt renarna bort från stora marker, är hot mot samernas möjligheter till traditionellt liv och bevarad kultur. Samisk konst, hantverk, film, musik, litteratur har på sistone uppmärksammats allt mer och berikat vårt land. Vill verkligen majoriteten av oss svenskar, att renskötseln och med den förbunden samisk kultur ska gå under? Det finns hotbilder i skuggan av politikernas handlingsförlamning. Samiska barn mobbas i skolan. Rasistiskt samehat kommer till uttryck. Samers renar har dödats, ibland plågats till döds. Motstridiga intressen kan inte undvikas och utveckling måste ha sin gång, men hänsyn, rättsskydd och lika medborgarrätt bör inte få sopas undan i ytterligare årtionden. Vi är skyldiga att försvara vårt urfolk och dess kultur. På Jokkmokks marknad frågade jag en same: ”När går affärerna här som bäst?” Han svarade: ”När det är 27 grader kallt för då bestämmer dom sig fort!” Det har alltför länge varit ljummet i riksdagshus och regeringskansli! Peter Nobel Jur. dr 43 Advokaten 4/2021. Advokaten 3/2021. MOTSTRIDIGA INTRESSEN KAN INTE UNDVIKAS OCH UTVECKLING MÅSTE HA SIN GÅNG, MEN HÄNSYN, RÄTTSSKYDD OCH LIKA MEDBORGARRÄTT BÖR INTE FÅ SOPAS UNDAN I YTTERLIGARE ÅRTIONDEN. I en debattartikel publicerad i Advokaten nr 3/2021 (”Samerna, staten och sanningen”) kritiserar Peter Nobel riksdagens politiker för att inte försvara vårt urfolk och dess kultur. Artikeln ger anledning till några kommentarer. Det anser advokat Jonas Bratt. F örst lite formaliteter: Inledningsvis hänvisar Nobel till RF kap. 1 § 2 som citeras: ”Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samhällsliv ska främjas.” Nobel felciterar då RF inte anger ”samhällsliv” utan ”samfundsliv”. Artikeln handlar om staten och samerna. Varför ordet ”sanningen” ingår i artikelns rubrik är oklart. Nobel blandar sedan ihop SOU 2006:14, med titeln ”Samernas sedvanemarker” (som leddes av lagmannen Jan Alvå under medverkan av Lars Rumar), med SOU 1999:25, som handlade om ILO-konvention 169 och leddes av landshövdingen Sven Heurgren. Det var den senare som rekommenderade att Sverige borde ratificera konventionen. Nobel anklagar staten för rasdiskriminering. Som exempel anges religionsförföljelse på 1600-talet, rasbiologi, tvångsförflyttningar, lappskolor, splittring av samerna i renskötare och icke-renskötare, mobbning av samiska barn i skolan etc. påståendena om rasdiskriminering måste ifrågasättas. Statens förhållande till samerna har – historiskt sett – inte varit en fråga om etnicitet. I den mån samerna blivit föremål för 44 DEBATTÖREN Jonas Bratt är advokat sedan 1993 och delägare på Eversheds Sutherland Advokatbyrå där han är verksam som affärsjurist främst inom finans, energi och hållbarhet. ”Jag fick en hel del kommentarer när jag skaffade elbil och solceller för 10 år sedan”. särbehandling har denna varit positiv och haft sin grund i deras nomadiserande livsföring och deras näring – jakten, fisket och renskötseln (”lappmannanäringarna”). På medeltiden och långt in i modern tid hade samerna i egenskap av nomader företräde till jakt och fiske i Lappmarken, baserat på att de betalade skatt för sin näring, medan jordbrukarna fick jaga och fiska endast till husbehov. Samerna hade i egenskap av nomader en privilegierad ställning i skattehänseende och slapp utskrivning till krigstjänst, det så kallade ”lapprivilegiet”. Genom 1886 års renbeteslag gavs samerna monopol på renskötsel. I anslutning därtill reserverades marken ovanför odlingsgränsen som betesmark för renskötseln. Genom denna lagstiftning och nya versioner av renbeteslagen säkerställdes renskötarnas möjligheter till fortsatt rendrift i konkurrens med det expanderande jordbruket. Renskötarnas anspråk på mycket stora markområden för betesändamål har emellertid varit svåra att förena med samhällsutvecklingen i stort. I modern tid har konkurrens om utrymmet med andra intressen än jordbruksnäringen inte kunnat undvikas: vattenkraften, friluftslivet, gruvnäringen, vindkraftverken etc. Statens uppgift har då varit att göra en nödvändig avvägning mellan olika intressen, och då har renskötseln ibland fått stå tillbaka. Målkonflikterna kommer att bestå. Ett tydligt exempel utgör nu behovet av mineralerna som behövs brytas för att uppnå klimatmålen. (Nobel nämner ett modernt konkret exempel, beslutet att bevilja GE Nordic AB koncession för gruvdrift i Rönnbäcken. Rönnbäckenprojektet, vari omfattande dialoger med samerna ägde rum, lades dock ned av andra skäl och är inte en av de 15 aktiva gruvor som finns i Sverige.) samerna började organisera sig politiskt i början av 1900-talet. Renskötselmonopolet och reserveringen av marken ovanför odlingsgränsen för renbete inspirerade till krav ADVOKATEN NR 4 • 2021 måste ifrågasättas på äganderätt till statens mark och ensamrätt till naturens resurser på grund av urminnes hävd. Dessa krav intensifierades efter bildandet av Svenska Samernas Riksförbund (SSR) 1950. Rättegångar mot staten inleddes som resulterade i det så kallade skattefjällsmålet, i vilket samerna dock misslyckades i sina krav på äganderätt till marken och i annat fall ensamrätt till jakt, fiske och andra nyttigheter. Samerna accepterar inte statens syn på rättsförhållandena. samerna har sedan de sista decennierna av 1900-talet funnit stöd för sina politiska ambitioner i den internationella uppmärksamheten kring indianernas situation i Nordamerika och urinvånarnas situation i Australien. På dessa ställen hade urbefolkningen tidigare med våld trängts undan av inkräktare och krävde nu sin rätt. Man kan dock inte jämföra samhällsutvecklingen i Sverige med koloniseringen av Nordamerika eller Australien. Samerna är sedan 1300-talet integrerade i det svenska riket genom lagstiftning. Det som gör det svårt att tillgodose samernas krav på ratificering av ILO-konventionen 169 är att den svenska lagstiftningen är inriktad på renskötseln och en avvägning mellan olika ADVOKATEN NR 4 • 2021 konkurrerande intressen, medan konventionen förutsätter en definition av markområden som samerna, en etnisk grupp, traditionellt innehaft, som underlag för exklusiva rättigheter för samerna. under senare decennier har de svenska samerna, parallellt med samer i Norge och Finland, varit synnerligen aktiva politiskt både för främjande av den samiska kulturen i stort och i sina krav på markrättigheter i enlighet med ILO-konventionen. I Girjasmålet gjorde en sameby med stöd av SSR anspråk på markägarens jaktoch fiskerätt inom sitt område ovanför odlingsgränsen. Samebyn krävde urfolkets rätt och gjorde gällande urminnes hävd. Högsta domstolen biföll kravet. Girjasdomen är en triumf i den samepolitiska propagandan för urfolksrättigheter, men juridiskt och konkret är den en olycka. Renskötselrätten har en helt annan bakgrund än urminnes hävd, och domen har förstärkt motsättningarna mellan olika delar av befolkningen med avseende på jakten och fisket, både mellan renskötare och andra samer och mellan samer och icke-samer. Det är svårt att finna juridiskt bärande skäl, eller för den delen på moderna idéer om samhällsbyggande baserade argument, för att en minoritet ska åtnjuta privilegier som går långt över vad övriga svenskar inklusive majoriteten av samer åtnjuter. I vilka andra delar av samhället bygger vi rättigheter på etnicitet i stället för principer? I vilka andra delar av vårt samhälle ger vi särskilda rättigheter till synes på grundval av argument om att vederbörande har funnits i landet längst tid? juridik och politik som förstärker etniska identiteter leder bort från den tolerans och uthållighet som en demokrati behöver för att lösa sociala konflikter. I en diskussion om vem som tillhör en viss etnicitet eller religion nås inga kompromisser till skillnad från en diskussion om vem eller vilka som ska ha vilka rättigheter på vilka villkor. Nobel har dock en poäng i att lagstiftaren bör ingripa för att tydliggöra hur kompromisserna ska lösas, men då från ett modernt demokratiskt och sakligt perspektiv. Detta skulle ligga i alla samers och övriga svenskars intresse. Jonas Bratt Advokat Not: Författaren är medarbetare på samma advokatbyrå som företrädde staten i Girjasmålet. 45 GIRJASDOMEN ÄR EN TRIUMF I DEN SAMEPOLITISKA PROPAGANDAN FÖR URFOLKSRÄTTIGHETER, MEN JURIDISKT OCH KONKRET ÄR DEN EN OLYCKA. DEBATT i rasdiskrimineringskonventionen I Bratts rubrik anas utan namns nämnande en antydan om CERD:s bedömning, som då degraderas till ”påståenden”, som enligt honom måste ifrågasättas. Det tar han sedan itu med genom att leverera en historik, som förnekar allt förtryck och fördrivande, helt enligt majoritetsfolkets preferenser. Om HD:s Girjasdom till samernas fördel skriver han, ”juridiskt och konkret är den en olycka”. Om Skattefjällsmålet nämner han bara, att samerna förlorade, men förtiger, att det var en pyrrhusseger för staten i det HD fann att samisk markrätt på grund av urminnes hävd inte kunde uteslutas. Han uppehåller sig vid ILO-konventionen, men nämner inte alternativet, nämligen en nordisk konvention om samernas rätt. Bratt frågar i vilka andra delar av samhället vi ”bygger rättigheter på etnicitet i stället för principer”. Ja, tänk själv! Bratt är inte insatt i det internationella arbetet mot rasdiskriminering. En sak är advokaten Bratt och jag tydligen eniga om: Behovet av lagstiftning. När det gäller den lagens utformning står vi nog milsvitt från varandra. Peter Nobel Jur. dr diskriminering – inte förstärka den” läggande frågan om samernas anspråk på urfolksrättigheter så framstår de som politiska krav som sammanblandas med rätten till renskötseln vilken är speciell för Sverige jämfört med exempelvis Finland där det står var och en fritt att bedriva renskötsel. Att en mindre del av en etnisk minoritet ska åtnjuta rättigheter som går långt över vad övriga svenskar inklusive majoriteten av samerna åtnjuter rimmar illa med alla strävanden som samhället gör nu för att eliminera skillnader oss människor emellan och som enkom bottnar i ADVOKATEN NR 5 • 2021 härkomst. Dessa strävanden stöds av diskrimineringslagen. När vi nu är eniga om att ny lagstiftning krävs, ska den endast tillämpas på ena sidan odlingsgränsen men inte den andra? girjasdomen är en olycka då ingen människa bör på grund av ursprung eller etnisk tillhörighet i rättsliga frågor ha företräde framför någon annan. Det är inte konstruktivt att hänvisa frågor om rättigheter till etnicitet. Vi måste organisera oss bort från diskriminering – inte förstärka den. Vi är alla i någon mening från Afrika och inför lagen borde vi alla vara lika. Förutom i behovet av lagstiftning är Nobel och jag också eniga om att vi står ”milsvitt” från varandra när det gäller den framtida lagens utformning. Två fel blir inte ett rätt. Som Qaisar Mahmood skrev i DN (27/5 2021): ”Indelningen i medfödda och icke förhandlingsbara ’vi’ och ’dom’ är inte mindre rasistisk och stigmatiserande för att intentionen bakom själva kategoriseringen framställs som god och välvillig.” Jonas Bratt Advokat 47 DEBATT DEBATT Samerna, staten Visst är samefrågan komplicerad, men att årtionde efter årtionde inte förmå ta tag i den så att vi får en samepolitik i enlighet med vår grundlag och internationell rätt inger inte respekt för våra politiker. Det anser Peter Nobel, jur. dr. E nligt RF kap. 1 § 2 skall samernas möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samhällsliv främjas. Sverige anslöt sig tidigt till FN-konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering 1965. En FN-kommitté av oberoende experter övervakar att den följs, Committee on the Elimination of Racial Discrimination (CERD). I 50 år har CERD påpekat brister och rasdiskriminering i svensk samepolitik i strid med internationell rätt och vår grundlag! Kritiken har med åren blivit skarpare, med krav på konkreta åtgärder från den svenska statens sida, men till ingen nytta. Bristen på handling har också länge kritiserats av samer, sympatisörer och experter. 1989 antog ILO en konvention om ursprungs- och stambefolkningars rättigheter. Då krävde såväl samer som svenska och internationella kritiker, att Sverige skulle ansluta sig till den. Regering efter regering försäkrade att visst skulle det ske, men först måste det ena efter det andra, mest gränsfrågor, utredas. I stort har det kommit tre SOU-betänkanden varje årtionde, ett stort och två små, men de ledde inte till mycket. Den grundliga utredningen Samernas sedvanerätt (SOU 2006:14) under ledning av nyligen bortgångne Sven Heurgren 42 DEBATTÖREN Peter Nobel är en svensk jurist och ämbetsman samt har tidigare varit advokat. Han har haft en rad uppdrag under åren, bland annat var Nobel världens första diskrimineringsombudsman (1986–1991), generalsekreterare i svenska Röda Korset (1991–94) och expert i FN:s kommitté mot rasdiskriminering (1998–2001). Peter Nobel är juris hedersdoktor vid Uppsala universitet. och under medverkan av bland andra Lars Rumar, expert på kartografisk dokumentation, klargjorde det allra mesta om samernas historiskt grundade renbetesrätter, gränser med mera. Det utmynnade i rekommendationen, att Sverige nu borde ratificera ILO-konventionen. Men regering och riksdag kunde inte besluta sig nu heller. Under tiden hade en samnordisk kommitté under ordförandeskap av en ansedd norsk jurist, professor Carsten Smith, och med experter från finska, norska och svenska regeringskanslier och sameting, utarbetat ett förslag till nordisk samekonvention, som på det hela togs väl emot av Nordens samer. Den var tänkt att kunna tillträdas även av Ryssland till stöd för Kolahalvöns samer. Nu diskuterades om inte en sådan konvention skulle ratificeras i stället för ILO-konventionen. Efter uppvaktning av för samesaken engagerade, ordnade riksdagens konstitutionsutskott den 9 juni 2011 ett seminarium med deltagande av experter och samer från nämnda länder samt ledamöter av konstitutionsutskottet med flera (2011/12:RFR 4, KU). Från Regeringskansliet försäkrades då, att granskningarna av förslaget till nordisk samekonvention och förhandlingarna mellan de tre länderna borde kunna vara klara inom tre år, så att konventionen då skulle kunna ratificeras. Detta har nu, tio år senare, inte skett. Jag minns hur innan vi den gången lämnade riksdagshuset, en ledamot av konstitutionsutskottet klappade en bunt handlingar i samefrågan under armen försäkrande ”Nu ska vi inte glömma det här!”. valåret 2018 blev kritiken från FN och CERD alltmer skarp och konstruktiv. I konkreta ordalag framhölls vad som borde göras. Till den inhemska kritiken av politikernas handlingsförlamning anslöt sig också då avgående justitiekanslern Anna Skarhed, som påpekade det bisarra i att politikerna övervältrade ansvaret ADVOKATEN NR 3 • 2021 och sanningen för samefrågor på domstolarna, som fick ta itu med dem rättegång efter rättegång med allt vad det innebär i förluster av tid, pengar och sinnesfrid. Det sista exemplet är advokat Peter Danowskys framgångsrika talan ända till Högsta domstolen för medlemmar i Girjas sameby. Hur förklara handlingsförlamningen i regering och riksdag? Svaret man oftast får är att politiker har ”beröringsskräck” i samefrågan. Visst är frågan komplicerad, men att årtionde efter årtionde inte förmå ta tag i den så att vi får en samepolitik i enlighet med vår grundlag och internationell rätt inger inte respekt för våra politiker. Den 18 november 2020 meddelade CERD i beslut efter särskild anmälan, att Sverige brutit mot konventionens artiklar 5 d och v samt 6. Dessa artiklar rör ett antal medborgerliga rättigheter och föreskriver verksamt rättsligt skydd för alla under en stats jurisdiktion. CERD:s beslut blir känt i världen. Sveriges regering uppmanas också att göra utslaget känt i landet! Det utgår från en anmälan till CERD från 15 medlemmar i Vapstens sameby biträdda av Mattias Åhrén, föreståndare för Samerådets enhet för mänskliga rättigheter. Anmälan som gjordes den 16 september 2016 avsåg regeringens beslut den 22 auADVOKATEN NR 3 • 2021 gusti samma år att bevilja GE Nordic AB koncession för gruvdrift i Rönnbäcken, Stor umans kommun, utan något samråd med samebyn, vilket man uttryckligen begärt, eller någon hänsyn till dess önskemål och rennäringens krav. samerna är sveriges och förmodligen Europas enda urfolk. De var de första att besitta och använda de områden, där de först påträffades. De beskattades av Gustav Vasa, undanträngdes av finska och svenska nybyggare och utsattes för religionsförföljelse på 1600-talet. I sin lappländska resa uttryckte Linné medkänsla för deras behandling och rättslöshet. Under 1800- och 1900-talen drabbades de av rasbiologi, tvångsförflyttningar, lappskolor, lappfogdar med mera. Den ofta detaljändrade renskötsellagen 1886 ger samerna ensamrätt till renskötsel i landet, men leder också till en tragisk splittring av samerna i renskötande samer och övriga, eftersom endast medlemmar i en sameby, inte en by i vanlig mening utan ett kooperativ, får bedriva renskötsel på det område som avdelats för samebyn. Tvångsförflyttningar, tvister om jakt och fiske, militära anspråk på övnings- och skjutfält, turistindustri, vattenregleringar, som dränkt många fiskesamers bostäder utan att någon ersättning kommit på fråga, gruvdrift och dess förstörelse av renbetesmarker, vindkraftverk, som skrämt renarna bort från stora marker, är hot mot samernas möjligheter till traditionellt liv och bevarad kultur. Samisk konst, hantverk, film, musik, litteratur har på sistone uppmärksammats allt mer och berikat vårt land. Vill verkligen majoriteten av oss svenskar, att renskötseln och med den förbunden samisk kultur ska gå under? Det finns hotbilder i skuggan av politikernas handlingsförlamning. Samiska barn mobbas i skolan. Rasistiskt samehat kommer till uttryck. Samers renar har dödats, ibland plågats till döds. Motstridiga intressen kan inte undvikas och utveckling måste ha sin gång, men hänsyn, rättsskydd och lika medborgarrätt bör inte få sopas undan i ytterligare årtionden. Vi är skyldiga att försvara vårt urfolk och dess kultur. På Jokkmokks marknad frågade jag en same: ”När går affärerna här som bäst?” Han svarade: ”När det är 27 grader kallt för då bestämmer dom sig fort!” Det har alltför länge varit ljummet i riksdagshus och regeringskansli! Peter Nobel Jur. dr 43 MOTSTRIDIGA INTRESSEN KAN INTE UNDVIKAS OCH UTVECKLING MÅSTE HA SIN GÅNG, MEN HÄNSYN, RÄTTSSKYDD OCH LIKA MEDBORGARRÄTT BÖR INTE FÅ SOPAS UNDAN I YTTERLIGARE ÅRTIONDEN.