Nöjesnytt Kalmar 1
SIONERSKIVRECENSIONERRECENSIONRECENSIONERRECEN DR
DRE "Compton" (Aftermath/Universal) Bästa låt: "It's all on me" nnnnn På omslaget till "Compton" finns också undertiteln "A soundtrack by Dr Dre" – det här alltså inte "Detox", den mytomspunna uppföljaren till Dres 16 år gamla album "2001". Men det är inte heller ett regelrätt soundtrack till den aktuella NWA-filmen "Straight outta Compton". Så vad är det då? Ja, kanske något mittemellan. Dr Dre har berättat att han blev så peppad under inspelningarna av "Straight outta Compton" att han bestämde sig för att göra en skiva inspirerad av filmen – som ju i sin tur är inspirerad av hans egen historia. Samtidigt spekuleras det i att han valt att släppa delar av, den nu skrotade, "Detox" på det här sättet för att slippa pressen och förväntningarna. Oavsett vilket är "Compton" ett alldeles utmärkt hiphopalbum – extremt välproducerat och med en mäktig gästlista bestående av alla från Kendrick Lamar och Eminem till Snoop Dogg och NWA-kompisen Ice Cube. De solklara hitsen saknas visserligen, här finns ingen "Still DRE" eller "Nothin' but a 'G' thang", men i stället bjuds det på både eftertänksamma och ovanligt politiska nummer. Om det här verkligen blir 50-årige Dr Dres "grande finale" känns det som en oväntat värdig sådan. LINUS BRÄNNSTRÖM GHOST "Meliora" (Universal) Bästa låt: "He is" nnnnn På "Meliora" har Ghost skruvat upp sin satanistiska dramaturgi ytterligare några snäpp sedan föregångaren "Infestissumam". Bandets tredje skiva är således en avgrundsmusikal, en "Bohemian rhapsody" från helvetet. Samtidigt är det också de hemliga mörkertjänarnas tyngsta album hittills. Nedstämda riff som skakar om benstommen möter stråkar, körer och odöda orglar, och referenserna till framför allt Metallica har aldrig varit tydligare. Allting är som vanligt gjort med glimten i ögat. De som tidigare har haft svårt för bandets "mjukhårdhet" lär inte bli gladare av att höra de Abba-liknande tonerna i "Deus in absentia". Men det är just lekfullheten och bombasten som är storheten med Ghost. PATRIK STANELIUS RAYLAND BAXTER "Imaginary man" (ATO Records) Bästa låt: "Rugged lovers" nnnnn I det inledande spåret på "Imaginary man" tonsätter Nashvillebon Rayland Baxter en fiktiv promenad med Sixto "Sugarman" Rodriguez. En av textraderna skildrar hur den mytomspunne musikern vänder sig till Baxter och säger "du påminner så mycket om mig". Detta skulle kunna tolkas som hybris. Det finns överlag väldigt lite i Rayland Baxters musik som påminner om Rodriguez, och jämförelsen är egentligen helt oväsentlig om det inte hade varit så att Baxter själv nämner det. För "Imaginary man" är en trevlig skiva, med finstämda ballader – som "Rugged lovers" och "All in my head" – vars melodier verkligen sticker ut. Just melodierna är den största behållningen på skivan, som annars är lite för lättviktig för att bita sig fast särskilt länge. PATRICK STANELIUS IMPERIAL STATE ELECTRIC "Honk machine" (Psychout/Sound Pollution) Bästa låt: "Walk on by" nnnnn Imperial State Electric är lite som rockbandens motsvarighet till evighetssåpan "Våra bästa år". Det gör inget om du missat ett avsnitt, eller i det här fallet en skiva. Det är bara att hoppa rakt in i handlingen igen utan att det skett några omskakande förändringar. "Honk machine" är med andra ord det senaste kapitlet i den rocksaga Imperial State Electric påbörjade med 2010 års självbetitlade album. Landets pålitligaste garageorkester bjuder som vanligt på jeansklädda boogiewoogieriff, och allting låter väldigt mycket som antitesen till, säg, FKA Twigs. Nicke Andersson och kompani verkar leva enligt devisen att inte ändra på en vinnande formel, vilket är kul för alla som älskar 70-talsrock. PATRIK STANELIUS 52 | nöjesnytt